Polyamorösa brudar?

Det är så trist, tycker jag, att omgivningen inte kan förstå att relationer är något man skapar själv.

T. ex. i USA finns ett par som dök upp på Dr Phil för ett tag sedan. De säger "You're ugly" istället för "I love you", och deras son hade börjat ta efter. Dr Phil sa då att de får göra hur än de vill i sin relation så länge de inte skadar någon annan, men att de bör se upp när de är runt sonen, eftersom han ska "socialiseras" in i samhället.

Jag har lite samma tanke. Hur vet någon annan hur *min* relation är uppbyggd? Vilka avtal och regler vi har? Varför måste jag vara precis som alla andra, bara för att de inte tänkt tanken att det här finns?

Kanske någon kan förklara? Jag är väldigt nyfiken!

Alltså detta är ju himla intresant tycker jag. Och TS frågar ju något relevant här på slutet tycker jag.
" Hur vet någon annan hur *min* relation är uppbyggd? Vilka avtal och regler vi har? Varför måste jag vara precis som alla andra, bara för att de inte tänkt tanken att det här finns?"
Det är ju sant. Ni får ju leva hur ni vill och det där med att man inte skall skada någon annan lär smart tycker jag. (heja doktor Phil ) Men jag tror att anledningen till att folk reagerar på förhållanden som är "annorlunda" är följande. (skall försöka uttrycka mig så bra som möjligt) Alla människor har moraliska måttstockar. Alltså det finns saker som jag, du och alla andra uppfattar som rätt och fel. Dessa saker är inte samma från person till person. Jag, tillexempel, är uppvuxen i ett riktigt svensson hem och har tvåsamheten som norm. Därmed uppfattar jag det som "rätt" att man är ett par som bildar familj osv. osv. Därmed inte sagt att jag inte inser att mitt "rätt" inte är något universellt "rätt". Fattar ni vad jag menar? Jag tycker att en viss sak är "rätt" men jag inser också att det tycker jag ju enbart pågrund av mina erfarenheter och värderingar och det finns ju ingenting som säger att mitt "rätt" är "RÄTT". Sedan finns det ju också saker som jag tycker ÄR rätt och fel. Tex tycker jag att det är fel att mörda någon och det anser jag vara ett universellt "fel". Alltså något som "ÄR" fel..... Hmmm snurrigt?

Nja, fragan är väl om det FINNS egentliga rätt och fel över huvudtaget.. Jag menar, i matematiken ÄR 1+1 alltid tva, oberoenda av var du bor, hur du är uppfostrad, hur samhället ser ut etc. Men rätt och fel i moralisk/etisk betydelse skiftar ju fran samhälle till samhälle och även fran person till person, som vi kan se här.
Jag tror att det viktiga är att klargöra (atminstone för sig själv) vad man själv anser, en "regel" kan dessutom gälla en själv; tex jag kan bara leva lycklig i ett troget parförhallande med en man, och man kan ha större öppenhet för andras förhallande: tex tycka att TS förhallande âr OK sa länge de tre parterna är överens. Och sedan har man kanske gränser för det man inte kan tänka sig acceptera alls. Samhället har sedan sina lagliga gränser som kan vara vidare eller mindre vida än sina egna...

Det finns ju som helt enkelt anser att otrohet är lika med att man skiljer sig, andra kan tänka sig att arbeta sig igenom det. Det är ju bara att kolla här pa BT när det ibland kommer nagon och säger att dennes partner har varit otrogen - vissa bryr sig inte alls om VAD som hänt utan ropar "lämna honom/henne" andra kan tänka sig att det gar att ta sig igenom...

Jag blir impad....här har man nog med jobb att få ihop det med EN partner! *s*

Lycka till!

/ Agnes

Jag är lite feberyr för tillfället, så just nu kan jag inte bidra med så mycket till ert filosoferande. Men jag måste bara säga att jag älskar den här tråden! Jättekul att höra en så annorlunda diskussion och det glädjer mig att ni diskuterar så fördomslöst eller att ni är medvetna om eventuella fördomar. :) Jag vill ha alla er som diskuterat här inne som vänner - tänk vilka härliga diskussioner man skulle kunna ha över en kopp te med människor som er! :D Några som bor i Stockholm? ;) Ni verkar vara så förbaskat sällsynta.

Jag är förundrad och fascinerad över hur er relation fungerar, S-T, och som andra sagt också imponerad över att ni klarar det. Tack så mycket för att du bjöd upp till den här diskussionen!

Bra sagt, Penny J! Jag förstod precis vad du menade. :D Av olika skäl har jag också bestämt att jag inte vill ha barn. Min mor (och många andra) envisas dock med att jag kommer att ändra mig, eller att påpeka att jag borde vara ungefär 30 när jag skaffar barn, för "det är bäst så". (Min mamma var 30 när hon fick mig)

Buslinna:

Vassego. Det kan vara lite kämpigt ibland, men faller man är där två som tar emot! :D

Och det där med en kopp te låter inte helt fel... Någon i Kristianstad, kanske?

Jag hade gärna träffat er med.. men Paris är lite langt kanske??

Penny J:
Du pekar på olika moralgränser: I samhället har man lagen. Byxmyndighet, du skall inte döda, etc. Å andra sidan har man de normer och regler man uppfostrats och socialiserats in i, som skiljer sig från familj till familj, ibland också påverkad av social klasstillhörighet, kön och saker som hänt en i livet.

Sedan är ju inget absolut. Även lagen tolkas. Det är inte pedofili om en 17 åring har sex med sin 15 år gamla tjej, och ingen skulle väl döma honom som förbrytare. Den lagen är skapad för att skydda unga människor, sftersom man inte är vuxen och inte har samma möjlighet att sekonsekvenserna av sina handlingar.

Du säger att du ser att mörda som absolut och universellt fel. Min första inskjutan är att hålla med. Men om en person skulle hota att döda mitt barn och jag hade möjlighet att skjuta honom för att rädda barnet, så skulle jag göra detta. Lagen aknske skulle tycka det var fel, möjligen sänka mitt straff för att det vär nödvärn, men jag skulle aldrig aldrig kunna tycka det var fel att mörda i den situationen.

Allt färgas av omständigheterna och det fins inga universella sanningar - utom möjligen fysik och matte!!

Zozo- men det är så jag menar. Så som du skriver. Jag menar att i min värld, i mitt liv så hade det känts "fel" om min m2b ville ha en till flickvän. Med det inte sagt att jag tycker det är "fel" om någon annan väljer den livsstilen. Förstår du. Precis som att jag skulle bli sårad och ledsen om min m2b bedrog mig. Jag skulle tycka att han gjorde "fel" utifrån vårt förhållandes normer. Men det finns naturligtvis förhållanden där det inte uppfattas som "fel" att ha sex med andra än partnern. Det är ju en "regel" i vårt förhållande kan man säga...