Visa din ring! Bildtråd - ringar 2014

Lina Å: jättevacker ring! Så söt! Helt i min smak!

Tack! :) Han valde den helt själv, helt i min smak också så glad. :)

Nej de är inte från Hedens Guld. Nordstans Guld all the way!

Ok hehe =) va nämligen inne på hedens guld o då va ett par inne o hämta ut sina o tänkte att de kanske va du =)

Ah! Nej det var inte vi. Har inte hämtat dem än utan bett om ytterligare en korrigering. stenen är monterad ståendes som det nu är men jag hade önskat liggande så vi får se om de hinner fixa det innan nästa helg då vi gifter oss.

Haha, jag tycker inte det var så farligt mycket text (eller särskilt snurrigt) men så skriver jag ju ofta själv halva noveller när jag skriver inlägg. Jag har otroligt svårt att fatta mig kort. Jag pratar likadant, Maken bir vansinnig ibland men säger även att det är en av sakerna han älskar med mig, att jag är så "pladdrig" och ganska snurrig. Vet inte riktigt hur jag ska ta det, men jag har valt att ta det som en komplimang. Til svaret på ditt inlägg då!

Jag tycker inte det du skrev om enkel solitär var klumpigt! Nu har ju jag inte solitär själv, och reagerar kanske inte på samma sätt som de som har det, men jag har svårt att tro att någon skulle ta illa illa upp av din ommentar. Hade du skrivit ngot i stil med "de som har enkla solitärer verkar fattiga och snåla" eller så hade kanske folk reagerat, men det där var väl inget!  (Nu vill jag förtydliga mig och säga att jag inte tycker så om solitärer, ville bara dra till med ett exempel! Tänk vad man måste vara försiktig och hela tiden förtydliga sig när man skriver på nätet, det är som att gå på äggskal utan att krossa äggen...)

Du skriver även att du tycker att en solitär inte säger "gift" lika tydigt som andra ringar, och jag kan nog hålla med dig om det. Som du säger är det inte ovanligt att man köper en sådan ring som present till sig själv, eller som xamensgåva eller liknande.  Nu vill inte jag heller att någon ska ta illa upp, det är bara min personliga åsikt, jag skulle undvika solitär just av det skälet. På andra kan det säga "gift", och mångas solitärer är mycket vavckra - men på mig ser det inte bra ut tycker jag. Det handlar ju om tycke och smak, alla kan inte ha samma och tycker man som vi måste man ju få säga det utan att få skäll. Men det handlar ju mycket om hur man uttrycker sin åsikt! Du gjorde det bra tycker jag, och det har ju inte kommit några arga kommentarer (än, i alla fall)!

Anledningen till att jag inte tycker solitärer säger "gift" på samma sätt som andra modeller och tycker det är finast med t ex alliansmodeller är nog att det är en vanesak, i Sverige har vi väl inte haft solitärer så länge utan haft mer släta ringar eller alliansringar. Det var i alla fall vad jag läste nyligen, vi har haft traditionen med enklare ringar ganska länge men blivit "influerade" av USA med deras solitärer (och även andra modeller) med stora stenar. Jag vet inte om det stämmer men det känns som att det gör det... Och, som sagt, jag hoppas ingen tar illa upp! Många av de stora stenarna är jättefina och passar så fint på er, men jag gillar inte det för min egen del. Dels skulle det inte passa med min övriga mycket "casual" stil med jeans och tröjor eller skjortor på sta'n och mysbyxor hemma. Skulle se konstigt ut att komma med en stor dyr ryng på fingret och min kldstäl! Dessutom skulle jag vara livrädd att tappa en så dyr ring. Jag har ju redan fått köpa nya eftersom "originalringarna" försvann, jag tror inte Maken köper fler nu. Visst är jag rädd om mina ringar och är försiktig så jag inte tappar dem, men att tappa ringar som kostar drygt 7.000:- (tillsammans) är ju inte fullt så hemskt som att tappa en ring för tiotusentals (eller ännu mer) kronor!

Ja, vitguld kan ju bli väldigt fult ganska snabbt, som du säger beror det ju på legeringen. Jag tycker ju det är värt det att rhodinera om ringen, jag tycker mycket bättre om vitguld än om rött, men det är ju också en smaksak helt och hållet. Och att ha en ring i vitt och en i vitt guld tycker jag kan vara jättesnyggt (naturligtvis, eftersom jag hade så själv ) men det beror ju på ringarnas utseende i övrigt också. Och även det är förståsen smaksak.

Jo då, beslutsångest har jag verkligen... Det finns ju så otroligt mycket vackra ringar att välja på, och i mitt fall var ju budgeten inte så stor heller. Jag var helt inställd på ringar i vitt guld (vilket ju oftast är några hundra kronor dyrare än rätt) men så såg jag Flemming Uziels Lovely, som är 50/50 vitt guld och roseguld. Helt underbara! Man ska inte låta sig luras av ordet rosa guld, och av de ofta väldigt rosa ringarna på bilderna, de är inte rosa i "verkligheten" utan mer "mjukt gula" eller hur man ska säga (kan inte riktigt förklara men många har ju bilder på sina ringar i roseguld här, däribland jag, så det är lätt att kolla).

