Camebridgekuren - tråd 10
Jag åt ju minipiller... De är ju roten t min olycka. De ändrade min ämnesomsättning helt katastrofalt. Jag har fortfarande inte fått tillbaka min normala ämnesomsättning (som alltid varit mkt hög, harkunnat äta MYCKET utan att bekymra mig) och troligen enligt min BM kommer jag inte att få den tillbaka heller.
Nu går jag upp av ingenting, jag har MYCKET svårare för att gå ner i vikt.
Jag gick upp ca 20 kg på ett år med minipiller (exlutena) och ingen berättade för mig att det är ett vanligt symptom med hormoner. Korkad som jag var så fattade jag ingenting.
Hade med lätthet lyckats gå ner nästan alla mina graviditetskilon (som var MÅNGA) när jag började m pillren. Rusade från 73 kilo upp till 95 på ett år. 22 kg.
Min aptit, mitt sug efter saker ökade DRASTISKT, jag mådde superdåligt psykiskt och tröståt konstant och min ämnesomsättning blev helt pajj.
Efter ett år när jag träffade min BM igen så blev hon chockad när hon såg mig och jag bröt mer eller mindre ihop på hennes kontor. Hon sa att jag genast måste sluta m minipillren då hon var helt övertygad om att det var pga dem jag gått upp så mkt och att det inte alls var ovanligt med minipiller.
Hon sa att jag vägde för mkt för att hon skulle kunna skriva ut p-piller eller andra piller till mig, hormonspiral skulle inte funka för jag var för stor, mängden hormoner skujlle ju inte räcka till... Jag hade ju ett bmi på över 30 och då funkar inte hormoner + att risken för blodproppar blir större så hormoner gick bort.
Kopparspiral blev min räddning 
(jag som ALLTID avskytt tanken på spiral)...
och jag har aldrig ångrat det. Fy f...n så sknöt att slippa trycka kroppen full med fejkhormoner som får den att fungera "o"normalt. Jag har ju aldrig gillat det. Sakta men säkert började jag gå ner i vikt, med betoning på SAKTA och väger idag 82, vilket betyder att jag gått ner 13 kg sedan dess. Men det känns ju så jä..la trist m tanke på att jag startade på 73 kg och inte hade så långt kvar till min idealvikt på 65 kg. Nu är vägen dubbelt så lång.
Nu är min kropp som den ska, förutom min sänkta ämnesomsättning och det är väl smällar man får ta i livet antar jag. Det trista är att det märks så otroligt tydligt. och jag blir superdeppig av att inte gå ner i vikt så som jag är van. Mina ansträngingar måste nästan dubblas för att något ska hända. Det får mig att helt deppa ihop ibland. Tyvärr... 
