Summan av allt

Isch, style.com har jag missat! Är det nån speciell sida / kategori som är speciellt bra?

Lourdes: Tack för alla sköna visningstips! Ska förkovra mig på style.com så småningom.

Min stil beskrivs nog bäst som eklektisk... har olika faser, dagar eller humör och det speglas i kläderna. Ofta har jag olika faser och humör på olika delar av kroppen. Idag blev det t ex fransig jeanskjol, löparskor, hermesscarfs och grov silverlänk runt armen. Liksom... var är sambandscentralen? Men jag tycker om att röra mig fort och effektivt, gärna lite framåtlutad med vilt pendlande armar och nåt glasartat, sammanbitet i blicken. Fler än en bekant har sårat undrat varför jag ignorerade dem när jag var ute och gick... men jag är helt enkelt i min egen powerwalk-värld. Med Pradaväskan vilt flaxande efter mig. Har f ö kommit på hur jag kan rulla och sen lirka ner skolböckerna så att de får plats i magen på min nya darling.

Skolan är mycket roligare nu! Tempot är hetsigare, de andra börjar få magsår och droppa av men jag blir taggad för nu är nivån äntligen rätt för mig, utan att jag ska behöva ge avkall på mina trevliga luncher och fikor.

I morgon kommer min väninna från Europa och hon ska hardcore skämmas bort i en vecka så jag kommer tyvärr inte vara jätteaktiv... får väl göra som så många andra och komma in och smygläsa för jag kan omöjligt låta bli att fundera över vad ni har för er, i alla era hörn av världen.

Trollis, tycker du är så tuff och tapper som kämpar dig ur din långledighet, måste kännas speciellt segt när hela familjen blir sjuk samtidigt. Och ändå lyckas du med konststycket att få alltihop att låta... ja, lite glamouröst.

Utvandraren: Vad har din man för motiv på sina tatureringar? Chateau D'yquem-loggor, eller vanliga hederliga nakna damer? Do tell!

Girls: Vad skulle NI tatuera för motiv, om ni var tvungna att välja ett, och var? (Yes Lapinette jag vet att det inte är din stil ;) men om du MÅSTE)?

Språk: Svenska! Alla andra försök (läs: franska) möts av en fnysning från mig och ett "nu är vi i Sverige, där pratar man Svenska". vilket funkar illa nu men mannen har gett upp efter åtta års samliv. Plus att han pratade suverän svenska (med rikssvenska "r"!) redan när vi blev ihop. Fast idag låtsades jag inte förstå när han ringde hem, sa "wo bu dong le, ni keyi shuo hanyu ma? = jag fattar inte, kan du prata kinesiska?" varpå han faktiskt fick fram vad han ville (dui buqi, wo wang le = ursäkta jag är sen). Mmm, så skojsigt.

Kram, G

Hej girls, pysslar om min SJUKA kompis, gör honungsté och fyller videon med nya dvd:er... Big Love, Entourage och allt annat trevligt junk. Hoppas hoppas att hon mår bättre. Hennes första dag här, igår alltså, var i alla fall jättetrevlig för båda. Jag hämtade henne tidigt på morgonen på flygplatsen, lämnade henne i sängen och hann klämma in sista lektionen i skolan, innan jag gick hem igen och lagade lunch. Efter det tog vi i sakta mak tunnelbanan bort till den lilla kaotiska och hippa Xinle Lu, där vi fick en fantastisk oljemassage på favvostället. Hem sedan och blinga till sig för champagne på utsiktsbaren New Heights, sedan underbar trerätters med SÅ gott vin på anrika M on the Bund, sedan ner en våning till The glamour Bar, mer champagne och prat... sen hem till mannen som låg och sov i soffan i sina mörkblå fabrikskläder, de hade haft nån sorts kris och han hade kommit jättesent och, ja, ibland känner jag ett litet styng av dåligt samvete för att han sliter så. Men han trivs!

Idag: Skola, det börjar bli riktigt tufft trots nya, "lätta" klassen. Men så roligt! Har aldrig tyckt om att plugga tidigare, nu VILL jag inte missa en enda lektion, kinesiska är otroligt roligt, svårt, spännande och fantastiskt. Pratar glatt med alla och börjar bli riktigt bra om jag får säga det själv, problemet är när de svarar, jag fattar nada av dialekten och jargongen. Jaja, tids nog...

Hoppas väninnan blir bättre snart. Och... om jag skulle tatuera mig så skulle det få bli mobilnumret för jag kan omöjligt lära mig det. Och varje gång man ringer och bokar nåt här, det kan vara massage, pedikyr, dricksvatten eller restaurangbord, så måste man uppge mobilnumret.

skämt åsido... en vacker, stiliserad groda skulle det nog få bli, så skulle jag i alla fall känna mig LITE närmare min man som jag ser så sällan och saknar nästan jämt.

Kram, G

Bröllopsdag... vi firade med otrolig champagnebrunch på 38 våningen på JW marriott... 360 graders utsikt, gåslever, chreme brulee, dimsuns, pekinganka, indisk buffé, ostron, sashimi... ja, jag har ju tjatat om dem förut.

