• hoppaloppa

    nu får det hända något!

    detta är väl egentligen bara ett "skriv av mig" inlägg men jag hoppas jag får höra lite hur ni tänker och tycker...

    jag är 27 år, har sambo som jag varit tillsammans med i 9 år. vi har bott ihop i 6 eller 7 år, äger hus och har ett barn tillsammans på drygt 1 år.

    jag har länge och ofta när vi pratat om det berättat att jag gärna förlovar mig men att giftemålet inte är lika viktigt som förlovningen för mig. alltså, jag behöver inte gifta mig ett år efter förlovningen utan det kan lika gärna gå 10 år.
    det är ju ändå en romantisk grej och att man hör ihop. jag vet att det är större med barn och hus men själva symboliken. då tycker min sambo precis som jag skrev att det är större att skaffa barn. att om vi nu har barn tillsammans så är väl det tecken nog på att han vill leva med mig resten av livet och att vi hör ihop.

    för lite sedan var vi och provade ut ringar. så vi vet vad vi vill ha, nu ska de bara beställas. detta var för 1-2 månader sedan. men inget händer. vi har sagt att vi ska gå tillsammans och prova igen och beställa men jag vill inte vara den som tar initiativet till det då det varit gemensamt att gå och prova ringarna.

    han tycker att han ska "fria" och komma på ngt sätt att göra det efter att vi beställt ringarna och fått dom. men jag menar på att det inte behövs då vi beställer dom tillsammans att det spännande redan är slut. jag vet ju då att vi kommer förlova oss och då kommer jag ju bara vänta eller gissa att han ska hitta på ngt. jag ser hellre att han "friar" då vi betsämmer oss för bröllop vilket då gör det mer spännande. man vill ju inte veta att man ska bli friad till. och än hellre om man redan har ringarna.

    för mig är detta rätt tråkigt då jag så gärna velat och önskat att han skulle poppa frågan till förlovning själv utan att vi skulle diskutera oss fram till det.

    det låter säkert jätteotacksamt men alla har vi ju våra drömmar och förestälningar...

    nu är jag bara så trött på att han inte tar initiativet till att gå och beställa ringarna. och på något sätt så känns det lite som om ett ryck på axlarna för jag tyclker att efter 9 år borde något hänt (förlovning) för länge sedan.

    och jag vet att han inte kommer gå och beställa ringarna själv..

    varför får detta mig att känna mig så ledsen? nu när det typ är bestämt?
    varför är det så svårt för vissa killar/män att få tummen ur?
    egentligen så på något sätt emellanåt så känns det som om ringarna lika gärna kan vara...

    jag har pga detta gått och blivit avundsjuk på mina vänner som gifter sig och får "romantiska" frierier från sina män. givetvis glädjer jag mig med dom också!
    men varför kan dom efter kanske bara 3 år?

    suck suck suck.

  • Svar på tråden nu får det hända något!
  • BlendaSigne

    Tackar för din förklaring. Bra argument som sagt. :)
    Nu har jag lite konkreta svar tills nästa gång detta kommer upp. Tackar :)


