möjlighet att förkorta vigseln?

Jag känner igen mig i situationen. Jag känner också obehag över bröllopet. Men jag har ångest/fobi över tystnaden i kyrkan. Det är egentligen rätt fånigt, men jag fasar över att min mage ska låta. När jag blir nervös blir jag orolig i magen och då låter den... En ond cirkel helt klart! Det hela började med att jag hade problem med uppblåst mage när jag pluggade på universitet och jag verkligen satt och led mig igenom föreläsningarna och tyckte det var jättepinsamt med min mage. Sedan dess har alla liknande situationer varit jobbiga trots att jag inte längre har problem med magen. Varför ska man vara så rädd för att göra bort sig!

Kjell präst: Har jag förstått det rätt om prästen inte får något "extra" (förutom den vanliga lönen) för att viga någon annanstans, och är det inte vederbörandes tjänstgöringshelg gör denne det i princip ideellt? Hur funkar det med resan då?

jo det är rätt larvigt faktiskt hur människan fungerar, och för att inte tala om hur urbota iriiterande det är, och förstörande

Jag är helt säker på att detta går att lösa!

kjell präst!

gu vilken underbar präst du verkar vara som sitter här och svarar (utan lön antar jag) =)
du borde starta en hemsida =)=)
den skulle nog bli välbesökt =)=)
tack för att du ger så mycket klarhet i det hela, du underbara människa =)=)

glömde säga, ni andra är också givetvis underbara också =)=)

Om en präst på sin tjänstgöringshelg accepterar en vigsel som inte äger rum i kyrkan utan exempelvis i en park eller en trädgård, så gör prästen detta i sin tjänst och inga som helst bekymmer uppstår. Prästen tjänstgör som vanligt, enligt schema, bara på en annan plats än vanligt.
Det är när prästen för att vara snäll, kanske för att han/hon känner brudparet, accepterar att ta en vigsel en helg (eller vardag) när han/hon egentligen inte tjänstgör som "problemen" börjar. Det behöver inte heller vara något problem, prästen gör detta helt frivilligt, men han/hon får inte ta emot extraersättning för att han/hon går miste om en ledig dag. Det är alltså inte VAR vigseln äger rum utan NÄR som är avgörande. Det finns präster som struntar i detta och ändå tar ut en avgift men dessa präster gör f-e-l. Vi har inte rätt att ta betalt för kyrkliga handlingar. En viss reseersättning kan vi ta emot om vigseln innebär att vi måste åka långt.

Angelblueeye hade ett bra förslag tycker jag. Tänk ut vad som är det värsta som kan hända och ha en plan för vad du gör då.

T ex om du svimmar eller inte kan gå när ni börjar gå in. Kan inte din m2b lyfta upp dig och bära dig fram till altaret?
Eller kyssa dig passionerat?
(Ni måste nog prata med prästen först...)

Det var kanske lite tokiga förslag, men bara tanken på att din m2b bär dig fram till altaret kanske kan få dig att fokusera på hur roligt det skulle se ut så att det leder bort dina tankar från att du ska få en attack.
Hoppas du förstår hur jag menar, att åtminstone i tankarna låta konsekvensen av en panikattack bli något roligt.

hehehe jo en rolig tanke, men det skulle nog vara lite dramaqueen varning över det hela, vill helst att all fokus ska stå på honom =) och blir jag inburen eller dyligt så kan det nog bli tvärt om =)=) men som sagt det var en rolig tanke =)
jag har väldigt många tokiga ideér om bröllopet över huvud taget, så man får väl hoppas att jag hittar "botemedlet" så att jag kan utföra dom =) igentligen skulle man önska att man hade modet utan att skämmas över denna lilla åkomma att berätta för alla hur det ligger till, för bara det skulle nog lugna mig, skulle inte känna mig lika bortgjord då =)=)

det låter ju som en jättebra ide! tänk så mycket tyngd som skulle lyftas från dina axlar om alla visste. inte lätt såklart när det är så tabubelagt att prata om, men defenitivt en tanke att spinna vidare på tycker jag..kanske att din m2b kan hjälpa dig att berätta?