Fixa vikten till augusti-08. Är ni med??
Såg i en augusti-tråd att det är fler än jag som vill gå ner i vikt innan bröllop i augusti. Ska vi försöka motivera varann tillsammans. E ni me...ett två ett två .
Såg i en augusti-tråd att det är fler än jag som vill gå ner i vikt innan bröllop i augusti. Ska vi försöka motivera varann tillsammans. E ni me...ett två ett två .
Indiebrud: Nja, jag har ätit Yasmin de senaste åren. Men slutade äta p-piller helt och hållet för ca tre månader sen. Tycker egentligen inte att jag märkt några skillnader efter att jag slutade. Jag vägde ju ungefär som jag gör nu även i sommras.
Vad tror du? Kan det ha ngt sammanband?
Samos
Nu vill jag skrika högt!!!!
jag gick upp 20 jä..la kilo med yasmin. Det tog MÅNGA månader efter att jag slutat innan jag kände igen min ämnesomsättning igen. BAra jag hör ordet yasmin så vill jag skrika.
Åh vad jag ångrar att jag började äta dem. Suget och hungern var ju enorm och ämnesomsättningen i botten...
Jag hade gått ner jätte mkt efter sista barnet, började m yasmin och gick upp typ ALLT och lite till...
Det hemska är att jag inte ens fattade att det var pillren utan fortsatte äta dem i över två år och jag åt som en gris, kunde verkligen inte stå emot det enorma sug jag fick av dem.
JÄ..la hormonpreparat... Tacka vet jag kopparspiral, är så otroligt glad att jag satte in den
jag är helkass oxå just nu... äter som en gris... har ett sånt där dum-sug så att jag hela tiden vill ha efterätter efter maten (vilket jag tillåtit mig och hela min familj i fyra dagar nu, glass, paj, banan med smält choklad etc you name it)... Finns ingen hejd på det...
men jag VILL ju inte... mår dåligt redan när jag äter det så jag FATTAR inte varför??? Kan någon förklara varför man gör så mot sig själv????
Bläääääääää säger jag men imorgon ska jag simma igen och det känns skönt... Nu när jag ÄNTLIGEN efter många år kommit igång m att röra på mig igen så hoppas jag att "duktighetskänslan" ska höjas igen så att jag verkligen hittar DEN DÄR motivationen igen. Jag VET ju att jag kan!
Så varför ska det vara så jä..la svårt!!??
Enligt vad jag har hört ska det vara lättare att gå ner i vikt med Yasmin än många andra p-piller.
För övrigt, bara en lite tanke kring de som räknar kilo och inte går ner trots att de tränar. Det är ju så att man kan reducera midjemått etc. och bygga muskler som gör att man inte går ner i vikt, eller?
Samos
måste säga till dig att jag beundrar dig nåt enormt... Du har lyckats med exakt det som jag aldrig lyckas med! ATt fortsätta kämpa trots motgångar!!!
Du har stått still iett år och du kämpar på!!! Det är banne mig styrka tjejen! Jag bryter ihop alldeles för lätt och låter mig falla för frestelsen för minsta lilla motgång. Ska banne mig göra dig t min förebild
Hur gör du för att hålla modet uppe? Jag skulle behöva lite undervisning i att tänka rätt!
Anja: Till att börja med vill jag tacka för dina ord! Det värmer verkligen! För att börja med det där angående Yasmin/ p-piller. Samma piller kan (vad jag förstått) påverkar olika personer på olika sätt. Jag märkte ju inte av en markant viktökning och jag troooor (kommer inte riktigt ihåg hur länge jag ätit Yasmin) att jag kan ha ätit Yasmin när jag gick ner i vikt senast. Samtidigt är det ju konstigt att jag står så still i min utveckling nu.
Hmmm... hur jag håller modet uppe. Jadu, jag har nog inget rakt-på-sak-svar där. Dels vet jag ju med mig att jag kämpar så mkt jag kan och orkar. Jag tränar hårt på gymmet, jag går promenader, jag rider, jag tar trappor istället för hiss osv. Och sen försöker jag se på allt som att jag har ett val.. Om jag känner mig lite sugen på ngt sött tex. Då försöker jag känna efter om jag kanske är sugen pga hunger. Jag är ganska bra på att inte ta ngt godis då jag är hungrig utan jag äter något mer riktigt först. Ibland försvinner ju suget då. Men jag gör iaf hela tiden val. Jag väljer själv att äta ngn mer riktig mat. Jag väljer att stoppa i mig den där chokladen. Är jag inte så sugen på att ta mig till gymmet (som nu tex.) packar jag bara väskan iaf och ger mig iväg med ett "löfte" om att skulle det verkligen kännas som pest och pina väl på gymmet så kan jag få lov att göra pinan kort, vilket nästan aldrig händer. Problemet är ju att ta sig dit. När jag väl är där ser jag till att få träningen gjord.