    Augusti2010 skrev 2008-11-29 22:44:09 följande:
    Ska försöka, det finns så oändligt många exempel, men ett av de viktigaste är väl vad som händer om den ena skulle gå bort. Var man inte gifta ärver barnet (1-åringen) allt. Kanske inte låter så märkligt, det är ju ändå den kvarvarande föräldern som disponerar det i egenskap av förmyndare. Men det är inte alltid så enkelt. Handlar det om lite större tillgångar måste överförmyndaren blandas in, ev. låsa tillgångarna tills barnet blir 18 år osv.. För att inte tala om problemet med ev. fastigheter som ärvs. Även om man skrivit testamente till förmån för varandra har barnet rätt till sin laglott. Är barnet inte myndigt måste god man utses av tingsrätten för att ta tillvara barnets intressen i dödsboet. Allt detta slipper man om man är gift. Då ärver nämligen efterlevande make/maka före gemensamma barn. Lätt som en plätt, inga myndigheter behöver blandas in. Sen har vi ju läget vid en separation. Sambolagen har förvisso Äktenskapsbalken som förebild på den punkten, men det finns väsentliga skillnader. Vad gäller egendomsförhållandet överlag är principen att all egendom i ett äktenskap är giftorättsgods och ingår i en bodelning. Så är inte fallet när man bara är sambo. Bostad måste vara införskaffad gemensamt eller i syfte att vara parets gemensamma för att den ska omfattas av en bodelning vid separation. Det blir krångligare att reda ut det hela om man inte kommer överens vid en separation om man bara är sambo. Och finns det något värre för barnen än föräldrar som bråkar vid en separation?Sen finns det otaliga bestämmelser både här och där som gör skillnad på gifta (partnerskap likställs) och ogifta par. Rättssystemet utgår ofta från den konservativa familjemodellen. Gift dig först, skaffa barn sen. Jag kommer inte på några bra exempel på rak arm, dels är det inte min specialitet, dels har jag varit föräldraledig länge och inte bläddrat i Den Stora Blå eller stött på några sådana här situationer på väldigt länge... Har inte riktigt detta i tankarna just nu =) Men ur juridisk synpunkt är det en klar fördel för föräldrar att vara gifta.
  • didis

    Precis som Augusti 2010 tycker jag att det viktigaste för er att justnu att gifta er - en förlovning ändrar "ingenting" precis som din sambo säger.

    I ert läge hade jag inte heller förlovat mig, just för att det blir en (för mig) meningslös gest, ni har ju valt att skaffa barn tillsammans och hör därför ihop resten av livet! Men som föräldrar är det bättre ur alla aspekter att vara gifta, speciellt om ni har hus etc.

    Gå och köp en döskallering och gå ner på knä och fria till honom, om han inte alls är inställd på äktenskap bör du ha funderat ut anledningar till varför ni bör vara gifta i förväg. Ni behöver inte heller ha något storslaget kyrkbröllop utan kan gifta er bara ni två i rådhuset eller utomlands eller vad ni vill.

    Men om du vill ha en förändring - förändra själv! Överlåt inte det till din sambo, han kan ju omöjligt veta HUR du vill förändra (han kanske målar om i köket).

  • aikidoaasa
    didis skrev 2008-11-30 09:55:32 följande:
    Men om du vill ha en förändring - förändra själv! Överlåt inte det till din sambo, han kan ju omöjligt veta HUR du vill förändra (han kanske målar om i köket).
    Lol... det låter som min sambo... fast han gjorde om hela köket istället.
    Han fattar nada med mina hintar...
  • didis
    aikidoaasa skrev 2008-11-30 11:23:03 följande:
    Lol... det låter som min sambo... fast han gjorde om hela köket istället. Han fattar nada med mina hintar...
    Alla borde ha vänner som är psykologer!!

    En av dem har lärt mig att vara VÄLDIGT tydlig och säga "jag vill att du..." istället för att bara hinta.

    Jag tycker hon (alltså min kompis som är psykolog) skulle inrkta sig på psykoterapi, för min skull, men hon envisas med att vilja jobba med anorexibarn. Hrmpf, JAG har mycket mer nytta av henne om hon blir psykoterapeut!!
  • lillabruden
    didis skrev 2008-11-30 11:51:03 följande:
    Alla borde ha vänner som är psykologer!! En av dem har lärt mig att vara VÄLDIGT tydlig och säga "jag vill att du..." istället för att bara hinta.Jag tycker hon (alltså min kompis som är psykolog) skulle inrkta sig på psykoterapi, för min skull, men hon envisas med att vilja jobba med anorexibarn. Hrmpf, JAG har mycket mer nytta av henne om hon blir psykoterapeut!!
    här har man gått och lärt sig det svåra sättet :-/
    Men vi har aldrig kontroll över andra än oss själva. Vill man ha något i livet får man gå efter det.
  • MolsonCanadian

    Jag har aldrig riktigt fattat poängen med sådana frierier. Vad är det som gör just det viktigt?
    Vad är det man eftersträvar?
    För min del känns det som att man missar att gå igenom vad bägge parter vill med förhållandet. Alltså, jag och min käre har ju pratat igenom hur vi vill att det ska vara och vad "målet" är, så att säga. Jag tänker att det är en av grundpelarna i ett förhållande - att man har koll på att grundvärderingarna stämmer överens. Frieri blri för mig mer en procedur man gör när man inte riktigt vet, ungefär som för 100 år sedan när det bestämdes att grannpojken skulle gifta sig med grannflickan och då skulle det frias.

