Polyamorösa brudar?

Buslinna

Poäng!

Jag är väldigt tveksam till tvåsamhetsnormen, även om jag själv vill leva så. Hela grejen går tillbaka till en forntid där alla män behövde en egen fru som ingen annan rört, allt för att säkra faderskapet.

Barn skaffar man väl bäst med en kompis, till exempel. En som man kommer överens med och inte tjafsar med eller kanske gör slut med så som man gör med en pojkvän (och ja, jag har varit i en relation helt utan tjafs men den var ändå långt mer känslomässigt komplicerad än relationen till min bästa killkompis). Konstiga normer egentligen som säger att man måste vara kär i barnets pappa. Hur ofta tar inte kärlek slut liksom, och hur många ex vill man egentligen ha kontakt med?

Kärlek finns, absolut. Men förväntningarna på kärleken är kulturellt skapade. De behöver inte vara fel, men inte självklara heller.

tattar-Emma,
Jag ställer mig lite tveksam till det historiska uttalandet. :) Vad baserar du att män "behövde en egen fru som ingen annan rört, allt för att säkra faderskapet" på?

tattar-emma

Briljant inlägg!

Buslinna: Det är iaf säkert att man förr behöve någon som iaf var orörd den senaste tiden för att kunna fastställa faderskapet. Numera har vi DNA.

Det finns teorier som säger att vi var polygama innan vi hade fast egendom. Sen blev vi monogama pga arvsproblem.

Buslinna

Simone de Beauvoir.

Lena+Mattias=sant och tattar-Emma,
Ja, teorier finns det och det var också därför jag frågade - om det var menat som ett förslag på vad dagens tvåsamhetsnorm kan härstamma från. :) Det är ju lite svårt att med säkerhet uttala sig om livet under tiden innan det finns skriftliga källor, särskilt om varför människor gjorde såsom de eventuellt gjorde. :)

Nej, helt säker går det ju aldrig att vara.

När det gäller barn så har jag ingen bestämd åsikt, men det gör ju onekligen situationen mer komplicerad. Men jag tror att ett barn far mer illa av att ha en eller två dåliga föräldrar än tre bra föräldrar. Kvalitén sitter ju inte i antalet utan omsorgen om barnet.

Jag blir så ledsen när någon som TS här blir påhoppad för att hon är öppen, rak och ärlig om vad hon tycker och tänker och lever. För min del är det helt främmande med poly, men jag skulle aldrig i mitt liv säga att jag lever rätt och någon som inte gör som jag lever fel. Även om jag inte förstår det, accepterar jag att människor är olika och det borde alla göra. Det är ju sånt här som gör att man inte vågar vara annorlunda om man ska bli påhoppad för att man "bryter mönstret", så snälla: kan vi inte dämpa tonen lite?