Polyamorösa brudar?

Karin

Det är en term som är översatt från engelskans emotiosexual (tror jag det var). Det stämmer rätt bra in på honom.

Min fästman har inget sexuellt intresse överhuvudtaget för människor han inte känner riktigt väl. Och även där måste det finnas "den där gnistan". Han tänder på känslor, intellekt och åsikter, inte utseenden. Det typiska exemplet är när någon av killkompisarna säger "Du, ser du tjejen där... visst är hon het?" och han svarar "vilken tjej? vem är hon? känner du henne? Hurdan är hon?"

Jag försökte förföra honom i tre månader (vaddå efterhängsen? moi? ;)) innan han ens ville tala om att ha sex med mig.

Han säger själv att om det kommer en kille som verkligen förstår känslor på djupet, som är inteligent och har åsikter om filosofi, psykologi och världen i allmänhet, då skulle han nog kunna ha sex med denna.

I hans (vår) värld är sex utan känslor värdelöst.

I övrigt så förstår jag inte riktigt tanken med att han inte skulle kunna vara polyamorös? I polyamorin så är det ju känslorna som går först. För den polygama är det det sexuella.

Nickedockan:

Anonymitet och Internet i höjden!

Har varit offline en stund, men ser nu med glädje att denna tråd med så ovanligt lågmäld diskussion, respekt och acceptans rullar på.
Tyvärr har även här vissa påhopp förekommit nu, men det är skönt att se att folk snabbt sätter gränser för dåligt uppförande. Det beror nog på att vi alla trivts så bra i denna stämningen i några dagar.
En applåd för BT's mest vuxna diskussion!

Ja, denna tråden är den bästa!

Coolt...känslosexuell har jag aldrig hört förut men det tror jag att jag är :? Reagerar precis som S-Ts fästman när kompisar pekar ut snyggingar på stan eller i filmer... "Sexig, vaddå...jag känner inte honom...". Tackar för uttrycket! :D

Är det inte så att många människor (alla?) kan ha känslor för flera samtidigt? Skillnaden mellan det och hur TS lever är att man förtränger, trycker ner, är otrogen etc etc?

Att vara kär i 2 killar har man (jag) ju varit med om.

Skillnaden är väl att jag personligen känner att min otrohetsgräns går vid att jag alls tänker tanken att jag vill vara otrogen/att det ska gå längre (med en annan man). Då har det gått för långt och jag mår jättedåligt sen (har ju som sagt hänt). Agerat på det har jag dock aldrig gjort... Vad vill jag säga med det? Att det skiljer sig mkt mellan människor kanske... Vad vet jag...

Vill oxå säga att den här tråden är oerhört upplysande för en fördomsfull och trångsynt Svensson som jag själv.

Ellte:

Ja, det där med känslosexuell stämmer kanske in på mig också, och det skulle i så fall förklara varför porrfilmn är så ointressant för mig. Men gillar inte du porrfilm? Jag har läst något av dig i någon gammal tråd om porr, jag hade för mig att du gillade det... (Men jag kan mycket väl ha fel!!!)

"Vem har bestämt att ett äktenskap ska bestå av 2 personer? Du? " Nej det har Sveriges riksdag vad det gäller äktenskap i Sverige. Enligt äktenskapsbalken som ju är gällande lag på området kan ett äktenskap endast bestå av två personer. I andra länder gäller givetvis resp. lands lagar och det finns ju länder som tillåter polygami, mestadels muslimska länder. Men något land vars lagar tillåter s.a.s. månggifte åt båda hållen känner jag inte till utan det brukar då alltid vara en man + ett antal hustrur.

Det finns något land i karibien, vet ej säkert vilket, där ett par som skall gifta sig måste välja vilken sorts äktenskap de vill ha. Det finns tre val: 1. monogami 2. polygami med max. 4 fruar 3.polygami med obegränsat antal fruar. När man en gång gjort sitt val går det inte att ändra. Jag såg en dokumentär om detta för några år sedan. Man frågade mannen vilken typ av äktenskap han ville ha och sedan hans fru om hon accepterade hans val.

Bobou: Hmm...jag har väldigt begränsad erfarenhet av porrfilm så jag vet inte om jag har diskuterat det någon gång :? Tycker iofs inte det har så mycket med saken att göra...fantasier har jag ändå :D och sex i sig är upphetsande (om det där lät begripligt) men jag har svårt att tänka mig att jag någonsin skulle tända på en PERSON där inte själen stämmer :?

Maria, vad vill du säga med ditt inlägg om lagar? Har du tänkt på att det är människorna som skriver lagarna? Och att lagar nästan alltid är en reaktion på ett förändrat samhälle? Fråga vilken jurist som helst.
Jag kan inte påstå att jag förstår hur man kan leva polyamoröst, men jag är hjärtligt glad att det finns folk som väljer att leva sitt liv precis som de vill. Så länge de inte skadar nån med sitt beteende är väl "fenomenet" ett tecken på att lagstiftningen kan vara lite efterbliven....tycker jag.

Bobou.. funderade pa det där om porrfilm etc du sade till Ellte.. Jag skulle nog vilja säga att jag ocksa är känslosexuell.. Det ska VÄLDIGT mycket till för att jag ska ta steget att älska med ngn.. attraktion, tillit, lust etc.. MEN samtidigt kan jag mycket väl bli paverkad av en sensuell/pornografisk bild/text/film.. Jag funderade pa det och hur det hänger ihop; men det är ju i sa fall inte personen pa bilden/i texten/i filmen jag har lust till utan mediumet väcker känslan men det är min partner jag far lust till... Förstar du mitt resonemang?

Nu sitter jag och är upprörd och har en sådan där hård hård hård knut i magen.

