Bröllopsgåvor - snåla gäster.. eller?

Låt bli att värdera dina näras kärlek till dig i summan av gåvan. En blygsam gåva behöver inte betyda- "jag bryr mig inte"
En blygsam gåva kan betyda "jag bryr mig massor men har inte möjlighet".

Du har inte rätt att ifrågasätta någon annans ekonomi, oavsett vad du tror att du vet om dom. Det är väl ingen som presenter sig med " Hej jag heter Karin och jag har en utmätning hos kronofogden".

Det är nästan lite oroväckande hur matrialistisk du låter när du bedömmer kärlek i materia. En vän som ger lite behöver inte vara av inställning att den bryr sig mindre. Att du mäter vännens gåva och därmed kärleken till dig i jämförelse med vad personen gör en lördag natt är helknasigt. Jag förstår inte hur du kan hitta en koppling mellan belopp spenderat på korvmojen med belopp spenderat på present till dig och därefter få ut kvoten av vännens tillgivelse.

Man ska inte behöva "skilja på vad man är besviken över" utan inte vara besviken alls, man ska vara tacksam för det man får och att man får något.

Förlåt men jag hoppas att du meddelat dina gäster att gåvan måste motsvara deras lön och deras övriga privatliv för att du inte ska känna dig mindervärdig och oälskad.

Tror det är väldigt olika hur man ser på presenter i olika kretsar. Jag och mina vänner lägger typ 150 sek var när ngn fyller år. Min mans kompisgäng lägger typ 50 sek. Det skulle vara väldigt konstigt om mina vänner helt plötsligt "bara" gav ngt värt 50 sek eller om min mans vänner gav ngt för 150 sek var. 

Går man på bröllop tycker jag dock att det är kutym att ge minst 200 sek per person. Och jag tycker att man har all rätt att bli irriterad på vänner som inte ger så mkt om de har möjlighet. Precis som man kan bli irriterad på vänner som inte ställer upp med sin tid. Många skriver att man inte kan veta hur allas ekonomiska situation ser ut men man ser ju ofta hur ofta folk har nya kläder, går ut och äter, kör för bil osv. Det värsta jag vet är folk som är snåla mot andra men kan lägga ut hur mkt pengar som helst på sej själva.

Men alltså, jag orkar inte förklara samma sak hela tiden. Du väljer att tolka det väldigt missunsamt så vi lägger ner istället :) Jag vill inte bli tillsagd att låta bli eller att jag inte har rätt att göra saker i en diskussion heller, det är lite för grovt. Vi är många som känner som jag sagt här nu, det får också lov att respekteras att man faktiskt sänder ut budskap med sina gåvor, åtminstone att vissa av oss anser det. Och att snålhet existerar och att det inte är beundransvärt. Vissa tycker så.

Jag bedömer inte kärlek i materia. Du ser det så, jag gör inte det. Man "ska" inte vara si eller så heller utan vi människor är olika. Jag hör att du tycker att man "ska" vara som du beskriver, men jag håller inte med. Jag tycker inte heller att människor "ska" vara så som jag önskar. Man kanske dock inte uppskattar människor som är på olika sätt beroende på hur man är själv. Det är tråkigt att du känner att du måste vara nedvärderande mot mig i diskussionen bara för att vi inte håller med varandra.

Om jag har vänner som aldrig bjuder igen, som dock gärna tar del av det jag bjuder på, igen och igen och igen, så tycker jag inte att det är helt okej och känner mig dum som mäter kärlek i materiella ting - utan jag aktar mig för människor som utnyttjar mig. Detsamma gäller känslomässigt. Om jag har vänner som vanligtvis inte ger gåvor, eller inte tror på presenter (eller vad som helst ditåt) så känner jag ju dom och vet om det och skulle då inte ta illa upp. Om jag däremot känner människor som i vanliga fall också tar del av traditionen att visa tacksamhet eller lyckönska med gåvor, och i vanliga fall också ser till att göra det med lite mer medel än minsta möjliga ansträngning för en själv, så är det klart att jag ser budskapet i att de väljer att inte göra det gentemot mig. Det är, enligt min mening, lite naivt att låtsas som att budskapet inte finns där.

