I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Små björntassar *hurrrrves!* (översättning: ryyyyyser! ) 

Nu ska jag gå upp och peta på de förkylda små sjusovarna. Hoppas alltid att få höra lite gulliga små tröttljud.

Flamman: jag hade tänkt skriva några råd ang M:s sulor, men jag ser att Blommis har fått med allt jag tänkt säga. Utom att jag skulle avvakta med sulor av "team olmed"-typ ett tag, tills det visar sig att det behövs, om det behövs. Jag upprepar delen om att man måste vänja sig försiktigt och håller med om att han ska gå tillbaka och prata med dem på affären.  

*springer iväg för att förhindra vattenskade-risk* Det märks att febern har försvunnit nu... Hoppas att det fortsätter så.

Blommis: så fantastiskt skönt att kunna pricka av räkningar på sin att-göra-lista!

*hatar förstoppning*

Det här är första förkylningsomgången som vi medicinerar Fälga för att förebygga att hon blir trögandad. Det verkar fungera, för hittills har vi inte behövt åka in. Inte för trögandning i alla fall...:-/

Parvlarna och jag har varit en sväng på stan, för att fira den första feberfria dagen på ett tag. Och för att köpa gummistövlar till storfotade Axel. Det är många människor som tar sig tid att stanna eller gå några extra steg för att hålla upp dörren för någon med bred vagn. I parkeringshuset var det till och med en som kastade en blick på oss, där jag var i färd att betala (i efterhand),drog en slutsats, tryckte på hissknappen åt oss och stannade för att kunna hålla upp hissdörren när hissen väl kom fastän hans sällskap redan hade hunnit långt upp i trapphuset. Han är nog van vid att köra barnvagn eller kanske rullstol, tänkte jag.

"Åker kana!" säger barnen glatt om bananbitarna som de låter glida nerför djuptallrikens sidor. Jaha ja. Nu är det fråga om sekunder innan det ballar ur och vi har youghurt över hela köksbordet. Måste gå.

"Youghurt"?