Syrinx, eller så kan det hända, att när man efter tillräckligt många försök, fortfarande missar rätt ton på det där förbaskade stället, helt sonka slår flöjten i bordet så den går i två bitar.
Det gjorde jag. Med min blockflöjt.
Sedan var där inga klanger alls mer. 
Hej Egalia!
Jadu, här snurrar det på med allt som ryms i livets villervalla!
Vi är en brokig skara tjejer som faktiskt de flesta av oss känt varandra i flera år-och de nyaste har redan hängt med här länge de med. Nyast är väl Syrinx, som ite hunnir med så många månader än, men annars talar vi nog om antal år. Det finns de som inte längre hinner in häär så ofta, men som är desto mer välkomna när de väl kikar in egen efter lång frånvro, och så finns det snackepellar -som jag-som är inne på rätt daglig basis. Sådant som jobbsituatuion och mammaledighet spelar såklart in här.
Den här tråden startade en gång i tiden som en tråd för att komma i form inför bröllopet. Sedan började den mer och emr handla om barn och att längta, kämpa och försöka få det där plusset på stickan. Här har vi avhandlat de mest privata av ämnen och alla tänkbara kroppsvätskor och utsöndringar har mer eller mindre oblygt analyserats.
Under årens gång har vi glatts åt graviditeter, hållit andan över dramatiska operationer, för tidiga födslar, vanliga födslar och dragit lättnadens suckar varje gång en ny stjärna änts på den mänskilga himlen.
Vi har storgråtit över missfall och död. över uteblivna pluss över kampen med IVF:er och alla annan tänkbar skit man kan dras in i i barnkarusellen.
Vi har följts åt genom gräl och konflikter med Ex-makar och genom separationer och husförsäljningar, mobbing i skolan, galna chefer och arbetslöshet. Vi följer hur vi har det på alla plan, kan man säga. Och delar.'
Det gör vi i Vått och Torrt. Ofta är tempot högt och stämningen förtrolig.
Ibland skrattar vi ihjäl oss och ibland gråter vi så det sprutar.
Så är det hos oss. 
Och jo, visst har vi -många av oss-vid det här laget också träffats privat och IRL. Jag kan personligen säga, att det finns människor här so verkligen numera hör till min nära skara vänner. Det är hur värdefullt som helst!
Här vare drag! 
Ingis-har du blivit helt GALEN??? Ute kl 6 och springer! *säger till mig själv att stänga munnen.*
Fast, det är ju ett bra slags galen, så stay that way babe!
Syrinx, jag gömmer min sönderslagna flöjt i arkivet under barndomssynder. Jag var 6 år och har därefter lyckats kontrollera mitt temperament tillräckligt föa att inte slå sönder fler instrument. Bara lite lampor, tallrikar och annat oviktig...
Soldemor, det där låter inte alls bra. Inget av det. Byta jobb låter som en bra plan. 
Flamman, så fina bilder och jag är så glad att du är glad! Du har haft så mycket att bära, att du verligen behöver fylla på med glädje och liv.
Daa, inte smyga! Hänga hänga! Jag veet, det är ju sketasvårt med bebbar och allt. Vad FINA barn du har förresten, såg jag på Flammans bilder.
(som om det fanns annat än fina barn här i tråden, men det tåls att upprepas)
Skönt att dina tabletter funkar! Jag tror det är klokt att vila i det just nu. Det är klart du kommer att kunna sluta med dem framöver. Objektivt sett, så har du ju inte alls ätit dem länge. Fast för dig, så är det ju fråga om en hel evighet som allt det här har pågått, det fattar jag ju.
Heloise, vad gör du? 
Bruttan, när tänker du någonsin komma tillbaka! *saknar big time*
Villemoa?
Mugglan, jag håller helt med om att man ju såklart måste prioritera tiden för träning.
Där tror jag själv att man får lov att boka in den rätt hårt, så det inte blir "om det blir tid över".
Men, jag har verkligen haft perioder i livet, då det inte varit ursäkter ochbortförklaringar att säga att tiden inte funnits. Det kan ha med många olika saker att göra. Konsten att få ihop min sambos nattarbete, vårt liv långt ute på landet och mina egna långa restider ihop med småbarnstiden,mitt pluggande till florist, eller butikstiderna när jag började jobba, var exempelvis ett pussel som verkligen inte gick ihop. Egentid då, det var typ tiden i duschen eller så.
