Walk a mile!

Här ska ni alla få ett mycket effektivt tips på hur man tveklöst förlänger sin promenadtur:

Gå helt sonika vilse i skogen, så kommer ni att märka att den planerade 40-minutersrundan ökar till hela två timmar.
Jag vet. Jag gjorde det nyss.

Om ni undrar HUR i hela helskottat man kan klanta till det så, vill jag bara berätta att skogen där rundan ligger, hade huggits ner, nya skogsvägar dragits och ingenting gick längre att känna igen. Min sambo var med och kan som gammal orienterare bekräfta att allt blev mycket förvirrat.

För övrigt måste jag tillägga att det var så sorgligt och chockartat att den magiska skogen med sin sammetsmjuka mossmatta bara var utplånad, att jag var tvungen att ställa mig och börja gråta. Det gjorde bokstavligen ont i bröstet att se förödelsen. Min runda är förstörd!  
Jag var så glad att ha några olika att välja på, för att inte få det för enahanda. Men men.

Iallafall, så gick jag igår 2 timmar och 50 minuter totalt. Idag gick jag 3,5 timmar. Nu har jag en fin blåsa under ena trampdynan, infanterield mellan låren och jääääääkligt ömma hälsenor.
Jag förtjänar min marängsviss efter kvällens grillning. Så det så!

Chicita förresten; jag kan säga -utan att bli för detaljerad,- att mina tarmar reagerar väldigt kraftigt på när jag kommer igång med promenader. Det är på en nivå att jag faktiskt alltid numera för säkerhets skull har papper med mig i fickan. Det kan bli oerhört bråttom! Kanske kan det vara det som hände dig igår?

Kanske det... 
Har inte tänkt så långt *hihi*

Självklart förtjänar du marängsviss...
Jag brukar ha banan i min, men vet att inte alla gör så. Det - och mellangrädde är i alla fall ett hett tips för att få till en "nyttigare" marängsviss, så man kan ta en stor portion och njuta med (relativt) gott samvete  

För att spinna vidare på det där med att vara värd och det vi ofta kalalr att "unna oss"...

...jag tycker det är ett så fundamentalt feltänk egentligen, eftersom summan av det tankesättet blir, att allt är möda, uppoffringar och att vara duktig-så att man sedan kan "synda lite" "unna sig" "fuska lite" och andra sätt att uttrycka sig.

Mitt stora problem är inte att jag unnar mig-utan att jag unnar mig för dåligt och fel.
Jag har beslutat mig för att

1) äta mat är inte en synd. Inte att äta godsaker heller. Socker är inte ett brott. Kolhydrater  inte det fulaste ord som finns.

2) Jag ska unna mig HELA TIDEN-men rätt saker. Dvs jag behöver unna mig frukost och sedan regelbunden mat över dagen. Att sitta ner och äta den. Tiden att sätta ihop näringsriktiga måltider. Inte avstå, hoppa över, sitta på ena skinkan på kanten på stolen, äta samtidigt som jag gör annat....

Faktum är att jag redan vet, att går jag bara tillräckligt mycket, så behöver jag inte bry mig om att avstå från en massa. Om jag äter regelbundet och ser till att lägga halva tallriken grönsaker, så går jag ner i vikt, även om jag äter efterrätt, dricker vin till maten, äter lördagsgodis osv. Klart det skulle gå snabbare om jag helt offrade kalorierna, men det har jag inten lust med. Jag gillar mat med smör och grädde. Jag älskar fika och jag tycker alldeles för mycket om bröd och potatis för att ens överväga dieter som GI och LCHF. Men, med halva tallriken grönt, så ryms det lagom av resten.

Sorry, nu är ju detta ingen viktminskningstråd i förstone, men mina viktmål hänger tätt ihop med promenadmålen. För livet och hälsans skull. 

Iallafalll, så tänker jag att jag försöker tjäna ihop till mina efterrätter genom att gå INNAN det äts, alltså har jag på pluskontot kan jag ta ut. Det blir i sig en orsak att gå en extra sväng. Särskilt om man ska ha gäster, gå på kalas etc...