Jag kan gå till mig själv. Om jag tycker att en gåva för att tacka eller lyckönska på födelsedag eller bröllop inte får kosta mer än det jag lägger på thaimat, då är det för att jag inte bryr mig så mycket om de människorna eller vill lägga tid eller engagemang eller behöva "avstå" något för att lyckönska dom. Då skulle jag inte vara särskilt stolt över mig själv, utan känna mig snål och ogin och skärpa mig.

Man måst einte hålla med om detta, men försök att respektera att olika åsikter finns kring det. 

jimmyojennifer - läste du verkligen mitt inlägg ordentligt? Jag undrar om du blev mycket upprörd för att du inte läste vad som stod, för det du skriver till mig i ditt inlägg är liksom som om att du missat flera viktiga poänger i det jag skrev. det står ju till exempel långa meningar om de som inte har möjlighet att ge en dyr gåva, ändå tar du upp det igen på ett sätt som inte stämmer överens om man läst det jag skrev....

Har också en väninna från Kina som inte riktigt kunde få det att gå ihop när jag berättade om vårat budgetbröllop. Hon tyckte man kunde fläska på med pengarna i budgeten eftersom "man ändå tjänar på bröllopet tack vare gåvorna" - om det vore så rolig för vår del ändå! ;)

Jag vet att det inte är så man SKA tycka, men ja - TS - jag håller med dig. Jag skulle aldrig förvänta mig 1000 kronor av en student, en kompis med små barn etc. däremot skulle jag nog bli besviken om min moster som tjänar över 60.000 i månaden gav oss ett kort och 200 kr... Jag skulle naturligtvis aldrig säga något eller visa det, men ja - innerst inne skulle jag bli besviken. 

Hej igen,

Det känns väldigt tråkigt att du läser det jag skrev med en negativ ton och ser det som ett påhopp.  Jag har absolut respekt för dina åsikter, men jag vill även att du ska ha respekt för mina.
Jag säger inte hur någon "ska" vara, tråkigt att du uppfattade de så, jag skulle kanske skrivit jag tycker innan, för jag vill inte tala om för dig hur du ska resonera.

Det känns däremot inte som du läste det jag skrev ordentligt heller eftersom du antyder att jag inte har respekt för vad du (och andra) här i tråden tycker. Jag tyckte inte att jag uttryckte respektlöshet mot dina åsikter i det jag skrev utan mer lyfte fram att jag tycker att det är oerhört matrialistiskt tänk.

Du pratar om dina olika vänner i olika situationer och det är en diskussion på en helt annan nivå en den rent generella "är man girig om man väntar sig mycket eller är det gästen som är snål"
Att man är på personbasis och vet en person som brukar agera på ett visst sätt i olika situationer och därefter tycker att att hon/han handlat med mindre ansträngning i just mitt fall då kan jag förstå besvikelse och absolut hålla med dig till vissdel om att man är naiv om man inte ser budskapet. Men då handlar det inte om att gåvor i allmänhet representerar personens tillgivelse utan att den gåvan representerar något och då är vi inne på något helt annat ämne.

Jag har full respekt för att alla tycker olika, annars skulle jag inte vara inne på ett forum utan bara leva i min bubbla om att mina åsikter är dom rätta.
Men du måste ha respekt för mina åsikter också. Jag tycker att det är matrialistiskt tänk att bli besviken på en gåva för att den inte lever upp till mina förväntningar. Jag skulle aldrig kunna känna mig bitter på mina nära för att dom lagt en mindre summa, mindre tid, mindre eftertanke på presenten i sig (vissa har bara helt enkelt inte fantasin. Och jag skulle nog  distansera mig till en person som hade mage att dömma mig efter storleken(pris, eftertanke) på min present, för då tycker inte jag att man har greppat vad en gåva är.

Men som sagt, full respekt för vad du tycker. Och därmed är det väl tur att vi inte är bjudna på varandras bröllop  då skulle det bli liv i luckan vid presentbordet eftersom vi uppenbarligen är av helt olika uppfattning.

P.S allt jag skriver är i vänlig ton, utan att vara aggressiv eller med eftertryck. Hade vi pratat hade jag varit lugn och haft ett stort leende över läpparna. Jag är inte arg eller är ute efter att låta arg. Jag är bara saklig.

