Barn

Kan nog vara av olika skäl men det handlar nog mycket om att dem inte har avslutat och gått vidare - min egen teori.

Sen kan det ju vara som i mitt fall att man varit tillsammans med ett kontroll freak som fått sin stolthet överkörd och till varje pris vill bevisa att dem fortfarnade har makten. När inte det funkar så börjar dem utnyttja barnen som är känslomässigt bundna till dem och lätta att manipulera och ge skuldkänslor.

Ack så många föräldrar som skulle behöva läsa föräldrar balken och socialtjänstens handbok om "barnens bästa" som skall ligga till grund och vara vägledning i alla beslut en förälder tar för ett barn.

Visst är det inte bara mammor som kan bete sig illa mot barnen !!!

Vilken historia du delade med dig! Kanske blir det bättre när han skaffar sig en ny ? ( om man nu inte redan gjort det)

Det kanske blir värre när barnen inte bor så ofta hos pappan/mamman och kanske pappan/mamman känner att han/hon tappar greppet om barnen ? ja jag vet inte, jag har ju inga egna barn ännu...
men tråkigt är det när det inte fungerar och det tar på krafterna, krafter som egentligen borde ha gått till barnen.

Så sant så sant.

men tror att det är som du säger i ditt andra inlägg, att det handlar om att personen inte har gått vidare. Därför är det nog vanligare att det är den som "har blivit dumpad" som beter sig illa.

Vi har ju märkt en betydlig skillnad nu när exet har träffat en ny också. Innan fick min blivande kriga för att ens få träffa sin dotter och nu passar det minsann att han tar henne extra dagar osv. Men det passar ju oss utmärkt för vi vill ju träffa det lilla hjärtat så mycket vi bara kan.

Det är ungefär det samma hos oss, ex att tösen har blivit tillsagd ex att hon inte ska älska oss och att det bara är mamma som älskar henne.
Det var till en början massor med diskussioner kring kläder tills vi genom lock och pock fick henne att acceptera att splitta barnbidraget. Hämtning och lämning sker oftast på dagis för att undvika extra konflikter. Mängder med möten på familjerätten... Det har dock blivit bättre sedan det i stort sett inte ändras dagar och att det hålls konsekvent mot mamman. Innan blev det kaos med att man var skyldig dagar hit och dit. Hon brukar göra avräkning varje år...

Jag avundas dig också!!! Vi får hålla vårt datum mer hemligt pga att mamman lär hitta på nåt som gör att tösen inte ska kunna vara med. :(

Han har en ny sen ett år tillbaka. Hjälpte ett tag, men sen föll han in i samma mönster igen. Kanske ska tillägga att han
var den som startade vår seperation - han trodde aldrig att jag skulle fullfölja den dock - attans osis

Nippran - jag tror på struktur och att vara konsekvent! Känner igen mig så väl i det du skriver. När barnen blir äldre och vet när dem ska vara var mår dem bättre och det blir lättare.

Min mans ex strulade runt och han tröttnade och fullföljde separationen. Vi har av och till svårigheter med tösen som är ledsen för saker som mamman gör/säger, så till den milda grad att vi har tom. övervägt en anmälan till soc.

Herre gud.. som hos oss. Mamman mutade henne med filmkväll och att hon skulle få sova i hennes säng. bla bla bla.. suck..

Sedan att dom små trollen vade varsitt rum här hos oss, och delade hos mamman var inget hon fick prata om. (fattar inte varför ?!!!)
Iaf så har dottern blivit snart 8 år vilket gör att hon fattar mer och mer att mamman har märkliga saker /säger märkliga saker, vilket känns grymt skönt!
Hon har sedan fått en till unge så nu har hon ju fullt upp.

Men det var mycket med soc-samtal, kriga för att dom inte skulle ha kläder som var utslitna trasiga och allmänt sunkiga. Vi har löst det att dom har garderob här också.. men visst är det irriterande när man ser grabben komma i en volang tunika i rosa och 3 storlekar för små... visst har förståeldse att man måste ärva kläder, är själv minsta barnet så man har fått ha gamla kläder av syrran, men det finns ju fan gränser.
Sedan att hon har ringt och sagt att grabben har massa sjukdommar och att hon har varit till barnläkare osv osv som sedan visar sig vara bara tjorv och gorm. Tog reda på lite info om det ( mamma jobbar inom sjukvården och syrran jobbar på soc *hehe*) och då jävlar !!!!

Är det bara jag som blir lite svartsjuk ibland? Inte på barnet såklart utan på att när vi skaffar barn kommer det vara första gången för mig men han kommer redan ha gått igenom det med någon annan?
Nu kanske ni tycker jag är dum...kanske bara är jag....?

Det är ju första gången MED DIG!
Det är ERAT första barn!

Försök att se det som något positivt istället. Min sambo har en dotter på 8 år, och vår gemensamma son är 8 månader. Jag är överlycklig att han redan varit med om en förlossning, för han var lugn och sansad, och ett otroligt bra stöd när sonen föddes, och det tvivlar jag på att han hade varit om det varit första gången för honom...