• Anonym (ledsen)

    Viktstress inför bröllopet... =(

    Jag har alltid varit lite mullig. Men jag har alltid trott att inför bröllopet, då SKA jag gå ner i vikt och bli så fin som jag vill bli. Nu fick vi barn för inte så länge sedan, så det är inte längre lika lätt att komma iväg och träna osv som förut och inte heller lika lätt att laga bra, nyttig mat. Ofta blir det lite snabbare mat och det har blivit mycket godsaker också för tröttheten.

    Jag tänker på min vikt varje halvtimme, hela dagarna, varje dag. Det är jobbigt för mig och det är jobbigt för min sambo som får stå ut med en missnöjd och bitter flickvän. =(

    Vissa säger att man, efter att man fått barn, struntar i sin vikt och utseende och bara tänker på sitt barn. Visst tänker jag på mitt barn, men jag är inte nöjd med hur jag ser ut så jag tänker på det ofta, både hur missnöjd jag är och hur jag skulle vilja se ut på bröllopsdagen.

    Vad ska jag göra?
    Ska jag låta det bli som det blir, alltså om jag går ner lite i vikt så är det en bonus? Eller gå in helhjärtat?
    Jag tränar 2 gånger i veckan och tränar lite hemma vissa dagar också, plus barnvagnspromenader såklart. Jag har dragit ner på socker och fikabröd, jag vet inte om jag kan göra så mycket mer...

    Jag vill göra nåt, men vad.....
    Är det nån som känner lika eller har något råd?
    Är det någon här som inte varit helt nöjd med sin vikt men ändå haft en underbar bröllopsdag?

  • Svar på tråden Viktstress inför bröllopet... =(
  • msE

    jag har bara läst tråden lite ytligt då vissa trådsvar flika ut lite från ämnet så inte riktigt koll på vad som sagts.

    Ville bara svara trådskrivarens inlägg.

    Istället för att fokusera på vikten, fundera på varför du har använt socker och fika i sån utsträckning som du gjort. Jag har själv dålig bakgrund med just socker och har på grund av det blivit en riktig sockerholic, det finns där o ta till när man känner sig nere, vilket i mitt fall var ganska ofta och på grund av sviktande självkänsla.

    Istället för att bara se det som du ser som fel med dig försökt att fokusera på de bra sidor som jag säkert vet finns där. Till exempel tänk inte "jag kommer aldrig blir smal till bröllop" tänk i stället att nu har jag tagit ett steg framåt, jag har börjat promenera och långsiktigt kommer mitt liv bli lättare av dessa förändringar i vanor. Det är ju jättebra!! 

    Skickar jättekram o hoppas att ni får en underbar bröllopsdag

  • Tooie

    Då äter du fel saker... :( tro mig jag har också varit sockerberoende och jag älskar mat och godsaker fortfarande. .. Men jag antar att jag verkligen är hård mot mig själv och det ger resultat. Vill man verkligen något så går det... Kram på dej!!

  • Anonym (Luther)
    josvi558 skrev 2013-01-31 10:52:52 följande:

    Jag har faktiskt läst ditt inlägg två gånger för att se så jag inte missat den delen om när läkaren sa till dig att du inte får träna (vilket apropå prioriteringar gjorde så jag förlorade en massa arbetstid),


    Varför är du på Bröllopstorget på arbetstid?
  • josvi558
    Anonym (Luther) skrev 2013-01-31 11:44:31 följande:
    Varför är du på Bröllopstorget på arbetstid?

    Inte för att det har med denna tråd att göra över huvudtaget. Så lägligt att det var ett anonymt inlägg..


    Jag är egen företagare och kan jobba när jag vill.

  • Allis

    Chicita, jag fick kanonbra övningar för några år sedan när jag hade gigantiska problem med yrsel. Det var sannolikt relaterade till cellgifterna jag gick på då och hela vårdapparaten ryckte liksom på axlarna och sa att det inte gick att göra något/alternativt höjdaren "du upplever bara att du har yrsel, det är inen känd biverkning av den här medicinen haaahaaaaa. Det är inte de här vanliga sakerna man gör vid kristallsjuka eller karusellyrsel, det var rehab när man haft någon typ av cancer i hjärnan. Det hade inte jag men han trodde att övningarna i sig skulle kunna ha viss effekt trots att jag sas fyllde på den troliga orsaken med nya cellgifter hela tiden. Det blev inte hundra, men en markant skillnad.