Det var precis så vi tänkte förut... 
Ska vi ha godis/ efterrätt eller annat. Ja då får vi gå till affären ca 2,5 kilometer bort  och handla det och så gå hem och njuta av det sen.

Vi unnar oss ofta något - gärna flera gånger i veckan  
Men pga mina problem med yrsel och annat så har det inte blivit så mycket på pluskontot. Snarare tvärt om för man vill ju inte sluta unna sig, bara för att man inte kan ta den där promenaden. *host host*
Det är däremot mycket enklare att göra bra val om man vet vad dom dåliga valen "kostar" har jag märkt för min del.
Det är ju inte så kul att veta att om jag ska förbränna den där enda (enorma chocolate chip) kakan så behöver jag gå 3ggr längre än jag brukar. Så då tar jag den där lilla kakan istället och bara en vanlig kaffe med mjölk istället för en latte med smak på fiket...
Och om vi ska upp till svärföräldrarna så ser vi till att försöka gå lite extra innan (och flera men korta promenader där) eftersom att svärmor alltid dukar fram massor med kakor till varje kaffestund. Och det brukar bli en 6-7 såna på en dag. Ibland fler  

Vilken underbar bild av vovven! Och stackars dig med magen, hoppas den blir bättre för att spinga sådär är ingen höjdare. Och smart där där med löpband. Mamma, med MS, använder också bara löpband. Hon måste hålla balansen med handtagen och om hon går ut i naturen så vet hon aldrig när kroppen säger stopp och då kan hon inte ta sig hem igen. Så det där med löpband är inte dumt.

 

Idag blir det nog ingen promenad för mig men vi ska köra 10 ton matjord istället, det lär vi nog bli bra möra av!

Jag har nog nästan 200 bilder i mobilen på honom i olika intrasslade och sovande positioner *hihi*
Det hör lite till rasen att bädda och gräva ner sig i filtar. Och det märks. Han äääälskar sina filtar.
Innan vi kastrerade honom (vid ca 6 års ålder, vi fick ju honom när han var 5,5 år) så älskade han dom bokstavligen. Släpade runt dom "i nackskinnet" och hade lite mysigt med dom i något hörn... en filt har aldrig huvudvärk eller något annat och ju fluffigare filt destå bättre. 
Han fick en jättefluffig filt i julklapp första julen och den slet han ur händerna på oss och började "älska" mitt bland julklappspappret.
Försök förklara det för en 3-åring och en 4-åring 

Nu är filtarna mest filt och inte älskarinna dock. Det händer kanske i snitt en gång i månaden nu mot 3-4 ggr om dagen förut. Och då gick han hela vägen så att säga, inget dominansjuck utan fullfjädrad sex 

Ja promenadbandet är perfekt. Känner precis igen mig i din mammas tankegång...
Rädslan att benen viker sig eller att jag svimmar/ramlar på en promenad gör att det blir en mental barriär. På bandet är man ju hemma och om något händer så kanske jag får blåmärken men jag är ju i alla fall hemma med telefonen nära till hands 

Bra motion du får i dag. Du kommer knappast att behöva någon promenad efter det 

Blev ingen "riktig" promenad igår - MEN vi var och storhandlade, så det blev först en sväng inne på Toys'r'us och sen gick vi tvärsöver parkeringen till maxi, handlade där inne i nästan en timme och sen blev det tvärs över parkeringen igen (gissar på ca 200m tvärs över en gång..). Så jag gick nog tillräckligt långt, men tempot var väl desto sämre. Men när jag kom hem hade jag så ont i fötterna att jag inte orkade gå ut och gå (får alltid ont i fötterna av att gå långsamt och stanna till ofta, så som man gör typ inne på ica).

Ska försöka få med mig sambo ut idag då, borde ju kunna bli en halvtimme idag i alla fall tycker jag.

Vi gick en kort promenad nu på fm och snart ska vi traska ner på stan, hela lilla familjen.

Totalt 1,5 - 2 timmar tar det nog dit och hem.

 

Ett av våra ärenden: titta på vigselring till mig. Men det är inte så spännande iofs, jag ska bara ha en helt slät, smal ring i vitguld eftersom jag har en förlovningsring med bling. :)