Väninnan blev tack och lov frisk på en dag tack vare mina stränga förmaningar om att stanna i soffan och kolla The Devil Wears prada-DVD, plus entourage- och big love-boxarna.

I förrgår mjukstartade vi med söta pedikyrer (mörkrött med diskreta små skära blommor), igår vindlade vi oss in på magiska små marknadsgator där folk levde sina hemliga liv och glatt poserade med levande krabbor, cykelpumpar och annat de hade att sälja. De är så söta de där evighetslånga lilongerna, inte en utlänning så långt ögat når och en grym skitighet och fattigdom och ändå är folk så glada och hälsar så lyckligt på en.

idag var vi nere i downtown runt jujuanträdgården, där var det helt annorlunda jämfört med French Concession. FAttigdomen och skiten var densamma men stämningen tätare, mörkare och mer uppgiven. Turister är vanliga och folk inte alls lika vänliga. Och runt People's square och de fejk-gamla turistkvarteren trängdes tiggare, klockförsäljare och - framför allt - turister i mängder. det var första gången jag upplevde känslan av att vara turist i min egen stad och jag kan bara säga... stackars turister som åker över halva jordklotet och bara får uppleva detta.

Min kompis var i alla fall jätteglad över att ha möjlighet att jämföra olika "världar". Och en särdeles romantisk värld var den stora, fina villan där vi åt middag med ett stort kompisgäng på 10 pers igårkväll, på terrassen med utsikt över den upplysta trädgården... mmm. Jag älskar min stad.

mannen sover middag nu efter vårt kulnariska kraftprov, ska snart väcka honom med en macchiato innan väninnan och jag tar tunnelbanan till det närbelägna shoppingcentret för serious skoshopping. Hon är sko-o-holic och har som jag storlek 36, så nu ska hon dö en smula och komma till himlen.

Ha en härlig söndag, andas frisk luft och ät svamp från mig så prutar jag på söta klackskor för er räkning.

Kram, G

Utvandraren: Hur är livet som mörkhårig, konstra blond? Märkt någon skillnad än? Jag är så nyfiken men skulle varken trivas eller se fin ut i ljust... jag vill vara en smula incognito ;)

Lapinette: Vad duktig din man är som pluggar svenska. Min man pratar i det närmaste perfekt (och gjorde redan när vi träffades) men jag har också träffat många fransmän i Sverige som efter tio år fortfarande knappt kan hanka sig fram, och de mår inget vidare av det.

Nu är jag sjuk :( Och måste gå med min kompis till den rysliga kopiemarknaden :( Vad gör man inte för att vara snäll.

Hostsnörvel, G

Tack för alla söta kryapådigönskningar... så förargligt. Utvandraren, låter smaskens, ska testa i alla fall en modifierad variant.

Kände mig inte friskare av att gå på fejkmarknaden idag och shoppa fejkväskor och fekkläder till väninnans nära och kära. För att citera Carrie i SATC: "I just couldn't, they looked so sad." Apropå att hon till slut inte köpte de falska fendi baguetteväskorna.

Kompenserade oviljan genom att pruta skoningslöst på allt, för väninnans räkning.

På hemvägen diskuterade vi varför hon kan (förmå sig att köpa fejk) och jag och mannen absolut hatar hela företeelsen. Kom fram till att mannen + jag har alltför mycket kärlek och respekt till fina material, hantverk och tradition, i motsats till simpel märkesfixering. Väninnan tillstod glatt att hon inte bryr sig alls lika mycket om kläder och prylar... så jag antar att hon på nåt märkligt vis är mindre materialistisk... Skitsamma, sunktigt var det i alla fall att gå hem med stora, svarta soppåsar fulla med "mullberry", "lacoste", "louis vuitton" och "converse". Så främmande från de styva, orangea papperspåsar och underbara askar med bruna tygband som jag har en sådan förkärlek för... och utvandraren, hälsa lilla turkosa asken från mig.

Lapinette: Har ni inte varit ihop mer än ett och ett halvt år..? Känns som om ni är värsta strävsamma gamla paret. Mannen och jag firar tioårsjubileum om ett drygt år, att man är så gammal!

Kram, G

Utvandraren igen: Ditt inlägg.... mmm... känner doften av fuktiga löv, ångande hästhals och krispig höstvind... finns det något bättre? Tror knappast det. Lyckliga du.

Och tack tack tack för lyckönskningarna. Stålis, tror jag varit en jättesnäll och bra värdinna, faktiskt. Har visat en lagom mix av turistgrejer och mina egna smultronställen, hennes kamera håller på att explodera av alla intryck tror jag. Men alltså vad kul det är att vara guide i sin egen stad, man återupptäcker den än en gång, nyvaken, chockad och förälskad samtidigt. Men de obehagliga inslagen slipper man, rädslan för att bli lurad, gå vilse eller missa något riktigt viktigt.