Fast något du nämner är att "då är vi inne på något helt annat ämne" när man faktiskt vet något om personens bakgrund men du säger i ett inlägg ovan "Du har inte rätt att ifrågasätta någon annans ekonomi, oavsett vad du tror att du vet om dom." vilket jag tycker är ganska motsägelsefullt.

Jag tror jag förstår din tanke att den generella inställningen bör vara att alla gåvor är uppskattade och att man ska bli tacksam för vad man får, och detta håller jag med om, det är en bra grundinställning att ha.

MEN det är ju inte riktigt det som diskuteras här, det är ju inget orimligt antagande att ett brudpar faktiskt känner sina gäster. Bara för att du inte känner deras gäster så innebär ju inte det att de inte känner dem.

Jag tycker att de som pratar om besvikelse här i tråden generellt är ganska tydliga med att de inte förväntar sig massiva gåvor. Skulle gissa (efter mkt trådläsning) att den svenska "normen" för bröllopspresent ligger på 250 kr per person. Generellt verkar inställningen oxå vara att man naturligtvis inte förväntar sig någonting mer än ett ärligt grattis från en person som har det dåligt ställt.

Men jag tror att skillnaden melllan oss är att jag tycker denna tråden handlar om just det du inte tycker vi diskuterar, nämligen när man känner personen och man då känner sig förfördelad när de väljer att prioritera en lägre än i princip allting annat.

Sen tror jag inte att någon faktiskt kommer att visa detta eller handla på den känslan men tråden handlar om en fråga om det är okej att känna ett stygn av besvikelse när man känner sig oprioriterad. Detta tycker jag man har full rätt till och jag tycker inte det är ett dugg orimligt.

 

 

Okej, jag förstår att du skrivit "du har inte rätt att..." och "låt bli att..." lite lättvindligt och inte tnäkt på att du faktiskt sagt till mig hur jag ska och bör vara och agera, snarare än att beskriva hur du själv skulle tänkt eller resonerat. No hard feelings! 
Jag tror inte att det hade blivit något liv i luckan, jag hade nämligen aldrig ställt till en scen på något vis pga presenter. :) 

Jag tycker att det är girigt när man förväntar sig presenter och sedan blir besviken på att presenterna inte lever upp till ens förväntningar.
Jag tycker även att det är snålt att en person som har tillgångar väljer medvetet att vara snål när det ger bort något.
Jag tycker emot inte att man ska förvänta sig att man känner en person och därmed har stenkoll på dennes privatekonomi och därmed får förvänta sig dyrare saker, som i sin tur leder till besvikelse om de inte håller standard i mina mått mätta.

Jag skulle aldrig och har inte för den delen i den här tråden eller i övrigt påstått att jag känner någon annas gäster och därmed kan säga hur det ligger till.
Jag kan bara prata utifrån vad jag själv tycker, som tanken är att man ska i ett forum och jag har bara yttrat min åsikt om gåvor och matriellt tänkande.

Som sagt, kom ihåg att det här är min åsikt som jag varken säger är rätt eller fel och därmed inte heller hyser respektlöshet mot andra åsikter.

Självklart har alla rätt till sina egna känslor och rätten till att känna sig besviken över hur någon i ens närhet har handlat.
Det jag har sagt  är att jag tycker är att man kanske ska tänka ett steg längre och inte förvänta sig så mycket eftersom man, även om man känner sina gäster, kanske inte har full insyn i deras tänk och privatekonomi.

Jag är av uppfattningen att jag bjuder mina nära och kära för att jag vill att dom delar i det här sammanhanget vår bröllopsdag med oss. Vi bjuder på mat och dricka för att vi vill ha dom där och äta vår första måltid som man och hustru i deras sällskap.
Jag vill ha dom närvarande. Om dom sen ger oss en kram när dom går även om det råkar vara min snuskigt rika faster så är det helt okej. Det är inget jag kommer vara besviken över eftersom jag inte förväntar mig presenter utan förväntar mig att dom lägger tiden och engagemanget att vara med på vårt bröllop.

Men om man är en person som väntar sig presenter av sina släktingar och har uppfattningen att har man mer pengar ger man mer, då förstår jag att man blir besviken och som sagt, självklart har man rätt till sina egna känslor och sin besvikelse.