    Följaktligen, har vi gjort det så "tråkigt" att vi har diskuterat oss fram till att vi ska gifta oss. Fast jag tycker att det är oerhört skönt. Kanske rent av "romantiskt".

    Hade en killkompis som en gång uttryckte att han inte ville vara sambo innan han förlovade sig eller gifte sig. Han tyckte att det "förtog" själva förlovningen. Det blev intetsägande, när de redan hade flyttat ihop. Kanske är det något sånt din sambo tänker?
    För jag kan nog förstå att man inte tycker att förlovning spelar någon roll när man har fått barn tillsammans. Jag skulle nog känna likadant som han - vad är vitsen med förlovning, om man dessutom inte tänker gifta sig, när man dessutom redan har barn?

    Undrar hur många ömma tår jag trampade på nu då...

  • 123456789

    Jag sa förra julen till (efter år av "hintande"..., killar förstår inte sånt!) att jag verkligen ville att vi gifte oss, att ett samboskap kändes lite tråkigt, som om man inte bestämt sig, och jag har ju verkligen bestämt mig för honom. Det tog han verkligen till sig och då började vi titta på ringar (bara det var oerhört romantiskt, fast han tyckte att jag tittade mer på ringarna än på honom, så upplevde inte jag det!). I våras hade vi kommit fram till vad vi ville ha för förlovningsringar och när jag trodde att jag skulle pröva min förlovningsring som kommit in och beställa gravyr och börja titta på vigselring överraskade han med att vi förlovade oss på plats och hade fixat champagne och allt. Trots att jag "visste om" att förlovning var påväg var det oerhört romantiskt och överraskande. Det behöver alltså inte vara helt fel att sätta igång det hela själv, och om det inte funkar kan det ju faktiskt vara läge att själv fria. Om jag inte hade vetat att det var pågång hade jag nog slagit till på skottdagen!

  • Igia

    Jag friade själv efter att vi ngr gånger under åren pratat om bröllop och när jag kände att både han och jag var redo för det. Jag hade planerat en dag på semestern och grejer men sen slog jag till en helt annan dag för att det kändes mer rätt... En vanlig onsdag dessutom. Vi planerade sedan ihop när vi skulle förlova oss och letade ringar.

    Vill du och du känner att han kanske vill. Slå till att fråga själv! Det finns faktiskt de killar som vill bli friade till oxå...

    Lycka till!

  • Stjärnöga VS Fänöda

    Men det är väldigt många som säger att man ska "fria själv", hur ska man göra om sambon har sagt klart och tydligt flera gånger att han INTE vill bli friad till, eftersom hans senaste tjej friade till honom.... och han sa nej... för att han tycker att det är mannen som ska fria.. men tänk om han aldrig gör det?

    Jag vet också av erfarenhet att tar man upp nåt så händer det ingenting bara för att han är envis och vill inte göra nåt som nån har sagt..

    typ om jag skulle fråga om han vill diska, då skulle han kunna svara att han tänkte diska lite senare, men nu kan han inte göra det eftersom jag sa det.. :P

  • didis

    Stjärnöga VS Fänöda skrev 2008-12-03 14:36:51 följande:


    Men det är väldigt många som säger att man ska "fria själv", hur ska man göra om sambon har sagt klart och tydligt flera gånger att han INTE vill bli friad till, eftersom hans senaste tjej friade till honom.... och han sa nej... för att han tycker att det är mannen som ska fria.. men tänk om han aldrig gör det? Jag vet också av erfarenhet att tar man upp nåt så händer det ingenting bara för att han är envis och vill inte göra nåt som nån har sagt..typ om jag skulle fråga om han vill diska, då skulle han kunna svara att han tänkte diska lite senare, men nu kan han inte göra det eftersom jag sa det.. :P
    Då tycker jag du skall prata med honom! Att inte göra en sak för att någon annan sagt man skall göra det är synnerligen barnsligt.

