han vill men inte jag...

jaaa!!! d e den vi ska ha!!! visst e den underbar??? trodde aldrig jag skulle få ngn att göra den!! o så i lilla lysekil dessutom! går på moln=)

usch, min hjärna e alldeles för upptaget me bröllopstankar för o tentaplugga.. (tenta på tis) så funderar på att stanna hemma från föreläsningen idag o bara plugga hela dan.. trist, men definitivt nödvändigt..

känns som allt va planering om både bröllop o barn har avstannat helt.. vi ses inte ens längre!
han jobbar ju nätter, plus att vi har handbollen.. o nu har han DESSUTOM tagit ett extrajobb som vakt varannan helg.. (som nu blivit varje helg..)
o vi har inte hunden hemma för tillfället så¨jag har passat på o va ute me klasskompisar o sådär (känns som jag skrivit detta förut här.. hm.. fortsätter me risk för o bli tjatig då..=)

o de stunder vi faktiskt har träffats, så har vi bara bråkat! eller, tjafsat snarare.. för att d inte har varit diskat eller nåt annat strunt.. antagligen för vi båda vart så trötta.. känns inte alls bra.. speciellt inte eftersom jag inte kan se någon dan i den närmaste framtiden när vi faktiskt kan umgås..

denna helgen jobbar han o jag ska tentaplugga, nästa helg kommer hunden o därmed hans föräldrar o ska bo här, helgen efter d ska vi åka ner t tyskland me massa andra folk.. åhhh!!! frustrerande värre.
ses t jul brukar vi säga.. haha

men å andra sidan vill vi ju inte bli gravida förrän efter jul, o d lär vi ju inte bli om d ska va såhär.. *s*

oj va jag klagar! hoppas ni har d bättre, nu när barntjatet lättat=)
sa du d där om chokladen?? (kom ju på, att man helst inte ska äta jordgubbar heller, så gäller att INTE få ett sommarbarn.. hehe)

fluff83

Är inte helt säkter på vad det är du vill ha tips om? Om syrran din vill få barnet att sova på nätterna så kan man köra Anna Wahlgrens "sova-hela-natten-metoden" www.annawahlgren.com/ det har jag gjort med min yngsta (min äldsta sov hela nätterna från dag 5...) och rekomenderar den varmt. Har även flera vänner som kört metoden med positivt resultat.

Blir lite förvånad över att höra om gravtestet, så du har bestämt dig för att gå med på att skaffa barn?

Nej, det misslyckade sig så för ca två månader sedan att jag gick över och var bombsäker på att jag var gravid, ibland häner det ju att man kör "säkra" perioder vilket så klart är korkat men men, i vilket fall så testade jag mig då... hände även precis ngn månad efter ja slutat med p-pillerna... så ja jag har gått med på att skaffa barn men NEJ inte ännu...

vet ngn om vaccinationen mot hepatit B är ok att ta när man är gravid?? om den är det så får vi vänta tills efter jul... åhh vet varken ut eller in ibland... ibland är allt solklart och ibland vet jag knappt vad jag vill med livet.... (kan väl nämna att det är en hel del på jobbet nu också, mindre roliga uppgifter så det är väl egentligen det som spökar)

Mrs D känner igen det där med tenta... och inte träffas han jobbar helg osv... har ju samma problem här min man jobbar helg och pluggar 100% i veckorna...Blääää kräks på det ibland så tråkigt det är att aldrig kunna gå ut tillsammans en helgdag eller som alla andra åka till IKEA eller bara vara hemma och greja en hel dag... bläää skönt det hade varit att vara ekonomiskt oberoende ... tror ja ska bli det...
Go natt på er =)

jaaaa, va jag längtar efter en heeeel dag för oss tillsammans! om d inte vore för att vi sparar t bröllopet så hade jag bokat in en hotellnatt eller något nu.. aja.. allt löser sig.. man kanske uppskattar d mer när man får d sen..

Känner igen d där me o ena stunden är d självklart va man ska göra o ibland känner man sig osäker.. (minst sagt)
de där dagarna när vi skulle bestämma om jag skulle sluta me p-pillrena eller inte.. hua! d va tuffa dagar..
men fördelarna vägde över, e ju aldrig roligt o stoppa massa grejer i kroppen som inte ska va där..
dessutom vet man ju inte hur lång tid d tar innan man blir gravid o så kan man ju undvika de där 2-3 dagarna i månaden när d e som stört risk att bli gravid, fram tills man själv känner sig redo för det (om man nu nånsin helt gör det!!)

så får d hända när d händer..

men måste ändå säga, att de vi har sagt d till (nästan ingen som vet) har bara gratulerat, ingen som sagt att d e tidigt, eller att "du kanske ska gå ut skolan först" o blabla..
meeeen, så har vi ju inte sagt ngt t våra föräldrar heller*s*

men, så du har slutat me p-piller, men d va inte för barn-görar-anledning eller?

nja både och, jag ville inte heller stoppa i mig en massa plus att jag inte mådde bra på dem så ja tänket ja skulle rpova att vara utan dem och det känns hur bra som helst, mår inte illa längre =)=)

börjar fundera på att läsa ngn frisdtående kurs i ledarskap eller ngt är redan trött på att ingen i kommunen förstår vad vi sjukgymnaster gör egentligenb.....

fluff 83
nu har jag inte läst igenom alla svar i tråden men jag tror at det är viktigt att du känner dig redo. ni är fortfarande jätteunga så någon brådska är det ju inte.

