Som fästmänniska till en av de som ständigt flikar in på denna sida, vill jag ge alla er som tvekar eller undrar eller mår piss en superfånig liten tanke; att det faktiskt inte är värre än att man inte äter ett par dagar. Precis som min fästmö svälter och längtar, men står emot alla dofter och kryddor, så är det just så ni måste se det. Upprepa det som ett mantra varje gång ni tvivlar: "Det blir bättre - det gäller bara ett par dagar - Det blir bättre, det gäller bara ett par dagar!" Så då har ni kanske klarat ett par dagar utan att äta kyckling och pasta och marulk och råstekt potatis. Och då kan ni klara er ett par dagar till utan chips och den där grillade laxen och den där förföriska pizzan - för vad ska ni egentligen med den till? Och då helt plötsligt så har ni fixat en vecka. Och droppat ett kilo. Och det var just det ni behövde för att komma in i den där skitlilla klänningen (som är i storlek 40-fucking-4 och ni som varit i storlek 40-fittigt-feta-stora-6 sedan förra året och till och med två år dessförinnan, men ändå inte velat acceptera det). Men ni är fortfarande hungriga och på aspissigt humör. Er fästman tycker det är fett jobbigt att ni är så arga för alla småsaker som disk och dammråttor som han inte orkar ta hand om och han vill ha er tillbaka på det där glada humöret som han känner igen så härligt! Och själva undrar ni hur ni ska orka och klagar på ert eget humör bland alla dessa semianonyma polare på bröllopstorget. Då är det dags att sätta sig ner med m2b och se honom i ögonen och säga: "Du vet att jag älskar dig. Men det blir inget bröllop om jag inte kommer in i min klänning. Så om du vill ha mig - 'vilket jag vet att du vill för du älskar mig så du går sönder' - så står du ut med att jag fräser ett par veckor och går åt sidan och gnyr några tillfällen när du vill kramas och du får vackert acceptera att jag somnar när du vill ha sex, för det GÄLLER BARA ETT PAR DAGAR! SÅ FUCKING STÅ UT MED DET! Om några ynka veckor så har jag droppat tio kilo och då kommer du att se att dallret runt armarna är mindre och min midja är smalare och jag känner mig finare och vårt förhållande blir lyckligare. Och visst fan är det värt ett par veckor av skittrist pulverdiet. Antingen går jag ner eller så gör jag det inte. Gör ett förbannat val!" För det fattar t.o.m. en karl att det kostar att ändra en livsstil. Det tär att driva igenom en ny idé. Och det tar tid att tappa flera kilon. Han får ta marktjänsten och natta bebisen och komma ihåg att köpa nya blöjor och laga sin egen mat. För nu har du jävlar i dig bestämt dig: Du ska gå ner! Och du skiter i om släktingarna tycker det är mysigare med den gamla mjuka runda tjejen och du struntar ganska högaktningfullt i att din fästman tycker du är ett gnälligt freak under 12 veckor. Snacka om det med karlsloken, få honom på din sida och bli smalare och sedan sätter du på honom så det stänker. Då tystnar han nog.