    Eller är det bara när du ber honom som han reagerar så? Det brukar inte fungera så bra på jobbet... "nä jag hade tänkt gå på det mötet men eftersom du säger att jag skall det så stannar jag hemma."

    Att han tycker att det är mannen som skall fria är ju bekvämt för honom, därmed har han tagit kontrollen över när ni skall gifta er. Vill du ge bort den kontrollen? Om du inte vill det så har ni ett problem ni bör diskutera igenom.

    Fast det är praktiskt: "nehä ungar, jag hade tänkt laga mat men eftersom ni frågade om mat så blir det ingen..."
  • Ore

    Stjärnöga VS Fänöda skrev 2008-12-03 14:36:51 följande:


    Men det är väldigt många som säger att man ska "fria själv", hur ska man göra om sambon har sagt klart och tydligt flera gånger att han INTE vill bli friad till, eftersom hans senaste tjej friade till honom.... och han sa nej... för att han tycker att det är mannen som ska fria.. men tänk om han aldrig gör det? Jag vet också av erfarenhet att tar man upp nåt så händer det ingenting bara för att han är envis och vill inte göra nåt som nån har sagt..typ om jag skulle fråga om han vill diska, då skulle han kunna svara att han tänkte diska lite senare, men nu kan han inte göra det eftersom jag sa det.. :P
    Håller med didis, det är otroligt barnsligt att bete sig så som han gör. Har du tagit upp detta med honom? För detta beteende är nog något ni kan behöva diskutera länge, gärna även med professionell hjälp. Hur ska man kunna ha ett vettigt förhållande med en person som aldrig kan göra något som man blir ombedd att göra.

    Didis exempel är väldigt bra, och det finns flera...

    Jag tycker själv att just hushållsarbete är jättetråkigt, och om någon (maken) säger "kan du inte diska/dammsuga/vika tvätten" så kan jag bli ganska irriterad och tycka att det är hur trist som helst att göra det för att jag blev ombedd/tillsagd. Men det brukar mest bottna i att jag vet att jag borde gjort det för länge sedan och att jag är irriterad på mig själv för att jag inte gjort det än... (Och om någon undrar varför maken inte gör det själv, så har vi alltså fördelat sysslorna, det är alltså inte hans fel att jag gjort det roliga innan det tråkiga, och bara har det tråkiga kvar)
  • olof

    Haller inte med didis och stjarnoga...

    Det handlar inte om 'kontroll' over nar man ska gifta sig... Bada bor val kanna att man har kommit dit, och har man annu inte gift sig/forlovat sig maste det bero pa att bada inte ar redo...

    Det handlar om att det ar en tradition, och typ det basta tillfallet i livet for att fa gora nagot riktigt fint till sin tjej. Manga planerar i flera ar, faktiskt!

    Jag skulle vilja bli fria till lika lite som jag skulle vilja ha den vita klanningen pa sjalva brollopet... Jag har annu inte traffat en karl som uppskattar att bli friad till, och eftersom jag planerar att fria till min tjej har jag diskuterat amnet mycket.

    Detta amne har, som nastan alla relationspronlem, tagits upp i sk sitcoms... Tanker pa Vanner dar Phoebe friar till Mike, och han tycker enbart att det ar pinsamt! Tank pa det ni som alla rekommenderar att ni tar saker i egna hander...

    Om min tjej nu friade skulle jag kanna mig omanlig - INTE vilja dikutera 'hur vi blev forlovade' med nagon, och dessutom skulle jag kanna mig riktigt ledsen for att hon inte kan vanta pa mig... Att hon inte forstar att jag faktiskt planerar, och vill gora det for henne! Men i min takt...

    Hintar tycker jag visst vi forstar, men det betyder val kankse inte att vi vill gifta oss genast. Vi blir ju TVINGADE nar ni friar...

    Men i andra typiska situationer, tex att ni inte har sexlust efter att ha fatt barn, ibland upp till ett ar, inte f-n far vi man da ta initiativ for att stressa fram det! Laser i sanna tradar rad som 'han far val ge sig till tals! Inte vill man val ha sex om inte BADA ar med pa det? Det ar ju fornedrande!' Ok, right back at you!!