Jag har aldrig sagt att jag nekar någon känslan av att känna sig portprioriterad eller besviken över sina bröllopspresenter, jag har sagt att jag inte är av den uppfattningen när det gäller presenter, att det är så viktigt att det ger mig utrymme till besvikelse.

Självfallet hade jag på riktigt inte ens yttrat mig om detta i ett offentligt sammanhang, än mindre på någons bröllopsdag. Jag är inte en person som drar igång debatter på tillställningar.

På de flesta bröllop äter och dricker man gott och med lite tur så blir det dans till levande musik. Hoppas att mitt bidrag gör att lite av utläggen inför bröllopsfesten inte blir alltför betungande. Alltså ett delvis svar till dig TS..

Men det intressanta är inte vad jag vill ge utan vad jag förväntar mig att få tillbaks..

Efter att ha läst en del av inläggen till denna tråd så har i alla fall jag börjat tänka om.. Skulle tidigare ha tyckt att 200 kr/par är skitsnålt! Utan hänsyn till alla varianter från snålvargar och till de under existensminimum.
Själv så har vi i bröllopspresent (gifter oss i sommar) önskat oss bidrag till vår bröllopsresa och visst har tanken passerat i skallen.. jag undrar vad vi får och från vem....

Det som förändrats är mina förväntningar och eventuella reaktioner när de inte uppfylls - vill jag ta av min tid och energi till att bli irriterad och besviken.. NEJ! 
Jag kommer dock att fortsätta ha kvar min egen gåvogräns, minst 500 kr för mig och sambo/man. I min värld så behöver det inte vara lika åt båda hållen ge/få och man behöver kanske inte lägga energi på vad andra ger...

Så TACK för att jag kan lägga energi på annat ;)

Och i fall att någon funderar.. så är jag en alldeles vanlig kvinna med en alldeles vanlig blivande man och alldeles vanliga fyra barn och alldeles vanliga löner och ett alldeles vanligt bil/villalån. 
Med ett alldeles vanlig inlägg där man frångår TS frågeställning.. och alldeles vanligt anonym.. ;)

NJUT av din fest och strunta i skitsaker! 

Toppen! Och precis vad jag försökte få fram....

Man kan ju ha en åsikt om vad som är en lagom summa att ge i present (eller köpa present för) som man själv lever efter, men vad man sen gör om någon annan inte lever upp till min uppfattning om hur man bör bete sig i presentsammanhang, det är en annan fråga tycker jag.

Om man tänker efter finns det oräkneliga saker människor i ens omgivning gör som man själv tycker är ohyfsat och fel, och man kan inte gå runt och störa sig på alla. Alla kan ju inte vara lika perfekta och charmerande som man själv...

Sen om man har bekanta, som en del har varit inne på, som konsekvent försöker utnyttja andra och snika till sig mer än de ger, då kanske man ska fundera över om och hur man ska fortsätta umgås med dem. Men då handlar det om ett mönster över tid, inte en enstaka present (eller avsaknad därav).

Men hur gör man om man är bjuden på bröllop men inte kan/vill gå? Brukar ni ge present ändå?

Om ni t.ex. inte har gått på bröllopet av ekonomiska skäl, dvs att det var dyrt att resa dit, nya kläder mm. Om man slipper de kostnaderna och man bryr sig om personen, kanske man ger en present ändå, eller? 

Vi har fått flera presenter av folk som inte ska närvara, av våra chefer, arbetskamrater som inte var bjudna... rätt trevligt och helt oförväntat. Men jag har själv skickat presenter till ett par bröllop jag tyvärr inte har kunnat närvara på men gärna hade velat.  

Vi gav ingen present till ett bröllop vi var bjudna till för två år sedan. Jag och numera maken var på olika håll och kunde inte gå. Visserligen var det en barndomskamrat till maken min men då är det upp till honom att säga "jag vill iaf att vi ger något" men det sa han inte så då fick paret inget. Vi ville väl inte så jättegärna komma heller ;)

Om man vill, skulle jag enkelt säga :) Hade jag missat en barndomskompis bröllop hade jag givit henom en gåva. Hade jag missat en bekants bröllop hade jag kanske gjort det, lite beroende på hur det kändes och hur vår relation ser ut :) det är väldigt trevligt men inget någon väntar sig tror jag.