I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Nej, mest protein tror jag

(sorry, kunde inte låta bli...)

Vilkar till Ingis gröna plupp. Jag somnade visst i soffan... Jo, tack allt bra himma. Till och med rajtantajtan har kommit igång. (men jag är lite motvillig, för ibland är jag så jäkla öm i symfysen) Valentin bojkottade vi. Vi firar kärleken varje dag istället! (någon som hör stråkkvartetten gnisla illa i bakgrunden? ) Lilla e är så stor. Babblar på, säger orden rätt en gång, sen använder hon en slags förkortning. Så vi talar i koder här. Pippi och teletubbies (pipa å tabbetta) ska det vara hela tiden nu. Och bilar... Bilar bilar bilar bilar... Tuttarna är också väldigt intressanta igen. Men mest för att stoppa saker i. Vantar och bilar såklart. Hon är bara världens gosigaste lilla finaste tjej, tycker jag, helt opartisk. I morgon kommer min mamma och hon ska passa henne på kvällen när vi ska på föräldrarmöte på förskolan. Rektorn ska prata om förändringar på förskolan. Ska bli intressant att se vad som ska hända. Tand nr 7 och 8 är påväg. Fortfarande bara två risgryn i underkäken... BVC på torsdag med vaccination och test och hela faderullan. Så vi har övat på att gå i trappan lite.

Jaha, ja  då, eller vad säger man?
 

Jag försöker verkligen läsa lite varje dag så jag inte tappar kollen helt på er allihop. Men det är egentligen inte alls läge för mig att hänga såmycket här just nu.
Jag har så mycket med att försöka hitta bra rutiner och allt som rullar på med teamet och de olika personerna jag har tider hos, träningar, läxor och matcher för sonen och så hans nyväckta mat-och bakintresse, mina bollövningar och promenader plus allt annat som faktiskt behöver hända hemma oavsett sjukskrivning eller sorg. Elda, kånka ved, diska, tvätta, hålla undan den värsta skiten (det går sådär) och så naturligtvis planeringen av mat varje dag-maten hör ju till mitt upplägg dessutom.

När man är där jag är nu, så räcker resurserna inte riktigt till, men jag gör så gott det går och även om jag inte kommenterar allt ni gör och upplever, så hänger jag med efter förmåga och BRYR mig gör jag helhjärtat.

En hund mitt i allt? Är hon galen tänker ni.
Ja det tänker jag med.
Fast vi har ju faktiskt pratat om hund och kollat uppfödare på rasen i sisådär tre år nu, så det är inte så värst överilat, även om det blev lite tidigare än tänkt.
Och egentligen är nu kanske lika bra, eftersom jag ju mest är hemma och valpen ju behöver den tillsynen nu.

Min son kommer i varje fall att smälla av. Han fyller år på torsdag och då ska jag berätta för honom att efter helgen kommer en liten person till att bo här. Jag tror sportlovets aktiviteter kommer att ge sig helt av sig självt faktiskt...

Gråter lite över fina fina blompojken! Ge din underbara unge en stora kram ifrån oss!

Hälsa fina pappan med!

Jag orkar inte ens bena ut mig själv och vad jag skulle behöva hjälp med just nu. Jag försöker bara överleva känns det som, näsa ovanför ytan, ett andetag åt gången. För det mesta är jag stark men idag är jag skitsvag. Jag fattar inte hur det här ska gå, jag är inte skapt för det här. Men vi får massor med hjälp på KS och sen ska Panzer och jag träffa psykolog och kurator den 7 mars.

Och däremellan är hon ju så ljuvlig att det skär i hjärtat!
Om hon bara kunde ät anär Panzer matar, om hon bara kunde slippa sonden så kan vi får mer hjälp, men sondamata får bara vi göra och hon är så speciell med flarran att det inte går när andra försöker. Men snart, snart, bara hålla i ett litet tag till...