Besviken över bröllopsgåvorna...

Oj! Brännhet fråga!! Tack för att du tog upp den!

Ja, vi blev lite förundrade över vissa presenter. De flesta hade verkligen tänkt till och köpt underbart genomtänkta presenter till oss. Jättekul!

Sedan var det min familjs present och en present från en tajt grupp vänner som förundrade oss. Presenterna var fina och genomtänkta men ... på något sätt mer passande för en ojämn födelsedag, vanlig middagsbjudning eller så.

Fy vad jobbigt ämne - det till och med dröjde innan min man och jag pratade om det oss emellan!!! Så het potatis är det, inte sant? Det är inte att jag vill värdera presenten i pengar men ofrånkomligt (om det är något som kostar pengar) så gör man det - i vart fall när värdet ligger "way off" så att det sticker i ögonen.

Jag vore oärlig om jag inte erkände det. I många länder så ger man kuvert med pengar på ett bröllop och det finns "vett och etikett" för hur stort beloppet bör vara. Främmande för oss i vår kultur, men det finns en poäng i det.

Vill säga att jag inte jämför med vad festen kostade eller kuvertavgiften, tycker inte att det går att blanda ihop. Det ena handlar om vad vi som brudpar vill bjuda våra vänner på för måltid och har inget med värdet på presenterna att göra för mig.

För mig handlar det om vad man lägger på en present till en familjemedlem eller mycket god vän på en högtidsdag. Så många högtidsdagar firar man inte tillsammans i livet - 30-årsdagen, 40-årsdagen, 50-årsdagen, 75-årsdagen och bröllopsdagen kanske?

En vansinning jämförelse, men hur kan man lägga mer pengar på en kistbukett till begravningen av en vän än vad man lägger på en bröllopspresent?

TS - starkt att ta upp frågan!

snyggobert, jag håller med dig, det var snålt och jag hade oxå reagerat. Vi önskade oxå resepengar och fick mkt varierande summor, alltifrån 200kr för en familj på fyra personer till 2000kr per par...

Otacksamt och girigt. Ja Precis det jag tycker om dina ord.
150kr / person säger du. Dvs 300 per par? Räknar ni med barnen också?
Men ärligt, att ens sitta och fundera på hur mycekt folk har gett och inte gett och sitta och säga att an är besviken på sina gäster. Jag hoppas innerligt för dina gästers skull att dom inte får syn på den här tråden och höra om hur du nervärderar dom.
För min del hör verkligen inte kärlek och omtanke ihop med pengar och gåvors storlek. Tråkigt att du itne tycks se det. Livet är aldeles för kort för att gnälla om gåvors storlek.

ee, jag tycker inte att man ska förvänta sig presenter alls. Får man så gläds åt det.Men vi har tänkt att avstå och tydligt ange detta, jag är en sån som inte tycker om att ha för mycket prydnassaker mm. särskilt inte sådana som man inte själv valt.
Dessutom är jag enbart tacksam att våra gäster vill hedra oss med sin närvaro denna dag och dessutom vet jag att det kostar ändå en del för dem : resa o boende, ev barnvakt osv.
Dessutom ska vi vänta med bröllöpsresa tills vi har råd, jo vi skall ifs på en resa 2 mån innan som man skulle kunnat spara till efter men jag tycker det är ganska fräckt att förvänra sig att gästerna ska stå för en bröllopsresa!
Nä, bjuder vi så bjuder vi!!!

Är det egentligen inte så att du inte är besviken på gåvorna i sig utan att dina förväntningar var för högt ställda?

Varför är det så tabu att vara besviken över presenterna? Givetvis ska man inte visa det för gästerna, men måste man vara överlycklig över att vissa struntar i ens önskemål eller helt enkelt är snåla?

Vi bor i en liten lägenhet, fullsmockad med saker, så vi hade främst bett om bidrag till bröllopsresan, men även presentkort på IKEA, samt ett begränsat antal utvalda saker. Dessutom hade vi bett om att man skulle kontakta våra föräldrar och stämma av presentidéer, just för att vi skulle slippa dubletter, stora saker och saker som helt enkelt inte passar in.

Min man har dessutom fått för sig att man måste spara allt man fått som bröllopspresent, medan jag hellre vill sälja några saker på Blocket och ge pengarna till något välgörande ändamål. I värsta fall råkar väl de fulaste sakerna trilla i golvet ;)

Jag kan lugnt erkänna att jag inte var överlycklig över själva presenten när jag fick platskrävande saker, som t.ex. ett mixerset från TV-shop (har redan en liten behändig stavmixer). Tanken och ansträngningen bakom uppskattade jag dock mycket, eftersom jag vet att min kompis har tight ekonomi, och hon hade inte behövt ge något alls. Mixersetet har dock hamnat hos min svåger som saknade mixer.

