Varför bjuder ni folk ni inte vill ha där?

Vi har oxå bara bjudit dom vi verkligen vill ha med. vi har inte bjudit kusiner,fastrar farbröder mm för vi träffas inte så ofta annars. Då bjuder jag hellre mina vänner som jag verkligen umågs med än med den släkt jag aldrig träffar

Nu har jag inte fått min beskärda del av "anmälningskrångel" än, eftersom vårt osa-datum är en månad bort. Dessutom delegerade vi hela "ta emot anmälningar"-grejen till våra mammor, så att vi slipper krångla med sånt (för övrigt bästa beslutet vi tagit under hela bröllopsplaneringen!).

Men vi har faktiskt bara ett enda par som är "artighetsinbjudna", och om de skulle krångla så skulle jag ändå göra allt för att få dem att känna att vi vill ha dem där. Eller ja, inte gå över glödande kol kanske, men jag skulle höra av mig om de var sena med svaret eller så.

Vi har satt vårt osa-datum i god tid innan cateringfirman måste ha antal gäster, så det är heller ingen panik om folk svarar sent. Därför känner jag inte att jag behöver ligga på via mail/telefon/internet etc. Jag brukar påminna om jag pratar om bröllopet med någon att "har du anmält dig?", men annars låter jag det bero.

Men jag tror att det kan hänga lite på att man vill känna sig "önskad". Att gästerna också ska tycka att det ska bli roligt och därför komma ihåg att anmäla sig själva, utan att man ska behöva ligga på. Man har som brudpar pysslat ihop inbjudningar, lagt ner pengar och tid på att fixa alla kort, adresser, kuvert, porton, och då önskar man nog att gästen i fråga ska kunna avsätta fem minuter av sin tid till att svara om man kommer eller inte. Eller? 

Jag vill bara bjuda folk jag verkligen vill ha där, men redan nu är det över 100 pers... Stor släkt och många vänner.. Och då har vi inte ens kommit till artighetsinbjudningar... Min m2b har en hel del artighetfolk som han vill bjuda, efter som han vart på många bröllop. Men dom flesta av dom har varit utan mig... Och då känner jag spontant att om de inte är hans nära vänner som gifte sig innan jag kom in i bilden så finns det nog tyvärr inte plats för artighetsinbjudningar... om dom inte bara vill komma på vigseln...

Det är ju inte säkert man som par är överns om sådant, den ena kasnke inte alls vill ha vissa på sitt bröllop medans det är viktigt för den andra :)
Allt är inte svart och vitt jämt =)

Vi bjöd inte alls släkt (förutom närmsta familjen) för då hade det blivit alldeles för många och många sk artighetsinbjudningar. Visst fanns det någon släkting vi ville ha där men efter att ha hört hur fel det var när min blivandes bror gifte sig och de ville bjuda bara några av släkten (slutade med att de bjöd inga släktingar) så valde vi att skippa det och slippa tjat från föräldrar. Sen har vi nog bjudit en del personer som jag inte skulle kalla nära vänner eller favoriter i bekantskapskretsen men jag kan inte hjälpa att jag inte drar jämnt med våra vänners respektive alltid. Dock är det inget jag bekymrar mig om. De och vi kan vara trevliga mot varandra ändå (även om man kan irritera sig på vissa saker som att en försöktebjuda in andra som den tyckte borde vara bjudna) och det är inte så att vi kommer ha långa diskussioner med alla som kommer  

 Att man sitter och väntar på att folk ska svara tror jag är naturligt. Det är väldigt spännande att vänta på reaktionerna. Vi fick något svar direkt efter vi skickat inbjudningarna men sen droppade resten in efterhand. Min blivande skickade ut en påminnelse till de som inte svarat eftersom vi vet om att folk kan glömma bort det för att man har annat att tänka på och vissa är helt enkelt glömska om man inte påminner dem ofta.  Min syster skrev t.ex in bröllopet i sin kalender och kom sen på att man kanske skulle svara också för det är ju inte så att jag kunde titta i hennes kalender att hon skrivit in det eller läsa hennes tankar 

Jag visste att de flesta svarar i de sista dagarna och att det är jag och min blivande som mest ser fram emot vårt bröllop men det var ändå väldigt roligt och spännande (och ibland frustrerande) att kolla mailkorgen för att se om det inte kommit in något OSA så att jag kunde få uppdatera vår gästlista. 

Sitter själv i det dilemmat, umgås i princip inte alls med mina syskon (som är äldre än mig, trots att jag har vuxna barn så ser de mig som "liten" ännu) Däremot umgås vi så ofta med blivande mannens syskon. Ena stunden vill jag inte bjuda mina syskon men i nästa så vill jag bara visa dem att, kolla Lillsyrran har klarat sig bra med..

Men vi har ett halvår på att bestämma oss för hur vi ska göra..
Det är inget enkelt problem..