Har insett att det inte kommer att funka med min flickvän, beroende på att vi är dels aldeles för olika, dels bor vi för långt ifrån varandra. *suckar djupt* Jag hatar det här! Varför kan det inte bara få funka för oss?!

Fästmannen har liknande tankar och hela hösket (som mormor säger) har varit knaggligt i lite över en månad. Det är olika saker som krånglat som jag inte vill gå in på...

Understryker att det är "normala" problem mellan dels mig och henne och dels honom och henne som gjort att vi nu kommer troligen bryta upp. Inte att vi är tre.

Min "storasyster", dvs. min bästa vän sedan början på tonåren har varit och hälsat på i ett par dagar också.. Hon var den första tjej jag föll för och jag har varit kär i henne i evigheter. Tyvärr är hon straight, men vet dock vad jag känner. Det gör så ont, så ont att ha henne så nära och kunna kramas och gosas, men ändå inte kunna få vara med henne på det sättet jag vill... All den där tonårs-osäkerheten har slått ut i full blom!

Det har varit känslostormar a la orkan fram och tillbaka i mig hela tiden hon varit här. Jag inser att jag måste kunna få vara någon nära, att jag måste kunna hålla, ta och röra vid den jag älskar. Jag kan inte ha det som med L (flickvännen).

Jag klarar inte av hur hon kan stänga av sina känslor, jag orkar inte med hur rädd hon är för att inte ha rätt.

Jag vet inte vad jag ska göra längre...

Vad tråkigt att du har det besvärligt =(

Dum fråga kanske: Är det lika jobbigt att göra slut med henne som det hade varit om du inte haft honom? Jag menar, du blir ju inte ensam.

Intressant över lag faktiskt, hur många tvekar inte att göra slut för att de är rädda för att bli ensamma liksom? Du behöver ju inte vara rädd att det är av den anledningen som ni håller ihop iaf.

Ursäkta att jag spekulerar så här nu när du har det jobbigt.

Karin69a, lagarna reglerar ju vad som officiellt räknas som äktenskap, sedan kan ju var och en göra sin egen definition privat. Lagarna om äktenskap reglerar ju en massa praktiska saker, som skyldighet att försörja varandra, arvsrätt, vårdnad om barn, fastställande av fadersskap, beskattning och en hel del annat. Det skulle vara fullständigt omöjligt att ha lagar som reglerade allt detta för varje upptänklig privat definition av äktenskapsbegreppet. Om det för TS här då skulle behövas regler för 2 kv. + 1 man så skulle andra kunna ha andra kombinationer av olika antal personer och olika inbördes relationer. Plus folk som vill gifta sig med husdjur och liknande (visst tillåtet i vissa länder). Så lagstiftningen måste vara uppbyggd efter den normala samhällsnormen för att kunna fungera.

TS, det är ju alltid tråkigt om saker inte fungerar som man hoppats men med tanke på hur många relationer med bara två personer inblandade som har problem av olika slag så är väl ett med tre eller flera inblandade säkert verkligt svårt att få att fungera under längre tid. Det måste ju bli en slags känslig balansgång mellan de olika personrelationerna. Om ert förhållande inte klarar detta så är det ju bättre om du kommer underfund med det nu än långt senare. Ju längre ett förhållande har hunnit gå desto smärtsammare blir det väl oftast om det brister.

Maria skrev: Så lagstiftningen måste vara uppbyggd efter den normala samhällsnormen för att kunna fungera.

Fast det där är ju lite som hönan och ägget tycker jag. Vad kom först liksom? Den normala samhällsnormen eller lagstiftningen? Det "normala" är ju ändå något som vi konstruerat genom just lagar och förordningar...

S-T: så tråkigt att höra att ni har problem.... distansförhållanden är ju alltid jobbigt (har provat) tyvärr... och svårt att reda ut problemen om man inte träffas så ofta

Maria:

Det är märkligt hur ofta, när man börjar prata om poly-bröllop, som folk drar iväg och pratar om bröllop mellan djur och människa.

**

Just nu är läget rätt lugnt, iaf för min del. Fästmannen har "lite" trassel i kärlekslivet, men jag är rädd för att om jag skriver om det här så kommer hela tråden gå åt helsikke.

Jag fick mail från L idag, inte för att det sa så mycket egentligen. Jag vet inte hur jag vill göra med henne. Hon är väldigt allt-eller-inget, och jag känner ju trots allt att jag bryr mig så väldigt mycket om henne. Däremot är jag väl inte kär i henne längre, hur svårt det än är att inse.

Distansförhållanden är väldigt jobbiga, ja.... Jag har haft ett Haparanda-Gotland i två år, och ett Haparanda-Kristianstad i ett och ett halvt år. Det är verkligen inte enkelt. Saknaden är ju enorm!

tattar-Emma:

Det är precis lika jobbigt att göra slut. För bara för att jag gör slut behöver det inte betyda att han gör slut. Den enda skillnaden är väl att jag har en bästaste bästa vän att gråta hos. Det har jag inte haft tidigare - inte på det här sättet iaf.

Maria:

Givetvis är det bättre att komma underfund med detta nu än senare. Däremot vet jag inte hur du menar balansgång?

Jag tycker inte att poly-förhållanden är en balansgång. Tvärtom känns de mer stabila och mycket mer emotionella än två-parts-förhållanden. Jag är säkrare i en relation med flera personer, för där finns alltid någon att vända sig till, som hjälper, stöttar och tar hand om. Om något händer mellan de olika parterna, så har man alltid någon annan som hjälper till att reda ut, och lyssnar. Kan vara lite jobbigt om båda vill gråta på samma axel, men det löser sig alltid.