Vi som inte blev friade till...

Jag blev friad till på min födelsedag. Vi hade diskuterat det innan och vi hade redan bestämt oss för att nån gång i framtiden gifta oss. Så det blev ett enkelt frieri (Vi är inte mycket för loveydovey romantik) kl 4.30 på en tisdag, innan jobbet, över födelsedagschokladpuddingen. Ganska nice födelsedagspresent, blev lite paff ha ha

den här tråden har verkligen spårat ur totalt.
Låt dom som vill att mannen ska fråga brudens pappa vara...det är rätt för dom så låt det så vara, och bli inte irriterade på dom för att dom vill ha det så som jag tycker har framstått väldigt tydligt.
Alla har olika åsikter, och man kan inte räkna med att alla ska tycka att ens åsikt är rätt.
Jag tycker alla frierier är romantiska på sitt sätt om alla parter är med på det och vill ha det så.
Nu blir det säkert ramaskri om mitt inlägg men varsågoda
det här var bara min lilla åsikt som ingen behöver tycka som jag
(ville påpeka detta oxå)

Faktum är att jag blev friad till. I Eiffeltornet. Jag blev jätteförvånad och trodde först att han skojade. Till saken hör att varken jag eller min blivande man är särskilt romantiskt lagda utan tycker mest att sån förväntad/planerad romantik kan kännas lite uppstyltad. Fint var det och ett mysigt minne.

Men är inte själva beslutet hur romantiskt och fint som helst oavsett hur man fattar det? Det är ju ett gemensamt beslut så förhoppningsvis har den som friar hyfsad koll på vad den tilltänkta tycker i frågan...

Jag hade blivit galen om han pratat med mina föräldrar först. Helt vansinnig! Men, alla är ju olika.

MAn frågar inte föräldrarna först. Man frågar sin tjej först sedan frågar man föräldranra.. av respekt inte för att de ska bestämma om man får ellr inte får gifta sig!!!!!!!!!!!!!!

Vågar jag komma tillbaka till "min" tråd eller ska jag hålla mig undan ett tag till??
*kikar försiktigt fram bakom soffan*

Lovar härmed att i fortsättningen Bara starta trådar som diskuterar offwhite contra champangefärg på klänningen, huruvida blommorna ska gå i rosa eller djuprött samt huruvida en tärna räcker eller om jag måste ha två.
Lovar också att nogrannt förklara i allt jag skriver och i alla svar jag eventuellt ger i någon tråd att det viktiga är att Du gör som just Du tycker, för det är ju Din dag.
(Hänsyn, god ton samt verklighetsförankring behöver vi INTE ha som brudar, det är ju VÅR dag!)

Lovar också att som äkta BT brud låta mig ledas fram av min far, bli otroooligt upprörd på alla som andas kritik mot detta, det är ju MIN dag.
Självklart har min blivande innan pratat med mina föräldrar, av respekt. Kommer bli bli otroooligt upprörd på alla som andas kritik mot detta, det är ju MIN dag.
Lovar också att beklaga mig över min okänsliga tärna minst fyra gånger här på BT, samt ingående diskutera dessa otroligt jobbiga präster som envisas med att prata om GUD i kyrkan!!! På MITT bröllop!!! och kommer bli otroooligt upprörd på alla som andas kritik mot detta, det är ju MIN dag.
Självklart kommer jag leta upp en som låter mig slippa psalmer, bli otroooligt upprörd på alla som andas kritik mot detta, det är ju MIN dag.

Jag? Ironisk? Nääääääää
Kanske lite trött på att folk som gapar högst om att låta alla få ha sin åsikt, också är dem som snabbast hackar ner på andras åsikter...märkligt

asg.
Välkommen fram
Och som svar på din fråga så kom vi mer överens om att gifta oss. Det var en självklarhet sedan vi möttes. Det var bara en fråga om när.
När var den 8 augusti i år.
Men han friade faktiskt dagen B. På morgonen.