Jag förstod att det var din sambos personliga åsikt bara, jag uttryckte mig kanske lite dumt jag också. Men jag kan tänka ibland att det är ganska självklart att kilen vill och ska få ha synpunkter om det är han som ska betala ringen. Kostar den 40 000:- kan man ju förstå om han vill vara med och bestämma, och kanske välja en lite billigare. Men solitärer kan ju också vara dyra.. Men det är bra att han inser att det ju är du som ska ha på dig ringen förhoppningsvis resten av livet (inte meningen att låta pessimistisk, jag tycker jag är realistisk. Hoppas inte du tog illa upp nu! ) och att det därför är du som ska fatta det slutgiltiga beslutet. Men man kanske kan se det lite som det första "testet" av förhållandet - kan man enas om en ring någorlunda snabbt och smärtfrittt?

När jag letade febrilt efter ringar sade jag till Maken att han skulle välja åt mig, men det vägrade han. "Du kommer bara tycka att jag väljer fel", sade han. Tyvärr har han nog rätt... Jag ville nog helst välja själv. Många här visar ju upp ringar som killen/mannen valt och som är jättevackra och de är mycket nöjda, men min man är totalt ointresserad av smycken och skulle nog inte kunna välja så fint. Dessutom gillar han pärlor och skulle bergis komma med en pärlring. Jag kan ju säga att jag inte gillar pärlor något vidare...

Nej, nu blev detta också väldigt långt, jag ber om ursäkt. Snurrigt kan man nog också kalla det... Men så här är jag ofta tyvärr, särskilt när jag som nu är jättetrött. Då skriver jag verkligen noveller!

Nu är min ring är äntligen klar! Jag hittade ingen ring som riktigt passade mig så i slutändan valde vi en egendesignad ring (tyvärr ingen jättebra bild men hoppas att den syns ändå):

Bara drygt två månader kvar tills jag får använda den. :)

 

 

@Lina A: Mycket fin ring, den ser i alla fall på bilden ut som en perfekt blandning av liten & nätt och dyrbar & blingig. Den är köpt i USA då förstår jag, eftersom din sambo fixade storleksändring där?

Jag har förstått att många väljer att skicka efter ringar från England och USA, jag kan ju förstå att man hellre köper därffån om man vill ha mycket bling-bling eftersom sådna ringar tydigen är billigare där, men att ni vågar! Tänker då på just detta med att kanske behöva justera storleken, det kan ju bli ett väldigt skickande fram och åter innan ringen är klar. Jag tyckte det var nervöst nog att skicka efter inom Sverige.

Men som sagt, vill man ha stora/många diamanter är det tydligen bättre att köpa därifrån än från Sverige. Jag ville ju inte mycket bling-bling så Maken kunde skicka efter från en firma här i Sverige. Ringarna blev en aning för stora, jag hade följt rådet på ringmätaren att ta en lite större storlek om ringarna är bredare än 3 mm. Mina ringar är 4 mm, och på mig passade 15,9 mm perfekt, men jag gjorde som experterna sade och tog drygt 16 mm. Lite för stort, alltså! Men inte så stort att jag tyckte det var nödvändigt att skicka tillbaka dem. Och man vet aldrig, jag kanske "fläskar på mig" runt fingrarna, då är det väl bäst att ringrna är något stora nu!

Oj förlåt, ännu en mininovell...

@ellysmom: Riktigt fint! Så spännande med så kort tid kvar till bröllopet, är du jättenervös? Jag tycker det bara är bra att vara lite nervös. Maken påstår att jag var så nervös att jag studsade ner för  altargången mot honom, och darrade under hela vigseln. Jag var supernervös också, och då var det ändå andra gången jag gifte mig. Man borde ju tycka det var hur lugnt som helst andra gången, men icke.

Jag hoppas ingen tycker det är fel att berätta sådant här för någon som precis ska till att gifta sig, men första gången jag gifte mig skulle min älskade morfar leda mig till altaret (ingen av mina föräldrar behagade dyka upp, men det är en annan trist historia som jag inte ska tråka ut er med) och när vi började gå in i kyrkan fick jag en stark ingivelse att bara vända om och springa av bara h-e därifrån! Jag vet inte om morfar kände på sig att jag fick en sådan tanke, han tog tag i min arm riktigt ordentligt så jag inte skulle kunna genomföra infallet i alla fall!

När det 3 år senare blev skilsmässa tänkte jag att det var någon slags föraning jag fick där i kyrkan, och att det var synd att jag inte följde min instinkt...

Jag hoppas du inte tar illa upp av att jag berättar det här, jag menar absolut inget illa och jag påstår definitivt inte att ditt äktenskap blir som mitt. Jag tycker bara det är en lite "kul historia" nu låååångt (25 år i år!) efteråt!

Alla mina varmaste välgångsönskningar till dig och din blivande man!

@mamp: Underbar ring! Och du kan vara säker på att ha en alldeles egen unik ring, det måste kännas roligt! Ja, det är verkligen svårt att hitta en ring som är perfekt på ala sätt, då är det ju jättebra att man kan designa en själv.

Jag vet att det är ofina frågor, men vad kostade det att göra den? Använde du egent guld?

Oj, bara två månader kvar! Det känns säkert som evigheter, men det kommer gå fort!

Jag sänder mina varmaste lyckönskningar också till dig och din blivande man!

Tack. Just att den är helt unik var en av anledningarna till att vi valde en egendesignad.

Lite svårt att säga vad den kostade eftersom vi dels hade eget guld och dels för att min blivandes ring (en enkel, helt slät ring) gjordes samtidigt men slutsumman för båda ringarna blev ungefär 9500 kr vilket jag inte tyckte var alls farligt.