    Friar inte vi har vi ingen giftaslust! Punkt. Det kan ta ett ar eller annu mer innan det gar over. MEN vi ALSKAR er, och vill inte att ni ska bli ledsna och fa ett nej nar ni val gjort er omaket, men det kan likans vid emotionell utpressning...

    Tycker jag.

  • didis
    olof skrev 2008-12-19 11:59:34 följande:
    Friar inte vi har vi ingen giftaslust! Punkt. Det kan ta ett ar eller annu mer innan det gar over. MEN vi ALSKAR er, och vill inte att ni ska bli ledsna och fa ett nej nar ni val gjort er omaket, men det kan likans vid emotionell utpressning...Tycker jag.
    Då är det väl lika mycket utpressning när du friar? Speciellt som du har planerat frieriet under fler år?

    OM det är så viktigt som man att fria själv (vilket jag inte tror på att alla män tycker) får man nog sätta lite eld i baken och inte vänta år efter år efter år...
  • feministbrud
    olof skrev 2008-12-19 11:59:34 följande:
    Haller inte med didis och stjarnoga... Det handlar inte om 'kontroll' over nar man ska gifta sig... Bada bor val kanna att man har kommit dit, och har man annu inte gift sig/forlovat sig maste det bero pa att bada inte ar redo... Det handlar om att det ar en tradition, och typ det basta tillfallet i livet for att fa gora nagot riktigt fint till sin tjej. Manga planerar i flera ar, faktiskt! Jag skulle vilja bli fria till lika lite som jag skulle vilja ha den vita klanningen pa sjalva brollopet... Jag har annu inte traffat en karl som uppskattar att bli friad till, och eftersom jag planerar att fria till min tjej har jag diskuterat amnet mycket. Detta amne har, som nastan alla relationspronlem, tagits upp i sk sitcoms... Tanker pa Vanner dar Phoebe friar till Mike, och han tycker enbart att det ar pinsamt! Tank pa det ni som alla rekommenderar att ni tar saker i egna hander...Om min tjej nu friade skulle jag kanna mig omanlig - INTE vilja dikutera 'hur vi blev forlovade' med nagon, och dessutom skulle jag kanna mig riktigt ledsen for att hon inte kan vanta pa mig... Att hon inte forstar att jag faktiskt planerar, och vill gora det for henne! Men i min takt... Hintar tycker jag visst vi forstar, men det betyder val kankse inte att vi vill gifta oss genast. Vi blir ju TVINGADE nar ni friar...Men i andra typiska situationer, tex att ni inte har sexlust efter att ha fatt barn, ibland upp till ett ar, inte f-n far vi man da ta initiativ for att stressa fram det! Laser i sanna tradar rad som 'han far val ge sig till tals! Inte vill man val ha sex om inte BADA ar med pa det? Det ar ju fornedrande!' Ok, right back at you!!Friar inte vi har vi ingen giftaslust! Punkt. Det kan ta ett ar eller annu mer innan det gar over. MEN vi ALSKAR er, och vill inte att ni ska bli ledsna och fa ett nej nar ni val gjort er omaket, men det kan likans vid emotionell utpressning...Tycker jag.
    Jag måste säga att jag är väldigt glad över att jag inte har träffat och blivit kär i dig! Jag tror inte mina öron. Jag friade till min man för att jag ville det just då och just där. Han blev överlycklig och sa ja med tårar i ögonen. Du ska nog tala för dig själv när du uttalar dig om män i allmänhet. Som tur är är inte alla som du!!

    Sedan håller jag med Didis om att man kan inte säga att man ska fria och sedan inte göra det. Då har man tagit kontroll över situationen själv och då är man inte specialt jämställd i sitt beteende. Vill man inte bli friad till så får man se till att fria före den andra helt enkelt.
  • lilltass

    Tragiskt för dig Olof att du skulle känna dig omanlig om din tjej friade. Du bör kanske se över var du tycker att din manlighet sitter om den kan minska för en sådan (fin) sak.

