Vi som inte blev friade till...

vi bestämde det i en rulltrappa på ett köpcenter :) jätte romantiskt inte, men han är inte den typen, jag är lika glad för det :)

Jätteromantiskt frieri.... tyckte inte alls att det var larvigt. Han sög tag i mig sent en mysig kväll när vi flanerad runt i Paris (en spontan weekendresa för att njuta av våren, god mat och gott vin). Tog mina händer, ställde sig väldigt nära, såg mig i ögonen och sa att han älskade mig, ville var med mig för alltid och evigt och undrade om jag ville gifta mig med honom. Tog bara någon minut (inklusive min betänketid ) och jag är helt bombsäker på att inga runtomkring oss alls förstod att det var ett frieri som pågick . Sen hoppade vi in i en taxi åkte till en fin resturang och åt hummer och drack Champange!

Åh och borgerlig vigse var viktigt! Är inte kyrkbröllopstypen.

Själv är jag hysteriskt mycket kyrkbröllopstypen.
Men lika hysterikskt oromantisk, så inga rosenblad i mittgången för mig tack! (Så slipper jag dessutom dolska blickar från vaktmästaren.. )

friade själv, annars hade jag fått vänta flera år...

Inget frieri här heller.. Vi (läs jag) tog upp det en dag, och så bestämde vi oss för att det var dags nu

Jag ville ha klassisk romantik med ett frieri där han ansträngde sig och bokade in något roligt/romantiskt/speciellt och lyxade till det lite och frågade mig och jag ville gifta mig. Det hände aldrig. Undrade om han verkligen ville gifta sig vilket jag frågade gång på gång. Fick svaret att de ville han. Och han visste att jag ville ha ett frieri. Men inget kom. Så, vid typ det femte "gråt-och-tandagnisel" samtalet vi hade om ämnet kom det fram till han inte delade min syn på drömbröllopet utan helst bara ville gå till rådhuset. Så då började förhandlingarna. Hur kunde vi mötas på halva vägen och kompromissa.

Så vi bestämde oss i februari och i augusti samma år gifte vi oss. Och när alla frågade vem som friat skrattade jag glatt och sa som det var, "Ingen- det var ett resultat av långa hårda förhandlingar. "

Och det är så typiskt oss. Det är framförallt inte min man att vara sådär klassiskt romantisk och det är väldigt typiskt mig att projektleda det hela och förhandla mig fram till saker och ting. Och helt ärligt, efter 6 år ihop så kan jag ju säga att det är frieriet inte var något jag verkligen behövde. Det gick lika fint utan och vi fick ett underbart bröllop. Så nu har vi varit ihop i 7 år och gifta i 1 av dem och vårt frieri var en bra spegling av vårt förhållande - vi tar våra beslut tillsamman.

Sambon påstår att han friade när vi förlovade oss. Men jag vet inte jag... Inte har varken han eller jag friat nu i alla fall. Men gifta oss ska vi 14/2 nästa år!

Ingen friade här heller egentligen, tog beslutet att förlova oss 2004 då sambon låg i lumpen i 15 månader. Förlovningsdagen spenderade vi med våra familjer, åt en riktigt god middag och spelade kubb hela kvällen! Ett riktigt minne för livet... :)

Vi har varit tillsammans i 2 år, har en son och är på väg att flytta till hus. Jag ville oxå ha det där "ner på knä och fria" eftersom jag bott i USA i många år...men det blev liksom inte av. Och det är ju mest jag som vill gifta mig. Sambon kan lika gärna "leva lyckliga" ändå. Så till slut tog jag upp det och nu har vi bestämt oss för att förlova oss snart och gifta oss nästa sommar. Det blev inte riktigt som jag tänkt, men livet är inte riktigt som man tänker jämt. Huvudsaken är att vi älskar varandra och är lyckliga!