GEMENSAM EKONOMI???? Hur blir det när man gifter sig??

vi har gemensam ekonomi som i att hans pengar är mina, och värtom, men vi har inte gemensamt kono.

Vi har haft gemensam ekonomi sen vi flyttade ihop för 6 år sen och aldrig haft problem med det.

Vi har varsinna konton, inget gemensamt och betalar räkningar från bådas konton utan någon uppdelning.

Eftersom vi har valt att dela varandras liv så är det naturligt för oss att dela pengar och kostnader.

Vill någon av oss köpa eller göra något, så är det inte så att det måste redovisas eller få tillåtelse av den andre eller så.

Det har funkat hur bra och smidigt som helst.

Det är ju faktiskt så att kvinnor har lägre lön än män även vid samma arbete. Så att mannen ska ha mer pengar för att han tjänar mer är dubbel orättvisa mot oss kvinnor, tycker jag.

Jag är familjerättsjurist. Det ni måste ta reda på är hur ni vill göra. Så som du beskriver det uppfattar jag det som att du är rädd för att dina tillgångar ska försvinna om ni har gemensam ekonomi. Annars förstår jag inte varför du skriver som du gör. Äktenskapsförord är kanske något som ni gemensamt bör prata om. Vill du/ni att er personligen förvärvade egendom inte under några omständigheter ska kunna bli den andras egendom? Spelar det ingen roll eller är det bra? Vill ni kunna ärva varandra fullt ut?

Jag och min sambo har haft gemensam ekonomi sedan länge. Delar man allt tillsammans så förstår jag inte varför man inte ska dela ekonomin också. Man har ju för avsikt att leva hela livet ihop och då förstår jag inte riktigt meningen med att ha delad ekonomi.

Vi har delvis gemensam, delvis separat (rent tekniskt, mentalt har vi helt gemensam). När vi köpte lägenhet ihop öppnade vi ett gemensamt räkningskonto där var och en sätter in pengar varje månad (efter förmåga, har vi någorlunda jämna inkomster sätter vi in lika mycket, annars fördelar vi det). Därifrån betalas alla räkningar som har med hushållet att göra (lån, bostadsrättsavgift, försäkring, mat, telefon, etc etc - mycket autogiron sså det där sköter sig självt rätt mycket) och en slant går till ett sparkonto för semester, nya kylskåp, inredning, mm. Sen har var och en "egna pengar" på lönekontot och egna sparkonton och vissa egna räkningar (mobiltelefon, studielån, mitt jobbkreditkort som betalar saker på tjänsteresor ligger utanför). Lägenheten (och lånen) äger vi hälften var av. Varje månadsskifte får vi ta ett litet ekonomisnack både före o efter lönen har kommit så vi har koll på utgifternas storlek, ev särskilda omständigheter, att allt är betalt i god ordning, etc.

Innan vi ägde en gemensam bostad så delade vi månadens räkningar mellan oss, också det efter förmåga, och förde över pengar mellan oss för dem. När vi köpte lägenheten hade jag fast jobb men inte han så jag står som huvudlåntagare, men lånen delas 50/50 (men betalas i klump från hushållskontot). I gengäld hade han mer pengar att lägga i kontantinsats. Vi löste det så att vi skrev ett papper där han hade rätt till motsvarande större andel av vinsten om vi hade sålt lägenheten utan att lägga pengarna i ett nytt gemensamt boende. Det har vi nu rivit, det regleras av att vi är gifta.

Det finns nog inget rätt och fel - det finns bara vad som funkar för er. Viktigast är nog att man kan prata om vad som funkar och vad som är viktigt. Det man kan tänka på är att ni båda rimligen bör ha ungefär lika mycket att röra sig med och lika möjlighet att spara. Skaffa pensionförsäkring och äktenskapsförord - vill han skydda sig bör du ha lika möjlighet att göra det, t ex.

Ja, det beror ju p hur ni ser på saken. Det är ju ni tillsammans som ska bestämma er för något som funkar för er.

Jag om min man träffades för 10 år sedan. Under de första 5-6 (kanske 7 t o m...) åren bodde vi isär, han själv och jag hemma hos mor och far, flyttade ihop i hans lgh, flyttade isär till olika städer/länder pga studier och karriär, ihop i hans lgh och så slutligen ihop igen i en lgh som vi köpte gemensamt. Vi gick naturligtvis i denna med olika insats beroende på att vi hade egna lgh tidigare som var värderade olika.

Under min studietid har min nuvarande man hjälpt mig en hel del ekonomiskt just för att jag ska kunna slippa att ta studielån. Vi såg det båda två mer som en investering för framtiden en som att han lånade mig pengar. För i slutändan så visste vi att vi skulle gifte oss och att vår ekonomi naturligtvis då skulle bli mer gemensam. Gemensam ekonomi har vi haft sedan flera år tillbaka, kan faktiskt inte riktigt minnas när det började, och det har varit helt naturligt för oss.

