I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Åh, Blommis! Vilken as-taskig tajming. *kramar om*                                                                                                           *och skriver under på Syrinx inlägg* 

Nu sover parvlarna.                                                                                                Blommis, det här är ju ett ställe där det är okej med klagan, svårmod och ångestvrål.                                                   Jag tror på dig. Du kommer att finna kraften igen. Fram till dess... ja, en dag i taget, som blompojken föreslog, är väl inte fel. Eller en timme i taget om det skulle vara så.

Titta. Jag lyckades få en radbrytning rätt i alla fall. Svårt att hitta rätt antal mellanslag... Jag har en teori.       Hm?                                                                                                                                                                                     Hm. 

Jag har inte tänkt på det där med svett kontra tårar. Vi kvinnor ska väl helst svettas snyggt och gråta vackra filmtårar utan snor och förvridna ansikten? Men ja, det går bra att springa och gråta samtidigt. *kramar om Blommis igen* Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för dig.

Grattis, Klockarbol! *hurrar och hoppar*

Blommis: lycka till!

Ninnis: jobbigt att det strular med sömnen. 03.20... *hittade inten jättetrött smilie*

*ingen*

Flamman: vi ska gå till brasan i grannbyn. Hur länge vi blir där beror på vädret och hur trötta parvlarna är. Förra året var vi också där. Marken bestod av geggamojja och halvsmält snö och parvlarna var inte så duktiga på att gå. Det var spännande, men jag har för mig att det gick över förväntan. Maken hävdar att han inte såg vilka som var där, för han såg bara knän på folk.

Heja och grattis, Syrinx man! Och krya på dig Syrinx.

Det var lika mycket geggamojja, men betydligt mindre snöslask i år. Brasan tog knappt fyr i survädret, så vi gick hem ganska snart.