Men så kommer perioder, som nu, då det bara känns hopplöst. Jag har nästan lust att skita i allt. Göra en rejäl kladdkaka och trycka i mig allt på en gång, sitta inne hela dagen och inte röra på mig alls. Det är ju inte roligt när man inte märker ngra resultat! Iofs... nu är inte ALLT negativt. Konditionen börjar bli bättre, vilket ju är roligt. Sprang 3,5 km - 20 min igår, vilket var ett tag sen sist.
En annan sak som nog gör att jag inte bara sätter mig ner och ger upp (jag skulle kunna ha EN sån dag, men sen inte låta det fortsätta) är att jag för tio år sen gick ner 30 kg. Jag har lovat mig själv att ALDRIG låta mig hamna där igen! Visst jag kan pendla i vikt, som alla andra, men inte så pass mkt att jag hamnar på 30+ igen. Det får bara inte lov att hända. Över min döda kropp. Envis som f*n, kan man säga att jag är helt enkelt.
Oj, det här blev riktigt långt. Men jag blev glad över vad du skrev Anja och jag ville nog rannsaka mig själv litegrann. Det är en väldigt bra fråga. HUR jag orkar?!
TACK!
Ett litet tips tjejer!
Just nu är jag jäkligt stressad och hinner inte träna (två veckor och kanske tre totalt)
Jag försöker äta bra ändå hela tiden MEN nåt som ger kanonresultat är några få magövningar varje morgon direkt när jag kliver ur sängen!
Vilka resultat!!
Nu snackar vi små små övningar. Några sit-ups (knappt en minut lång träning) och några sido-övningar (jag sträcker upp armarna i luften och gungar i sidled. Då stärks musklerna på sidorna och bilringarna får jobba!!)
Efter 2 veckor märker jag jätteskillnad. Och ändå är insatsen extremt liten, det hela tar kanske 1-2 minuter per dag. Inget gym, ingen tidsspillarn, inga kostnader eller uppoffringar.
Jag tror hemligheten är att de musklerna annars aldrig får nån träning och därför gör de där små minuterna stor skillnad!
Hej tjejer!
Mitt resultat första veckan är +0,7kg. Vilket gjort att jag drog mig för att "redovisa" och kanske hoppa av redan innan jag knappt börjat....men ni kan verkligen konsten att peppa och här är jag, iofs 7hg tyngre än sist men med en kämparvilja. Känns skönt att man inte är ensam om att motivationen tryter ibland men nu ska jag (och ni andra också) banne mig fixa det här. Tack för peppen!
Bra gjort Nejhanna, det blir mkt lättare att komma in i det om man inte skäms från början . Du får se det som en tävlan inför varje måndag.
Imorse vägde jag 69,5, det är det minsta jag vägt sen jag blev gravid med min dotter som är 3,5 i dec (har fått ett till barn emellan också). Fick en liten push på vägen av magsjuka i söndags men klarade att hålla mig kvar några hg under 70 ändå efter att ha blivit frisk.
Så JIPPI!!
Bra tips, Fröken Figo!!
Anja o Samos07;
Satte in hormonspiral i fredags, hoppas den inte stökar till nåt godissug för mig .
Skämt å sido, så måste det ju finnas vitaminer eller mineraler som stoppar suget man ev får av hormonpreparat. Låter ju vansinnigt annars. Väldigt orättvis för de som påverkas såsom dig Anja.
Tjingeling!!
Hmm... jag kanske inte ska ge upp riktigt än. "Råkade" väga mig imorse och låg då på 70.8, vilket innebär att jag faktiskt från att jag började har gått ner nästan tre kg. *springer iväg till köket och sliter fram tre mjölkpaket - japp, det är en viss tyngd där* Tack gode gud så har allt slit denna veckan gett lite resultat alltså. När veckan är över har jag förbrännt 4500-5000 kcal, vilket man tycker BORDE ge resultat. Jag känner att jag är riiiktigt trött i kroppen idag efter att ha tränat stenhårt hela veckan. Därför ska jag vila idag, dock aktiv vila med promenad.
Så Anja, för att besvara din fråga ytterligare... det här motiverar ju mer och gör att man orkar lite till. Och så får man försöka vända saker och ting till ngt positivt. Istället för att tänka "Ah, va´ f*n! Har det inte hänt mer, tre kg är ju ingenting" så kan man ju ta och känna på tre mjölkpaket eller ett paket med socker. De paketen väger ju skitmkt (iaf då man handlar, har ganska full korg och lägger i ett sånt paket också) och de väger i regel 2 kg!
Varför är det så lätt att tänka negativt egentligen? Jämför dessa meningar, som jag tror att nästan alla kan känna igen sig i:
"Näääääeeeee Jag har BARA gått ner TVÅ kg! Helt värdelöst!!"
"Åh neeeeej! Jag har gått upp asmycket - TVÅ kg!"
Varför är det så lite vikt då man gått ner det, men så mkt då man gått upp?