Jag skulle ha mycket svårt för att leva med delad ekonomi, eftersom jag anser som så många andra på den här tråden att de som bor under samma tak ska ha samma förutsättningar. Nu bråkar vi mycket sällan, har hänt ett fåtal gånger under vår tid tillsammans, och vi är båda överens om att ekonomin är något som vi inte kommer att tjaffsa om. Visst, jag har både utbildning och jobb medan han har gjort karriär på annat sätt, vilket gör så att vi har en rätt ok inkomst och kanske just därför blir inga diskussioner om pengar.

Jag är värdelös på att fixa med räkningar och besparingar, tycker även att det är skittråkigt (ursäkta mitt språk) medan han faktiskt tycker att det är roligt, så det är klart, då gör ju det saken lättare! Olika intressen helt enkelt.

Rosa rosen:
Jag vill inte att, om vi skiljer oss, att han skall få hälften av min gåva från mina föräldrar (tomt+lägenhet) det är därför det också är skrivet som enskild egendom i gåvobrevet redan idag... MEN om jag dör så måste ju han kunna ärva mig så att han inte råkar i ekonomiska problem och står där med hus och barn och tvingas flytta.

Men allt annat skall vi egentligen kunna dela på tycker jag...

Ett möte med en familjejurist är nog en bra grej innan vi gifter oss tror jag, så att vi reder ut detta, det är inga konstigheter, det är bättre att göra klart sånt här medan man är sams, OM man mot förmodan skulle hamns i en tråkig skilsmässo-situation vill man ju ha klara besked och avtal om vad som gäller, det är vi ganska överens om iaf...

Procentsatstaktiken lär följa med även om löneskillnaderna minskar (jag hoppas på att få en mer anständig lön snart) eller om någon av oss är föräldrarledig - det är väl bara att räkna om?!?

Hej Milla1982!
"Jurist"Alyx här:

Som svar på din fråga. Enl äktenskapsbalken skall ni leva under jämställda förhållanden, vilket i ert fall innebär att om din man tjänar mer än dig ska han dela med sig av sina pengar. Detta är en klausul som aldrig går att förhandla bort under några omständigheter.

Exempel: Han tjänar mer, och är därför skydlig att betala mer av räkningarna, eftersom "båda makarna skall bidraga till hushållet efter förmåga". Ett till exempel:
Han har betalat mer i räkningar än du har, men får ändå möjlighet att pensionsspara/köpa snygga kläder/festa på krogen/etc. Då skall han enl lagen ge dig motsvarande mängd pengar så att du också har den möjligeten, dvs återigen LEVA JÄMSTÄLLDA vilket lagen stipulerar.

Vad du har som enskilld egendom som ej är pengaalstrande är irrelevant. Vad gäller de 1300 som du får in får du nog (är inte helt 100% på detta, skulle behöva veta mer för att svara säkert) bidra med dessa till hushållet.

Det viktigaste du och din blivande gör är att gå till familjejurist och få ett äktenskapsförord upprättat, det är GULD värt, jag lovar. Ibland händer det att banker kan hjälpa till med sådant. Det viktiga är att du och han skyddar det ni vill ska vara er enskillda egendom vilket ni gör med ett förord!

Hoppas det var till någon hjälp.

Alyx

Jag har så svårt att förstå varför man ska ha delad ekonomi...

Jag och min blivande har aldrig haft delad ekonomi trots att vi bott tillsammans. (Nu har vi helt enskilda hushåll eftersom jag studerar på en annan ort under en längre tid)Då delade vi självklart på våra gemensamma kostnader men vi lade inte våra inkomster i en "pott" och delade rakt av.

Utan var och en hade sitt och jag tyckte det fungerade alldels utmärkt, vi bråkar aldrig om ekonomi, och var och en får sitt utrymme att göra vad den känner är viktigt. Det är en stor frihet att kunna göra som man vill, det är okej att han åker på skidresa med sitt grabbgäng utan att jag känner mig åsidosatt...

Han är även betydligt äldre än mig vilket gör att han redan har hunnit sparat undan ett betydligt kapital, det skulle kännas orättvist om jag inte skulle få den möjligheten. Så att våra inkomster ska fortsätta vara vår enskilda egendom även i ingåendet i ett äktenskap känns självklart.

Och många kanske säger att det är att som att förutsätta att det kommer ta slut, men det är vårt sätt att respektera varandra att ge varandra frihet.

Sen är tyvärr inte enskild egendom en garanti för att man inte får behålla det vid en skillsmässa, det är ju det man kan göra, men det finns ju undantag från de reglerna också. Vilket jag också tycker är underligt men det är en helt annan diskussion... ;)

Om ni är gifta och inte har några särkullbarn så kommer han ärva dig oavsett vad det står i ert äktenskapsförord, men testamente kan ju också vara bra att skriva om ni vill något ytterligare än det som är reglerat.

jag har inte läst igenom alla inlägg, kanske är det här redan sagt.

skriv ett äktenskapsförord. kontakta en jurist för att få hjälp och rådgivning. efter det så kan ni väl ha gemensam ekonomi utan att det blir bökigt?

Vi har haft gemensam ekonomi sedan vi flyttade ihop (efter ca 6mån). Har förstått att vissa har problem med sånt, men för oss har det fallit sig naturligt. Alla pengar som kommer in är våra, oavsett vem som tjänar vad.