Varför bjuder ni folk ni inte vill ha där?

Också väldigt sant :) Vi fick inte ens den typen av reaktioner när vi berättade att vi skulle ha barn. Det var tydligen ingen som blev förvånad över det heller... :)

Vi har inte bjudit in en enda av artighet.
På vår preliminära inbjudningslista hade vi skrivit upp en del som redan innan inbjudningskorten skickats ut visade sig ge oss oro.
Så vi omorganiserade det hela, upptäckte att artighetsbjudningar gav oss problem o har nu med de vi vill ha. Tyvärr har vi av platsbrist fått avpolletera några och det känns lite tråkigt.

Vi har satt våra gemensamma regler o det är att där ska inte vara orosmoment o än så länge har det fungerat. Bara hoppas det blir så på bröllopet med

Men här ligger din egen tolkning av vad andra säger till stor grund också.
Oftast menar man mer "ta det lugnt, stressa inte. Få inte panik över småsaker utan fokusera på det som är viktigt". Eller "sätt dig in i gästens situation så är det lättare att förstå varför dom reagerar som dom gör".

Att förstå hur andra tänker kan göra att man inte stressar upp sig själv och hamnar i den där bergochdalbanan av känslor.
Jag tror aldrig att jag har sett någon säga att man inte har rätt att känna på ett visst sätt. Känslorna är dina och du har rätt att känna precis hur som helst. Men är det värt att gå och kanske må dåligt för att man tycker att en gäst reagerar tokigt. När det kanske är man själv som är så uppe i bröllopsbubblan och därför inte kan sätta sig in i gästens situation.
Om det hade varit en annan fest kanske man hade hanterat samma situation på ett helt annat sätt.
Visst skulle alla svar här inne kunna vara "jaa du har heeelt rätt, alla är dumma i huvudet för att dom inte ställer upp på att komma i kyckingdräkt och dansa balongdansen för det är ju en jäääättebra idé" liksom.
Men om alla svar bara håller med, tycker synd om och klappar medhårs så tror jag att många skulle bli väldigt besvikna på bröllopsdagen sen när bubblan spricker och man insåg att alla idéer inte var så bra och att man kanske skulle tänkt lite mer på gästerna  

Det är väl klart att om man tex startar en tråd här och ber om råd eller ventilerar sina känslor så får man svar, tips och råd från personer med andra åsikter eller med andra sätt att se på saken. Och det är ju bra och något man bör förvänta sig på ett diskussionsforum. Men ibland tycker jag att man "bara" kan få känna som man känner helt enkelt. Trots att det ibland inte är logiskt. Och då kan man få stöttning även i det :)
Men som jag skrev tidigare så kan forumet vara bra för att få oss känslosamma brudar att komma ner på jorden ibland...

Jag forstar inte ditt resonemang. Om man blir irriterad for att gaster inte svarar, eller att de velar och inte kan bestamma sig, sa ar det val snarare ett tecken pa att man onskar att de skulle svara ja utan att man ska behova jaga eller overtala dem? Alltsa att man vill ha dem dar. Ifall man bjuder folk man inte vill ha med sa ar man val glad om de inte kommer? De som inte svarar efter OSA har gatt ut raknar vi som nej-svar.

Pa din fraga svarar jag: Ja, min mamma bjod in nagra kusiner jag knappt kanner. Sa jag gick med pa det. For min del kvittade det lika om de kom eller inte, men jag ville gora min mamma glad for det har varit sa manga dodsfall i hennes slakt och hon har knappt nagra slaktingar kvar. Sa jag ville hjalpa till att starka de banden. Nu kommer ingen av dem anda sa det spelar ingen roll.

Jag förstår inte det här med drama i släkten, "svarta får" och ovänskap i familjen. Jag umgår inte med hela min släkt, men jag har aldrig varit ovän med någon eller tyckt illa om någon. Kanske beror det på att ingen snackar skit eller sprider rykten om någon annan. Drama håller jag mig långt ifrån och min släkt är nog lika där :) Om man inte passar ihop till hundra procent så behöver man ju inte umgås dagligen, men man kan uppskatta sidor hos varandra och ha trevligt ihop en gång om året iallafall.

 

Samma med vänner. Jag förstår inte hur folk kan prata om falska vänner och diskutera hur avundsjuk X blir när man bjuder Y. Jag förstår inte heller hur man kan egagera sig i skitsnackande vänner och liknande.

Jag har inga falska vänner, jag har inga drama i min vänskapskrets. Jag umgås bara med vänner jag gillar :) Dom jag inte umgås med är inga vänner. De dramatiska skitsnackarna slutade jag ha kontakt med för länge sedan, så några såna existerar inte i mitt umgänge.

 

Så jag har inte det problemet. Vi bjuder alla och vi tycker inte illa om någon av gästerna :). Ett tips till andra kan ju vara att aldrig bry sig om drama och bara ha vänner som man VILL ha :)

Men det är ju helt omöjligt för någon att veta om inte personen skriver "jag vill bara gnälla av mig" eller något liknande 
Det finns inga tankeläsare här, så om man skriver något som verkar vara en situation där man vill ha råd, tips osv så får man ju det - även om det inte är "stryka medhårs"-råd varje gång då.
Som sagt ens egna känslor har man ju alltid rätt att känna. Oavsett om dom är logiska eller ens passande egentligen. Som där någon var upprörd för att dennes sjuka mormor/farmor inte orkade ta taxi 50 mil enkel resa från vårdhemmet till bröllopsorten - då tycker jag nog att man får lov att "komma ner på jorden" som du säger  Att vara ledsen för att man inte får ha sin mormor/farmor där är helt förståeligt. Men att den personen inte kan förstå att denna sjuka gamla människa faktiskt inte struntar i bröllopet för att jävlas - utan för att det faktiskt inte vore bra för denne... tja då kan man behöva sticka hål på bröllopsbubblan och fråga vad sjutton dom använder för att tänka med 

Övertala har jag aldrig sagt, det vore mig väldigt främmande.