Och att dessutom försöka komma på något som utöver att vara genomförbart, gratis och i närheten, dessutom skulle vara roligt. haha! Det är sådant som är en utmaning, om man har en bakgrund där ens kropp inte varit ens kompis och erfarenheterna av idrott handlat mer om ångest och mobbing än om lustoch glädje.
Men, jag har också fått erfara att man kan bygga UPP ett behov och en glädje-bara man nöter på. Och jag har lärt mig att räkna det jag själv gör som träning-inte det andra tycker är "riktig träning". Så, om jag slår på datorn och laddar min "dansblandning" till spellista på You-tube, och dansar arslet av mig en stund, så räknas det också-OCH var roligt.
Hahah! Jag måste bara hojta ut att idag nådde jag ett jämnt kilo igen! exakt 14 kg är jag nu lättare än på min födelsedag i januari. Och sedan 22 augusti är det 4,8 kg, så det är bara hekton kvar till ett nytt helkilo där med. Dessutom är jag nu väldigt nära att kncka en hel tiokilossiffra, så det byter nuffra längst fram på vågen. DET är ju inspirerande! Och när jag väl gör det, då är det bara 3 kg kvar till mitt gränsvärde för normalviktigt BMI.
Och då är det en stor del avverkad, och hälsofaktorn räddad så att säga.
Jag skryter och skryter, men jag är så glad! Och TACK för allt ert beröm och pepp! Det är så GÖTT!
Och vet ni? Idag var det en tjej som hoppade in på min sida på Dumbbell.se och kommenterade min framgång med "keep up the good work" och så, Jag blev skitglad!
KOLLA vad många MBT-skor det finns nuförtiden! 
Jag hade tänkt gå in och kolla ifall de hade något man kan gå i på vintern numera.
Det hade de!
Coolt Syrinx! Grattis!
Lanovia, 34!
Varför känns det som att alla andras graviditeter liksom bara säger svisch, när man tycker det allt annat än svischar när det är man själv? Särskilt på slutet. Då går allt väldigt lååångsamt.
Tänk, snart är det en helt ny liten person till hemma hos er!
Idag är dagen då det inte är någon tvekan om att all huvudvärken, frusenheten och värken i kroppen, tröttheten och allt det andra, verkligen var just den förkylning jag misstänkte. Nu är den här utan tvekan. 
Usch vad tråkigt det är, när man är igång med det man vill, när solen skiner och inbjuder till extra långa extra raska promenader.
Nu får jag istället gå ut en stillla runda med hunden och verkligen ta det försiktigt med min sega, trötta och värkande lekamen.
JÄMT kommer de här avbräcken när jag tar tag i saken och ska röra mig. Det har funnits gånger då jag köpt träningskort som helt snutits bort under en hel säsongs återkommande infektioner.
Kan man köpa ett nytt immunförsar någonstans på svarta marknaden? Jag behöver ett.
Nåja, jag har ju haft vett att stanna hemma redan när jag kände det första av symptomen den här gången, så kanske blir det inte totalt kört, utan jag kan hålla mig någorlunda på benen. Och att det går över snabbare.
Nu tänker jag i varje fall gå ut, för alltid blåser väl någon bacill iväg.
Jag ska hälsa er allihop så gott från Bruttan!
Har just lyckats knipa lite av hennes tid för att få höra hur det egentligen är.
Lite Mycket.
Kan man säga att det är!
Nu fattar ju vem som helst att fyra barn mellan 1,5 och 14 begränsar tiden för att hänga på BT för de flesta. Men ibland är det ju,som bekant, mer än annars i livet.
På nyhetssidan kan vi skriva upp att efter jul börjar Bruttan i en skolbespising och blir Mat-tant! , sedan ska det bli pluggande och då är det till undersköterska med sikte på sjuksköterska småningom. HEJJA BRUTTAN!!!
Ungarna har skaffat hästar, pojkvänner och fått motorcrosscykel (av pappan)
Den crossen skulle Herr Bruttan pröva lite. Nu har han brutit skulderbladet och är sjukskriven. Så går det!!!
Det har hänt och pågår en del annat också, men det får den sköna Bruttan berätta om själv när hon kommer hit. För hon har lovat att komma hit småningom. När det blir lite ork i kroppen.
Fast jag försökte locka med att det kan BLI lite ork genom att komma hit och få lite energi.
Hur som helst-det är Full Tupp, som vi brukade säga i tanttåden.