Vi fick några personliga, ovanliga gåvor, från en del vänner som hade lagt ner tid för att hitta något kul och trevligt, något vi var glada över.

En del vänner har småbarn och lever på en lön, så bara att de reste från andra delar av landet till vårt bröllop gjorde oss glada. Presenten var mindre viktig.

Däremot tyckte jag att det var snålt och opersonligt när pappas kompis med fru (jag bjöd dem enbart för pappas skull) gav 4 handdukar från Hemtex, vilka just då kostade mindre än 300 kr på rea- annonserna fanns i alla tidningar. Till saken hör att han tjatat till sig att få ta med två objudna barn (8 och 10, och han och hans fru har det rätt så gott ställt. Rena rama turen att de turkosa handdukarna inte skär sig med färgerna i vårt badrum.

En av de trevligare presenterna vi fick var ett kort där det stod att en slant hade lagts till ett välgörande ändamål som vi båda tycker är viktigt.

Efter några timmars pusslande och klättrande har jag i alla fall lyckats få undan presenterna, och bidraget till bröllopsresan blir en tropisk semester i vinter när vi har tid och möjlighet att resa.

Oj usch nu känner jag mig less på det här. Det är väl för f-n klart man ger en gåva vadå inte förvänta sig ibland har man faktiskt plikter mellan familj och vänner och om det är någon gång man ska hedra sina vänner och familj med en gåva så är det väl på bröllop.

Känns som om i Sverige är vi så j-a själviska och tänker bara på oss själva som givare det är vi som givare som ska tycka att det är kul att ge bort något. Men det är ju helt fel det vi som givare som ska glädja någon annan. Det borde vi tänka mer på. Mottagaren ska vara glad att han/hon överhuvudtaget får något. Varför ???

Det kanske borde vara vi som ska vara glada att vi överhuvudtaget blir bjudna på en sådan speciell tillställning.

Jag vill ge och kommer att ge mina nära och kära så mycket jag bara kan. De är de som ska glädjas jag som gäst får ju mitt roliga på festen och brudparet får sitt roliga med familj, vänner och presenter.

Snyggobert
Tycker inte alls att du är girig, stå på dig, lite kan man faktiskt förvänta sig av vänner och familj som man ställt upp på så länge av sitt liv.

Klart man inte har en fest för presenternas skull men de hör ju till precis som allt annat vid ett bröllop och ja jag tycker att det är en självklarhet att man ger gåvor vid vissa tillfällen.

ursäkta att jag låter så hetsig men jag tycker att man inte borde ha den inställningen att "du ska vara glad att jag överhuvudtaget kommmer på ditt bröllop och om jag tar med en gåva är det upp till mig" tycekr faktiskt att det är ohyfsat och är less på den attityden

Det är klart att man måste få bli besviken av presenter, speciellt en sån dag som ett bröllop..vi fick faktiskt jättebra presenter, inte många, för det var ett litet bröllop och många hade "gått ihop" men så var det en man som inte gav någonting!!! jag tyckte det var jättekonstigt för jag vet att människan ifråga är allt annat än fattig, men han är å andra sidan lite "konstig" så det var bara att släppa det..(han var ju faktiskt inte med på middagen heller)

jag tror mycket att det har att göra med vad det är för bröllop med vilka presenter man får..en maffebröllop där kuvertavgifterna går på massor och det är lite mer "fancy" klart man förväntar sig att få presenter därefter också...

Jag var också besviken på några av våra bröllopspresenter, fast inte när det gällde summan. Vi hade skrivit att vi inte ville ha några presenter, men om man ändå ville ge något så kunde man bidra till vår resa. Men så kom mamma och pappa ändå med en glasskulptur, och sa "vi tänkte direkt på er när vi fick se den" vilket förvånade både mig och min man eftersom vi inte alls tycker att den är något speciellt.

Det gjorde mig sur, att de alltid ska göra på sitt eget sätt, att de inte kunde lyssna på det vi ville. Men när jag funderade mer på varför jag blev sur så var det för att det kändes som en symbol för hela förhållandet till mina föräldrar där de alltid har vetat bäst vem jag är, och istället för att lära känna mig bara bestämt sig för att jag är på ett visst sätt. Så det var egentligen inte något direkt konstigt med presenten i sig, det var bara en vanlig lite smådålig relation som syntes i den. Men just i samband med bröllopet var jag extra känslig eftersom det var så mycket då.

Kan det vara så för dig, att detta med presenterna egentligen är en symbol för en överlag dålig relation med släkten? Att de alltid brukar vara småsnåla eller ha svårt att unna andra lycka, eller något sådant?

Fea, tänkvärda ord.