Men om gästerna X och Y som jag väldigt gärna vill ha där inte har svarat när OSA datum närmar sig så tycker jag det ändå är rimligt att man tar kontakt och försöker kolla upp så de inte har glömt, att inbjudan verkligen kom fram eller om det är nån annan käpp i hjulet som man kan vara behjälplig med.

För mig känns det naturligt om det är folk man vill ha där, att man skulle bli sur och irriterad på att de dröjer med inbjudan är mig väldigt främmande. Vilket fick mig att ställa frågan om det är så att man har en massa folk inbjudna som man egentligen inte vill ha där eller vad det kan vara som föranleder den inställningen.

Jo förresten...
Ett tips/ tillägg till föregående inlägg.

Trådar där man får svara anonymt brukar oftare spåra ur med dumma / elaka kommentarer när någon är lite ledsen (även om situationen som personen är ledsen för kanske verkar "fjantig" för utomstående).
Det är inte alls lika stor chans att någon säger "men ryck upp dig, sluta fjanta" om dom måste göra det i sitt eget namn.
Det finns alltid fega människor som gömmer sig bakom anonymitet. Vissa kan svara elakt då också bara för att dom kanske själva mår lite dåligt, och då mår man ju bättre genom att kliva på någon annan (?!). (korkat nog) 
Men däremot tror jag inte att någon av oss "veteraner" använder anonymiteten så särskilt ofta.
Jag har bara gjort det två gånger, Och då har det varit för att skydda någon annans identitet.

Sådant är ju lätt att säga, vi har heller aldrig haft något drama i våran släkt , men mina föräldrars skiljsmässa ändrade drastiskt på det, men ingen VILL väl ha drama???? Jag tror nog att de flesta försöker undvika sånt..
Men ibland händer det saker som är svåra att undvika .

Jag vill ju gärna ha dem båda på bröllopet såklart och umgås med båda för ingen har gjort mig något illa, jag hade oxå gärna valt bort drama , men det kasnke inte alltid går

Vi kommer självklart bara bjuda dem vi vill ska komma och jag tänkte likadant förra gången jag gifte mig för 17 år sen så då föll en stor del av både min och dåvarande makens släkt bort. Inget svårt val alls, faktiskt.

Idag känner jag att det är svårare att avgränsa: var går gränsen för vännerna? Jag har vänner som jag känner som väldigt nära även om vi inte träffas särskilt ofta numera. Och jag har nya vänner som jag lärt känna på senare år som inte har hunnit bli veteraner i mitt liv ännu. Men det är kära bekymmer, det kommer att lösa sig!

Men jag tycker att det är rent ut sagt oförskämt att inte svara på en inbjudan! Även om mitt bröllop bara är en notering i Kalles kalender, så hör det till artigheterna att åtminstone svara. Precis som någon skrev, ta sig fem minuter (om ens det) och lämna ett svar: ja tack eller nej tack. Och jag tycker att det gäller alla slags inbjudningar: till barnkalas, 40-årsfest eller BBQ-party. Du har blivit bjuden, varför ska värdparet jaga dig?

Sen om man som brudpar blir stressad över att 50% av gästerna inte har hört av sig när det är två veckor kvar till sista svarsdatum, då har man kanske satt datumet för sent....

Jag har märkt en tydlig trend under senare år: att det antas att man som gäst ska komma om de inte hör av sig och uttryckligen säger att de inte ska komma. Vilket är ett oskick, enligt mig. Jag vill ju veta att inbjudan faktiskt har kommit fram och att den inbjudne förstår vad hen är bjuden till, sas. Därför skriver jag nuförtiden på barnens inbjudningar till barnkalas "svara om du kan komma eller inte senast X/X".

Vi bjuder också bara de som vi verkligen vill ska komma. Vi bjuder till exempel inte två av mina kusiner och några från pappas sida av släkten då det har varit lite bråk på den sidan. Sådant vill vi inte ha på vårt bröllop.

Nu är det dock bara en vecka kvar tills OSA-datum och det är inte alls många som har svarat! Klart man får lite panik. Dessutom är det några som lite löst sagt att de kommer (för länge sedan), och hur ska man tolka det? Jättesvårt att veta. Vill gärna att de formellt svarar så att vi kan vara säkra när vi ska beställa catering etc.
 

Vi slapp funderingar kring detta då vi reste bort på tu man hand. De flesta bröllop jag varit på har dock haft inbjudna gäster som brudparet inte själva valt men däremot har deras föräldrar vill ha dessa gäster där. Vid min förra vigsel däremot så bjöd vi nog en del släkt som vi inte alls umgicks med mest för att det skulle kännas rättvist på något sätt. Ville inte bjuda en av två kusiner när de är bröder etc. Jag kommer dock ihåg att det förvånade mig att de tackade ja då de faktiskt kändes lite som främlingar.

När det gäller o.s.a. så är det oftast så att de flesta inbjudna gäster svarar de sista dagarna på en inbjudan. Ett tips är att sätta o.s.a. med god marginal så stressen inte behöver komma. Kommer det en skriftlig inbjudan ska det ges svar skriftligt om det inte hänvisas till något annat svarsalternativ i inbjudan såklart. Det är oartigt och respektlöst att inte svara senast sista o.s.a dagen men det är ingen idé att ödsla energi på att irritera sig på de som svarar sent. Många vill vänta in i det sista för att vara säkra på om de verkligen måsta tacka nej eller att de kan tacka ja och slippa ge ett sent återbud istället.