Fråga prästerna 5

Det är det ju inte. En fin kärlekssång är det.

Hur tror du vi kan göra med vår vän som ev. ska spela piano? Brukar det vara okej?

Kjell Präst skrev 2008-08-31 14:24:47 följande:

Det är skillnad på att vara aktiv i kyrkan och på att vara troende. Jag var troende förut men aldrig aktiv i kyrkan.

Personligen tycker jag det är respektlöst att använda kyrkor för att det är vackra platser om man inte själv tror på gud. Många håller inte med mig, det vet jag, många är som en av mmina kusienr som är konfirmerad, kyrkligt gift och har döpt sina barn men inte är ett dugg troende, det är bara så "mysigt i kyrkor".

Barndop förstår jag mig överhuvudtaget mig inte på (inte ens som troende valde jag att döpa mina barn) och inte heller har jag någonsin varit mogen att ta nattvarden. Tror du som präst att folk är medvetna om vad traditionella ritualer gentligen innebär eller är det bara slentrian?

MissMijah: Det brukar absolut vara okay. Med stor säkerhet går det finfint.

didis:Nej, jag kan inte se den respektlösheten. Vi vet så lite om hur Gud verkar i människor. Jag vet en präst som sa till sina konfirmander "Om ni vill bli konfirmerade för att få en moped, så inte gör det mig något. Om nu Gud måste ge er en moped för att ni ska få höra om Jesus så är det okay" Jag tycker detsamma. Självklart är inte alla par som gifter sig i kyrkan troende - men kanske Gud ger sig tillkänna också genom att det är "mysigt" i kyrkan? Kanske "mysigheten" är Guds sätt att tala till en människa som aldrig någonsin skulle sätta sin fot i kyrkan om det vore sammanbundet med något slags trosbekännelse? Min egen mamma kallar sig absolut inte troende, hon är mycket misstänksam mot troende människor - men nog går hon i kyrkan ibland och sjunger med i psalmerna. Kanske är det också ett sätt för Gud att visa sig?

Det krävs ingen mognad för att ta emot nattvarden - det som krävs är att man är döpt. Nattvarden är en gåva som vi får utan motprestation. Kanske känner vi Guds närvaro vid nattvardsbordet, kanske inte. Vi är lika välkomna ändå. När det gäller barndop är även detta en gåva som skänks till oss av Guds kärlek. Barnet kan förstås inte förstå att det är döpt, men Gud har sagt till föräldrarna: Ditt barn är älskat, jag har sett just det här barnet och kommer att följa det genom livet.

Men visst har du rätt när du antyder att många nog inte riktigt vet vad barndopet innebär. Alltför många dopfamiljer tror att dopet har med namngivning att göra.

Ja alla är vi olika. Jag kände mig aldrig redo att äta jesus kropp eller dricka hans blod - faktum är att jag inte ens som troende hade någon relation till jesus. Uppvuxen i Jönköping som jag är är jesus "förstörd" av pingstkyrkan.

Tror du inte kyrkan biter sig själv i svansen när man säger att "mysigt" är samma sak som guds närvaro? Att religionen blir urvattnad när inte dop eller nattvard har någon djupare innebörd?

Varför inte stå för att trosbekännelsen faktiskt har en innebörd (mer än att få moped) och att det innebär ett löfte till en gud?

Jag kan gå in i moskéer och fascineras över den fantastiska miljön och jag kan respektera andras tro på olika gudar men att erkänna min tro på någon gud bara för att få presenter är för mig höjden av hyckleri.

didis: Jag sa inte att "mysigt" är samma sak som Guds närvaro. jag sa att Gud kanske kan ge sig till känna i mysigheten. Det är skillnad.

Jag är inte heller redo att äta Jesu kropp eller dricka hans blod. Det låter rätt äckligt när man framställer det så. Självklart är det bröd och vin man äter och dricker - men Kristus är närvarande i nattvardsgemenskapen.

Dop och nattvard har en oerhört djup innebörd - jag säger bara att man kan ta det till sig även om man inte är helt klar över vad man tror. Gud är större än våra bilder av Gud.
Trosbekännelsen är kyrkans sätt att berätta vad hon tror på.
Det har ingenting med mopeder att göra - som sagt, poängen är att ungdomarna ska komma till kyrkan och få höra budskapet om Jesus. Skälet till att de går dit är kanske inte så intressant, det viktiga är hur de tänker om kyrkan när de går därifrån.

Er diskussion om hurvida man ska gifta sig, konfimera sig etc beroende på hur pass troende man är eller ej är intressant.

Jag tror inte att alla människors tro ska vara lika för att den ska vara sann. Jag tror att vi alla hittar vår "Gud" på olika sätt i livet.
Vissa hittar Gud genom att vara aktiva i kyrkan och i sitt troende och att förmedla och upplysa andra människor om just deras tro.
Andra kanske hittar sin Gud och sin tro, genom att kanske bara gå till kyrkan och lyssna och närvara. Vissa oftare än andra.
Andra kanske finner Gud genom att utbilda sig till läkare, hjälpa andra människor, bli dagisfröken, bli författare, vad som helst egentligen. Att man hittar något man tror på. Man försöker vara en god människa helt enkelt.

personligen tror jag på godheten i alla människor och att Gud lever i oss alla.
Jag är inte troende på det sättet att jag går i kyrkan på gudstjänster såvida det inte är något speciellt.
Jag känner inte att jag hycklade bara för att jag valde att konfirmera mig, för att jag ville det. Det hade ingenting med presenter att göra alls.
Men jag är döpt, jag ville konfirmera mig och jag vill gifta mig i kyrkan.
Jag tycker att kyrkan är jättefin och mysig. Jag känner mig faktiskt trygg när jag är där. Och av den anledningen tycker jag om att vara där.

och så tänker jag såhär; Om Gud skapade människan och gjorde oss alla så olika, då kan ju heller inte alla tro på lika sätt?

Nej, enligt mig så kan ingen annan säga till mig vad jag ska tro på och inte. Och jag tycker att alla har rätt att tro på sitt eget sätt. Och vill man gifta sig i kyrkan, för man tycker att det är fint och kanske finner Gud på sitt sätt bara genom det, så är det helt okej!

Ville bara ventilera lite vad jag tycker också Intressant ämne faktiskt..

Om man bara fick ta del av Gud, och gudstjänster om man var aktiv i kyrkan

Vad skulle du säga om ett brudpar ville göra något anorlunda eller personligt under utgångsmarschen tex. att brudgummen bär ut bruden eller att de två springer(eller skuttar ) ut tillsammans. Skulle det vara okej med dig?

Jag skulle avråda å det bestämdaste. Jag tycker att stunden i kyrkan ska få vara högtidlig - sedan kan man skoja på fetsen efteråt.

Festen, inte fetsen

MissMijah: Kan hålla med om allt du säger.