Ni som har eller skall gifta sig!

dufvan - tycker du?? Jag känner mig mer en utböling för att min kille ÄR romantisk! I verkliga livet i alla fall. Mina vänners pojkvänner och sambos blir alltid arga på min m2b eftersom han gör livet tufft för dem ;)

Haha...är du också romantisk eller står han för det helt? Det är också en teori jag har att om killarnas vänner börjar gifta sig och skaffa barn, då är det mer "ok" för dem att vilja, så jag förstår att din kille är den drivande i det hela!

Jag är inte så romantisk som jag skulle vilja. Jag har många idéer och vill så mycket, men den hemska sanningen är att jag är alltför lat. Killen är nästan för romantisk för min smak. Jag är mer "killig" och har faktiskt varit den som varit mer rädd för att binda mig... Hurdan är du då?

oj, nä gud.. jag behövde inte tjata alls. han tyckte det var lika självklart som jag.. eller de var kanske mer självklart för han ;) hehe

Jag är väldigt romantisk Tycker bara det är så synd att jag inte träffar en likasinnad som också är spontan och vill direkt.. vi ska gifta oss, men vet inte riktigt när... men jag planerar iskallt ett bröllop i december.

Jag fick små tjata. Vi har köpt vår bostad, har ett barn tillsammans och planer på flera men han ville inte gifta sig.
Minns att jag grät för det kändes som om inte jag betyde tillräkligt för honom. Pratade mycket om bröllop med honom, till sist kom det fram, han tyckte bröllop var onödigt och så tycker han inte om att vara i centrum.
Då frågade jag honom om det är onödigt att göra sin sambo lycklig, uppfylla en av mina största drömmar?

På skottdagen friade jag, fick egentligen inte riktigt något svar, jag tänkte ge upp. Kändes jätte dåligt, visste inte om jag ville forstätta i ett förhållande där man jag inte kände mej tillräckligt älskad. Utan att veta om det så nästa dag kom han hem med blommor och sa att vi går långsamt fram vi kan ju börja planera sådär smått, eller så rymmer vi iväg och gifter oss.

Nu har vi möts halvvägs, vi har ett litet bröllop med de närmaste, han tycker att det fortfarande känns onödigt, men han gör det för att han älskar mej och vill göra mej lycklig, vill uppfylla en av mina drömmar. Nu börjar han sakta men säkert se fram emot bröllopet, han har börjat planera och komma med ideer:)

Zsarah - vad roligt att höra. Det låter som att din sambo älskar dig väldigt mycket eftersom han gör allt för att göra dig lycklig =)

Dufvan - det viktigaste är att ni båda vet att ni vill. Kom ihåg att romantik inte alltid är dessa stora gester, utan små saker i vardagen. Och om din kille inte är romantisk där heller, så får du tala om för honom att: "Det är inte tanken som räknas, det är tanken med presenten som räknas" =)

Varken jag eller min man hade funderat på äktenskap tidigare men sen när han ville att vi skulle förlova oss så bestämde vi att vi ville göra det ordentligt, så bröllop inom 1,5 år skulle det bli. Nu har vi varit gifta i snart 2 månader. Vi har ganska samma tankar kring familjebildning, drömmar i livet, prioriteringar etc vilket gör att det mesta flyter ganska lätt för oss. Inte alla har det så lätt och då får man diskutera och kompromissa. Kanske tycker din kille att ni är för unga än så länge? Eller att er relation inte är tillräckligt stabl?

Vi har pratat om det från dag 1, och har turligt nog samma vision om bröllop och äktenskap. Men jag förstår ändå din frustration, det finns ju andra områden i vårt förhållande där saker jag anser vara superviktiga inte betyder något för min m2b...det är väl dessvärre det som e grejen; ingen är perfekt och kompromissande e en del av livet.

Fram till fôr nagra ar sedan ville jag inte alls gifta mig - sag liksom ingen större vikt i äktenskapet som institution. Och gör det nog heller fortfarande inte egentligen. när jag sedan började tycka att det kunde vara trevligt, ja da var det maken som strejkade. Vi pratade mycket om det och sedan lade vi det pa is. Tills för tre ar sedan när vi var pa bröllop och hade fantastiskt kul.. och nagra manader efter friade maken och vi gifte oss för tva ar sedan; till saken hôr att vi varit tillsammans i 15 ar i ar.
Saaa viktigt var det inte för mig och bröllop är definitivt inte nagot jag gatt och drömt om sedan barnsben - men vi är bada saaa glada att vi gjorde det; Fôrberedelserna och själva brôllopsveckan var underbart roliga!