Viktstress inför bröllopet... =(

Jag försöket träna och äta nyttigt för att må bra och självklart för att komma i form :) men jag gör det sunt ! Unnar mig gott på helgen. Äter vanlig mat :) Mitt tips är att kolla på trinny & susannah på tv4play ! Alla är vackra ! Gäller bara att framhäva det bästa :) skönhet kommer inifrån, så med rätt kläder å självkänsla är alla vackra ! Kram

Jag ska inte säga att jag har samma problem. Jag är inte varken överviktig eller mullig, men känner dock att jag skulle vilja komma tillbaks till min trivselvikt, för att det ska kännas kul att ta på sig klänningen på bröllopet.

Jag har lagt om mina matvanor, då jag tidigare gått runt och småätit så fort jag haft det tråkigt eller så. Så nu äter jag endast frukost, lunch, mellanmål och middag. Jag är emot själva "bantnings" begreppet och tror snarare på en allsidig kost, äta tills man blir mätt, inte fortsätta för att det är gott, ta en portion och nöj dig med det. Jag har även sagt att jag inte ska dricka någon alkohol fram till typ månaden innan bröllopet, vilket känns superbra och man känner sig så himla fräsch och najs dagen efter en utekväll!

Sedan har jag ett superbra träningstips, men korta sjukt intensiva program som man kan klämma in lite närsom:

http://www.bodyrock.tv/

Jag tänker gå in helhjärtat fram till bröllopet, för jag vet hur jävla nöjd jag kommer vara när jag har nått mitt mål!

Nu har du fått tips om Lchf och Gi, så då måste jag tipsa om Dukan dieten som är en protein diet med light produkter.

En diet som är lätt att lära sig och sedan när du är klar med dieten så ska du gå tillbaka och äta mer eller mindre vad du vill förutom en dag i veckan.

Jag har både testat Lchf och Gi men trivs bäst med Dukan och denna har visat bäst resultat

Vet att många som kör på diverse dieter uppnår resultat men det kan faktiskt vara farligt för hjärt/lungor/njurar och lever och de flesta studier tyder på att man ofta (inte alltid) gå upp det man gått ner och lite till.

Satsa på att äta mindre portioner, minska på sockret och äta alla kostgrupper fast i mindre mängder och röra på sig. Promenader och jogging med barnvagn. Alla typer av vardagsmotion är toppen! 

Kanske det finns ett gym där barnet kan vara med på filt när du tränar?  

Lycka till! Kram 

Jag har gått ner 22 kg på 4 månader med hjälp av itrim... så visst går det om man vill... att gifta sig är min stora motivation. Att se vacker ut på min bröllpsdag... alltså jag ska känna mig vacker. Och det kan jag bara göra om jag tappar mina kilon. jag har ca 15 kilo kvar att gå ner till den 1:a juni.. och jag kommer att klara det. Jag ska också ut och springa i vår och jag hatar att springa.... ska dra med min son på ett år i barnvagnen så det är bara att köra!

Mitt tips är att ta bort allt socker från kosten... fikabröd och allt onyttigt. jobbigt första veckan.. sen går det av bara farten. du blir piggare av det....

kämpa kämpa... du fixar det! 

Att man går upp igen betyder oftast att man inte ändrat sina vanor.. utan man börjar äta som man gjorde innan dieten.. så klart går du upp igen. Det handlar om att du måste byta livsstil... motion och bättre matvanor. Och det gäller ju resten av livet. Sunt förnuft räcker gott... :)

LCHF fungerar inte för alla! Dietisten jag känner provade på LCHF för det ska göras men han klarade några veckor och sen klarade inte han skropp av det. Vissa måste ha mer av något än andra så det finns inget som säger att "du får endast äta den här mängden" bara för att det ska vara så... ;)

Vad synd att han gav upp precis innan han kom igenom omställningen så att han inte fick uppleva hur det blir när energiproduktionen är fullt igång i det nya systemet. Jag hade ett rent helvete under åtskilliga veckor, ja ett par månader faktiskt men då gjorde jag en gradvis övergång och har förmodligen en mitokondriedysfunktion i botten, men sen när man kom ut på andra sidan, JÄKLAR så bra jag mådde och så mycket mer ork jag hade! Jag kan förstå att en del beter sig som nyfrälsta, även om jag försöker undvika det själv, för jag upplevde det verkligen som en drogavtändning.

Men jag säger inte att alla måste äta LCHF. Jag tror som du att var och en måste hitta det som funkar för just den personen. Däremot är jag övertygad om att alla mår bättre av att skippa socker och spannmål och förstås alla tillsatser och skit som finns i mycket s.k. mat.