     


    Jag kommer tyvärr inte ihåg hur det gick till eller vad den specifika cancern kallades men den här mannen finns på Rååpunktens sjukgymnastik i Helsingborg. Det finns bara två män som jobbar där och han var i femtioårsåldern. Kan luska lite mer och försöka skicka ett pm till dig istället :)

  • Johanna78
    Chicita skrev 2013-01-31 10:00:24 följande:
    Jag har gått på rehab. De enda övningarna jag får göra är typ att sitta på en stol och dra i det lättaste gummibandet. Och jag får inte göra övningarna fullt ut.
    Jag får också stå ca 30 cm från en vägg med armarna strax under brösthöjd och göra "armhävningar" Flört 
    Det är inte motion, det är terapiarbete Tungan ute
    Det är läkarna som sätter stopp för mitt tränande. Jag vill mer än jag får. Och det är verkligen inte lätt för många att förstå.

    Det jag vill få fram är att det inte funkar att säga att "alla kan om dom genuint vill. punkt slut"
    För med det uttalandet säger du att det finns dom som tar sig i kragen och gör något, och dom som sitter i soffan och äter godis och tycker synd om sig.
    Det spelar ingen roll hur mycket jag vill eftersom jag inte kan eller får.
    Men nu ändrar du dig och säger att  jag alltså inte ingår i "alla"?
    Är inte "alla" verkligen "alla" utan bara dom som är friska?

    Hade du skrivit "om man inte har några fysiska hinder så sitter det bara i viljan att sätta igång" eller något liknande så hade jag hållt med dig.
    Men du räknar faktiskt in mig och många andra med fysiska hinder i det där lilla "alla". Oavsett om du menade det eller inte. 
    Ok, jag ber om ursäkt för mitt felaktiga ordval.
    Dock kan jag då poängtera att det vore inkorrekt att använda din mening med, "om man inte har några fysiska hinder...." Det finns de med psykiska hinder som av olika anledningar inte heller kan träna fullt ut.
    Nog om detta tycker jag,  tråden handlade om ngt annat än ordval. Jag tror ändå att många förstod vad jag menade och jag ber om ursäkt om jag sårade dig. För nej, jag räknade inte in dig i "alla" då du av medecinska skäl inte kan träna mer än den rehabträning som du själv anser vara terapiarbete. Jag hoppas ändå att du kan hitta saker i vardagen som gör att du mår bra och trivs med ditt liv även om din kropp dessvärre inte tillåter dig att träna så som du önskar.
  • Anonym (Luther)
    josvi558 skrev 2013-01-31 12:06:13 följande:

    Inte för att det har med denna tråd att göra över huvudtaget. Så lägligt att det var ett anonymt inlägg..


    Jag är egen företagare och kan jobba när jag vill.


    Det var du som drog in din arbetstid i tråden. Du verkade tycka det var Chicitas fel att du fick lägga din arbetstid på att läsa hennes inlägg ordentligt för att se om du hade missat något. Men om du är egen företagare är det väl du själv som väljer vilka tider du arbetar och vilka tider du har "fritid" och surfar på nätet och vad du i så fall väljer att lägga din fritid på?
  • josvi558
    Anonym (Luther) skrev 2013-01-31 14:17:53 följande:
    Det var du som drog in din arbetstid i tråden. Du verkade tycka det var Chicitas fel att du fick lägga din arbetstid på att läsa hennes inlägg ordentligt för att se om du hade missat något. Men om du är egen företagare är det väl du själv som väljer vilka tider du arbetar och vilka tider du har "fritid" och surfar på nätet och vad du i så fall väljer att lägga din fritid på?

    Vad tröttsamt... Ja, jag nämnde det och ja, jag väljer själv arbetstid, har inget med ursprungsämnet att göra. Anledningen till att jag skrev det var för att jag blev sne då Chicita fick det att låta som att jag "prioriterade" att bli invalid. Starta en ny tråd eller skicka ett mail till mig om du vill fortsätta diskutera min arbetstid.


    Jag tyckte inte att det var Chicitas fel på något vis och jag ber alla som tagit illa vid sig om en stor ursäkt.


     

  • passionsblomman

    Hallå där! Vill man ge små eller stora tjuvnyp åt någon i en debatt eller diskussion, kan man väl ha ryggrad nog att göra det under sitt nick åtminstone!

    Anonymitetsfunktionen finns ju för att man ska våga diskutera mycket känsliga ämnen där man kanske inte vill lämna ut sig lika mycket som vanligt i forumet. Den sortens missbruk som anonym (luther) väljer, tycker jag är ett typiskt exempel på hur kasst det är sedan anonymitetsmöjligheten kom till BT. Saker som annars kunde vara intressanta, eller giftiga inlägg som kanske rentav livar upp lite ibland, blir bara meningslösa.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
Svar på tråden Viktstress inför bröllopet... =(