barn var aldrig första prioritet i mitt liv, trodde aldrig att jag skulle skaffa barn heller och slapp tjatande av mamma och pappa, de visste hur jag kände det. jag har ett jobb jag trivs med, älskade att resa jorden runt på långresor och har gjort så flera gånger. jobbat utomlands där jag träffade min make.

innan vi gifte oss hade vi ett långdistans förhållande eftersom vi kommer från olika länder och en dag frågade han om vi inte skulle sluta med preventivmedel och jag tänkte, javisst, jag kommer ju aldrig bli gravid ändå, vi sågs var sjätte vecka och ibland någon mer gång emellan beroende på hur vi jobbade. vi var redan förlovade och sen bestämde vi oss för att gifta oss och vad hände då....

jag blev gravid, wow!!! jag trodde aldrig att jag skulle ha barn och där stod jag i badrummet, alldeles själv med ett gravtest i handen som visade positivt, jag var 36 år ung. jag började gråta, jag stod och sa högt för mig själv, jag är gravid, jag är gravid, vi ska ha barn och sen spred sig världens leende på läpparna. wow!!! vilken känsla och jag har inte ångrat någonting, jag kan se tillbaka på mitt liv utan att tänka.... tänk om jag hade... tänk om inte...

nu är vår son 2½ år och världens underbaraste, jag är hemma i sverige och jobbar ett år, får umgås med vänner och familj men efter jul åker vi tillbaka till england där vi bor egentligen. ja, jag kommer ge upp jobbet och få längre till mina vänner men jag har gjort helt rätt i livet, jag satsade på kärleken och jag har fått bli fru oxå, det låg inte heller på min prioritetslista. det är en helt annan story och om vår bröllopsdag kan ni läsa om på camrab.weddingannouncer.com

ledsen att det blev så långt men jag vill bara säga att det behöver inte alltid vara så bråttom med allt. njut av varandra och livet och sen om man vill och kan så kan familjen utökas

kram från mig

ledarskap är säkert jättebra att ha, försökte läsa en kurs i projektledning på distans i sommar, men d va typ d tråkigaste jag nånsin gjort i heeela mitt liv... men varför fattar inte folk va en sjukgymnast gör? tror jag har ganska bra koll på d iaf..

måste säga, äöven om jag hört många andr5a säga att de mår så mkt bättre utan p-piller så har jag inte märkt så mycke skillnad.. ändå varit utan dem i en månad.. men men.. kanske tar längre tid, eller så kommer jag inte märka ngn skillnad heller..

Usch, har tenta imorn, har suttit o pluggat hela dan så borde inte ha dåligt samvete för o sitta här.., men d har jag ändå. kanske får kolla lite i anteckningarna o se om jag kan trycka in ngt mer i huvvet..

scottish wife =) tack för din fina berättelse =) Riktig solskenshistoria =)=) Håller med dig, vet bara inte hur ja ska få honom att förstå det utan att såra honom gån gpå gång, han hoppas ju varje ny månad att den här månaden nu har hon ändrat sig.....

Älskar honom så mkt och vill inget hellr eän att skaffa barn med honom men inte NU... =(

Mrs D lycka till!!! känner igen det där, med att försöka trycka in lite ointressant fakt som man läst 10 ggr typ men inte lyckasts få in ngn av dem gångerna ändå känner man igen det när man läser det=(

okej fluff.. nu måste jag skriva av mig.. du vet ju lite om bakgrunden, jag har slutat me p-piller osv..

o nu i helgen har svärföräldrarna varit här och så satt vi o fikade här hos oss.. då berättade en av min sambos systrar att hon är gravid..

o jättekul för dem! men vet inte, jag kände mig mest lessen.. delvis för att vi inte är först (det blir hans föräldrars första barnbarn) o dels för att typ alla runtomkring oss ska ha barn och det lite "överskuggar" bröllopet.
Okej, jag vet att d e världens töntigaste känsla, men det har ALLTID varit så för mig. Det är alltid någon annans händelse som e störst..
Dessutom, när vi kommer där, sist i kedjan o säger "A, vi ska ha barn" så kommer ju alla tro att d e för att alla andra skaffat barn!! åhhh.. så e d ju inte!!

Dessutom kände jag inte alls att d e HON som vill ha barn, de har inte varit tillsammans speciellt länge o har bott ihop kanske ett halvår.. magkänslan va inte bra liksom,..

Känner mig jättedum, d e ju roligt för dem.. jag borde oxå va glad..

NEJ känn dig absolut INTE dum.... när våra bekanta och min bror tex berättade att de skulle ha barn kudne jag kanppt bli glad på ngt sätt vill ejag också vara först fast jag just då inte vill eha barn egentligen men de kunde ju ändå inte bara hinna före.... blev skitbesviken... som du säger man känner sig asdum som inte bara blir helhjärtat glad men jag har fortfarande inte riktigt accepterat att brorsan ska ha barn med sin tjej (troligen stör jag mig för att han inte har velat h abarn typ hela sitt liv och jag i min lilla värld inbillar mig att hon tjatat sig till det =() Så självisk e jag men det kändes som om jag förlorade ngt på att de skulle ha barn vet inte riktigt vad... Håller med dig e så "tråkigt" när det blir så att många roliga saker sker samtidigt men försök njuta av er tid och ERT bröllop =) dagen går alldeles för fort när den väl kommer och jag sitter och tittar på bilder ngn dag i veckan för att minnas tillbaka =) (patetiskt??) I alla fall jag känner med dig har varit där själv inte kul

sorry vad långt det blev =( kramis!!!!