Men jag tycker det vore synd om den här tråden bara hamnar i en diskussion om olika bantningsmetoder (jag tror f.ö. inte heller på tidsbegränsade "kurer" eller panikbantning, man måste hitta kostvanor man kan leva med). Och framför allt måste man lyfta blicken från siffran på vågen och titta på sig själv, på sitt liv, vem man är och vem man vill vara och vad man tycker att man förtjänar i livet. Och bestämma sig för att sträva mot det som är bra och sunt, både för kroppen och psyket.

Många tröstäter när de är ledsna, oroliga, arga osv. Om man då lägger en massa skam och skuld på sig själv för att man inte är tillräckligt smal får man bara fler anledningar att tröstäta, och så känns allt ännu mer hopplöst. Eller om man försöker hetsbanta och går hungrig och till slut faller till föga för något onyttigt, och upplever att en liten godisbit har förstört "allting", att man är hopplös och värdelös och inte klarar av någonting och det är lika bra att sluta försöka och frossa ordentligt när man ändå håller på. Istället för att se att man gör nya val varje dag, i varje stund. Valet att äta godisbiten förde mig inte närmare mitt mål. Ok, nästa gång jag stoppar något i munnen ska jag göra ett val som går i den riktning jag vill. Och i morgon har jag en ny möjlighet att välja att ta en promenad eller välja att slå på teven. Det intressanta är vad det är som gör att jag väljer som jag väljer. Man behöver förstå det för att kunna argumentera med sig själv och välja något som kanske är kortsiktigt mindre bekvämt men på längre sikt för mig närmare de mål jag strävar efter.

Jag vet att alla kan om de genuitn vill, punkt och slut.
Men visst är det svårare att hitta tid när man fått barn, det gäller att prioritera.
Kanske kan dammsugningen och att vika tvätt vänta tills imorgon så du kan ta en timme och träna idag?Det blir lite mer pusslande, men det går!

Sedan är det så här - börja på en nivå som känns bra för dig och är hållbar. Kanske gäller det att börja med enklare joggingturer med gå-jogga-gå-jogga intervaller för att sedan succesivt öka med gym eller ngt annat som du trivs med.
Styrketräning är bra för att det formar och stärker upp kroppen, det ska inte glömmas bort bara för att du vill förlora vikt. Det är viktigt att vara stark i kroppen, men varva med högintensiv träning som bränner fett, ex HIIT-träning, spinning eller långa löpturer. Men som sagt, börja i en nivå som fungerar för dig och din situation.

Vad gäller kost så debatteras det här om dietar hit och dit.
Mitt råd - ät vanlig nyttig mat, sådant du stoppar i ditt barn.
Undvik feta friterade rätter, ta lite mindre av ris/pasta/potatis och såser och öka på med grönt och kött/fisk.
Vi behöver äta allt men med bra format. Skulle du vilja ha hjälp med maten trots allt så rekomenderar jag viktväktarna. För allt handlar om "vanlig" mat, en allsidig kost och kalorier. Det är ngt du kan följa och som är hållbart.

Det är faktiskt bara så enkel som ren matematik och subraktion, kalorier in - kalorier ut = hur du ser ut och hur du mår.

Att jobba med sin självbild håller jag helt och hållet med om!
Men - bara för att man blivit mamma finns ingen ursäkt till förfall, att inte träna och få tillbaks sin kropp eller må bra!

Sikta på en rimlig viktminskning som ett delmål till bröllopet men sätt ett större mål längre fram.
Sedan är det bara att börja, ett steg i taget, i din takt. Fokuserat.Se till att ha stöd av familj och vänner, det är viktigare än man tror.

"Go hard or go home"

Lycka till!

Tack för ditt svar Johanna78 och alla andras =)

Det låter kanske som en undanflykt att jag har barn, och lite är det väl så.
MEN jag går promenader varje dag, tränar på gymmet ca 2 gånger i veckan. När jag inte tränar på gymmet tränar jag mage och armhävningar hemma.

Det jag saknar är väl fettförbränning vilket jag inte riktigt hinner med just nu. När jag väl får tid på gymmet blir det styrketräning, för att bibehålla styrkan. Så målet är att i vår börja jogga så smått (ska börja redan nu att jogga lite på löpbandet på gymmet).

Sedan vet jag problemet med maten. Allt jag äter är inte nyttigt men felet är att jag äter för mycket. Det gör jag för att jam jämt är hungrig, men förstår inte varför!
Går kanske med i viktväktarna efter bröllopet för just nu finns varken tiden eller pengarna till det.

Mer vardagsmotion, fler pass med fettförbränning och försöka att minska på fet/hämtmat och minska på matintaget generellt. Jag vet allt det här..Det gäller bara att leva så också.... =)