  • lillabruden

    Att män skulle känna sig tvingade till att säga ja till ett frieri, är väl samma för en tjej! Bara för att man är kvinna innebär inte automatiskt att man vill gifta sig! Och ibland är kärleken ojämn, ibland är viljorna olika.

    Att känna sig omanlig när kvinnan friar, ok visst kan jag förstå det också lite, men det är ju isåfall mest för att det 'ska' vara så enligt traditionen. Många traditioner begravs varje dag och man får väl kanske acceptera det ibland.
    Är man däremot i ett förhållande där man har det så 'nära' ett frieri så vet man väl redan vad den andra tycker. Min älskling brydde sig inte ett dugg om att det var jag som friade och inte han. Gifta blir vi ändå som han säger så ofta
    Sen att berätta för andra hur det gick till när man friade, betonar man kärleken så spelar det verkligen ingen roll vem som frågar...

    Jag anser att om man är i ett förhållande redo att gå till nästa nivå så att säga, oavsett om det är förlovning el äktenskap eller annat, så känner man det på sig om sin partner vill eller ej, och om det finns omständigheter som t.ex att killen ska fria.

  • olof

    Jag tycker man inte ska fria at nagot hall innan bada visat pa nagot satt att det kanns ratt... Jag har fatt hintar sa det racker, tack ska ni ha :)

  • olof

    Det var for ovrigt det jag BORJADE forra inlagget med, att jag tycker att bada tva maste fa kanna sig redo... Det verkar ju som att ni tjejer ger varandra radet att fria sjalva for att han inte gor det! Jag friar inte till henne for att fa henne att gora nagot hon inte verkar vilja gora...

    Feministbrud - alla killar som blivit friade till spelade naturligtvis glada, det skrev jag ocksa i orginalinlagget. OM ni bada var pa ratt stalle och han faktiskt uppskattade det sa grattis! Finns undantag till alla teorier/monster/regler...

  • olof

    Feministbrud:'Vill man inte bli friad till så får man se till att fria före den andra helt enkelt.'

    Helt enkelt? Om man inte tycker det ar dax annu da? Vi har val ratt att fa inga aktenskap nar vi ar REDO, eller? Maste man fria pa andra dejten for att lyckas undvika att ni giftassugna kvinnor inte ska hinna poppa fragan, eller? Lojligt...

    Jag tror ingen man vill saga nej till den man alskar... Jag tycker ni gor fel som uppmanar till den har giftas-stressen i de har tradarna... 'Vill han inte an? Sa fria sjalv da!!' INGET svar i stil med - hmm, han kanske har ratt att kanna att han inte vill annu, chilla...

  • feministbrud
    olof skrev 2008-12-19 14:21:00 följande:
    Feministbrud:'Vill man inte bli friad till så får man se till att fria före den andra helt enkelt.'Helt enkelt? Om man inte tycker det ar dax annu da? Vi har val ratt att fa inga aktenskap nar vi ar REDO, eller? Maste man fria pa andra dejten for att lyckas undvika att ni giftassugna kvinnor inte ska hinna poppa fragan, eller? Lojligt... Jag tror ingen man vill saga nej till den man alskar... Jag tycker ni gor fel som uppmanar till den har giftas-stressen i de har tradarna... 'Vill han inte an? Sa fria sjalv da!!' INGET svar i stil med - hmm, han kanske har ratt att kanna att han inte vill annu, chilla...
    Nu missuppfattade du mig. Jag menade i det fall då man pratat om giftemål. Du sa att ingen man ville bli friad till och om man tjatar om det så tappar ni giftassugen. Då får ni väl helt enkelt komma till skott! Jag tror inte att någon friar helt taget från luften utan att ha diskuterat igenom saken, men att säga nej bara för att man inte vill bli firad till, det tycker jag är otroligt fräckt!

    Jag tycker att det är helt vansinnigt att man har pratat om att gifta sig, båda är med på det, men HAN säger att han måste fria först. Då har han kontrollen och bestämmer när det ska ske. Sådant tycker inte jag att man ska acceptera. Jag hade aldrig gjort det. Om saken hade varit den att han inte var redo, då ska man absolut inte fria utan vänta tills båda känner att det är rätt.
Svar på tråden nu får det hända något!