Studera ny utbildning och byta karriär?

Alvstina
Väldigt duktigt av din man! Det låter som om han är väldigt engagerad. Man ska väl egentligen inte tänka på åldern. Jag har egentligen ingen barnlängtan just nu men jag kommer ju få vänta tre år till med att ens börja fundera på det. För jag vill vara klar med detta innan jag skaffar barn...

Inga personalvetare här inne?

Jag läste först beteendevetenskap och tänkte bli personalvetare. Men hoppade istället på socialpedagogutbildningen och blev klar när jag var 33! Så visst går det att ändra sig  Du är ju fortfarande ung och ska trivas med ditt jobb/ditt yrkesval hela livet. Jag har jobbat som hemterapeut, på ungdomsboende och de senaste 6,5 åren på socialkontor m myndighetsutövning. Det är ett kul jobb, omväxlande, emellanåt stressigt men också otroligt givande! 

Sen får du inte ta detta på fel sätt, men jag tror det är svårt att vara för ung om man ska jobba som socionom/socialsekreterare/kurator. Du behöver ha jobbat några år, ha fått lite skinn på näsan, livserfarenhet. Tror att det lätt blir som för dig annars: det verkar vara en bra utb för den är bred, men man vet inte riktigt vad man ger sig in på när man är ganska ung. Jag säger inte att alla unga är omogna och olämpliga, bara att det för sin egen del kan vara bra att ha "varit med" lite. Jag har träffat på många väldigt duktiga unga nya soc sekr som tyvärr kroknar eller får taskigt självförtroende för att världen inte riktigt funkar som i böckerna de läst på utbildningen.

Jag har en i min klass som är 44 år. Hon har tagit tjänstledigt från lärarjobbet för att byta karriär

Men det kan ju vara bra att komma fram till vad du egentligen vill med tanke på csn ;)

Jag kan känna samma frustration som du säkert gör, man blir ju bara äldre:) Jag är 31 år, har pluggat en kandidat utomlands och en magister (ett år) i Sverige och för mig ligger frustrationen mestadels i att jag ändå inte har tillräckligt med erfarenhet för att få ett jobb inom mitt område...jag får alltså inga jobb. Så för mig handlar det om att jag nog "måste" bygga på mina fyra års universitetsstudier. Det tycker jag känns hemst och jag blir så bitter på den svenska arbetsmarknaden...MEN till dig - eftersom du verkar vilja läsa någon annat tycker jag verkligen att du ska satsa på det, bättre att plugga en till utbildning och känna att det är rätt än att ångra dig om några år framåt, bättre att göra det nu än sedan! För gammal är du ju inte i alla fall!

Lycka till!

Jag känner VERKLIGEN igen mig.  

Min dröm har länge varit att bli barnmorska, det är fem år på universitetet.. Min familj stöttade inte detta, jag skulle bli nåt ”finare”, där man tjänar mer pengar, får mer status. Och det var svårt att vara knappa 20 och stå på sig i mitt fall. 

Jag har idag ca 450 hp.. Började direkt efter studenten att läsa humanistämnen på universitetet, alltså historia, filosofi och språk (har en kandidat i engelska). Roliga allmänbildande saker. Men det blir man ju inget på så jag började direkt därefter läsa ekonomiämnen så jag har en kandidat i det också. Har ett bra stabilt logistikjobb idag sedan tre år tillbaka, tjänar 30 000 ungefär. Bra pengar, bra förmåner, bra tider, bra kollegor, mycket är bra. Men.. utvecklas inte, träffar inte så mycket folk och ämnet är inte roligt, jag har ofta tråkigt.. Jag läser kvällskurser i litteraturvetenskap för jag vill utvecklas, känna att jag är på väg någonstans.

Jag har ju pluggat sex år på universitetet heltid. Jag är 28. Börja om med ytterligare en utbildning för att hitta rätt känns riskabelt då jag har det bra, men jag vill! Jag söker utbildningar varje termin och kommer in men väljer att stanna på jobbet. Jag har dock inga CSN lån då jag jobbat extra hela tiden, men skulle inte få nåt bidrag.

Tycker absolut att du kan läsa en utbildning till, men en tredje utbildning som är fem år känns extremt i mitt fall. Att läsa personalvetare efter att du läst socionom låter inte helt fel, det känns ju relaterat, handlar om människor? Måste vara en fördel.

Åh, det finns fler som funderar som jag. Jag tänker mig också att jag kan ha nytta av min nuvarande utbildning då de båda handlar om människor. Kommer ansöka nu i april och se vad som händer. Och verkligen hoppas att jag kommer in! Får man fråga hur du har läst din nuvarande utbildning? Har du själv valt kurser och satt ihop en examen? Jag kommer att ha ungefär lika många högskolepoäng som dig när jag är klar... Är också 28 år.

Hej!

Jag känner verkligen igen mig. Jag blir 25 år i år, och har varit klar socionom i ett år nu. När jag skulle börja plugga valde jag mellan lärare, socionom och personalvetare. Jag valde socionom för att den kändes bredast, precis som du. Nu är jag så himla osäker på om jag gjorde rätt val.

Jag är inte personen som inte kan släppa jobbet när jag kommer hem, det har jag inga problem med. Jag är mer osäker på jag verkligen kommer tycka att det är roligt att jobba som socionom restern av livet. Kanske handlar det dock om att det jobb jag har just nu inte är mitt drömjobb, och skulle jag söka mig vidare till något annat socionomyrke hade jag kanske tyckt det var roligare.

Med anledning av att jag var inne på att bli personalvetare har jag läst en kurs i arbetsrätt. Är även inne på att läsa en kurs som heter "rekrytering och urval", för att bredda mina jobbmöjligheter mot "personalhållet".

Jag började läsa till lärare direkt efter gymnasiet för att jag ville jobba med språk. Själva språkdelen var helt fantastiskt rolig och jag trivdes som fisken i vattnet. Men när jag hade praktik och började på pedagogiken så kändes det fel, så jag hoppade av. Började läsa på ett program där jag inte hade samma arbetsutsikter som om jag hade blivit språklärare, men jag trivdes så bra att jag läste och har nu en magister i språk. 
Att jag nu har ett jobb där jag egentligen inte har 100 % rätt utbildning är bara en parentes

När jag hade hoppat av lärarprogrammet höll min mamma på att få spader. Hoppa av en utbildning där man har garanterat jobb för att istället flytta 60 mil för att plugga till något som man inte kommer få jobb av. Jag förstår henne, men samtidigt ångrar jag mig inte en sekund eftersom jag får göra det jag älskar nu.
Men jag funderar på att läsa fler kurser för att ha "rätt" utbildning för det jag jobbar med så att jag blir mer konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.
Och sedan kanske doktorera, bara för att språkforskning är det absolut roligaste som finns i hela världen!