Livets viktiga och oviktiga frågor

BS, jag frågade om det där med när man kan få epidural eftersom jag har hört så många som frågat efter epidural och då fått svaret först att det är för tidigt och sen helt plötsligt är det för sent. Hon sa att det kan vara för tidigt för att man måste ha ett etablerat värkarbete först men att det aldrig var för sent. Det kändes också som en sån där grej som hon tyckte att jag bara skulle sluta oroa mig för och som jag inte riktigt kan tro på.

Muggles, jag hoppas verkligen att mensen kommer snart så att ni kan känna att ni kan börja om från början igen (inte bara med att börja med försöken igen, utan minst lika mycket för att kunna känna att ni kommit förbi missfallet och att det är klart och över). Kraaaaam!

Du behöver verkligen inte skämmas för hur du känner det! Vem är inte en bitterfitta emellanåt i den här cirkusen?!

Det där med min mentala inställning är verkligen av dom sakerna som jag oroar mig mest för. Jag har en stark känsla av att min kropp inte alls är gjord för förlossningar och då tänker jag att om man tror att "det här går aldrig" så kommer det inte heller att gå så bra som det kunde ha gjort om man hade en inställning av att "det här fixar jag". Men det är inte så himla lätt att bara ändra på en sån känsla heller och helt plötsligt få en positiv inställning när man är rädd.

Kul med huset! Grattis!

Lappis, ja så var det för oss om adoption. Vi var inte säkra på att vi ville adoptera men vi ställde oss i kön utifall att. Det är så svårt att veta hur man kommer att resonera om ett par år. Från början var det ju svårt till och med att tänka sig IVF men det ändrade man sig ju till.

Telis, jag känner mig också tveksam till huruvida det var för sent eftersom jag hade sju timmar kvar av förlossningen, men, men, nu får jag koncentrera mig på nästa istället.

muggles
Hey, jag har t o m tryckt om mina visitkort och lagt till Bitterfitta som titel. Det har inte direkt genererat några nya kundkontakter men jag har accepterat att jag ibland är en hemsk människa som reagerar som jag gör av en orsak. Vi vet ju att ingen av oss hade ens kunnat föreställa sig att man skulle reagera på detta sätt om allt hade varit som vanligt i en perfekt värld. Men om man hade reagerat så utan orsak så hade man förmodligen inte ens haft vett att skämmas för det heller.

Grattis än en gång till huset!!!!!

BS
En grouppmmpphhh kram till dig med!

BS: vad gulligt av Iris att trösta dig - hon har empati den tjejen!

Telis: du har nog rätt i att inställningen har mkt med det att göra. Men att gå in i en förlossning och veta att det inte är säkert att man kan få smärtlindring (el effektiv smärtlindring - för låt oss vara ärliga och erkänna att varken varma bad el akupunktur hjälper särskilt mkt ) är som att vara påväg till en operation och veta att man inte kan få smärtlindring. Men i fallet förlossning så ska vi kvinnor acceptera att det är så därför att "kvinnor har fött utan smärtlindring i 100-tals år". Jaha, men för 100 år sedan opererade de utan smärtlindring också. De kapade ben utan mer smärtlindring än lite alkohol under krigen på 1800-talet. Men ingen skulle kapa ngns ben idag utan att ge adekvat smärtlindring... Det är så gammalmodiga attityder så jag blir irriterad bara därför. Och dagens människor är inte vana vid allvarlig smärta - många av oss har nästan aldrig känt det förut - klart man är rädd. Och vid åtminstone min förlossning var smärtan det klart värsta jag upplevt i hela mitt liv - det går inte att jämföra med ngt annat. Jag hörde mig själv kvida (långt bort som om det vore ngn annan) trots lustgas och kvaddlar.

Ang epidural så tror jag att det visst kan anses vara "försent" Är man för öppen (vet inte vid vilken cm-gräns man anses vara för öppen) så sätter de ingen epidural, för den hjälper inte vid krystningsskedet utan bara vid öppningsskedet. Och man ska veta att från det att man begär epidural tills man kan få den kan det dröja 30min-1h beroende på när läkaren har tid, det är inget man får 5 min efter begäran!

I mitt fall erbjöd de faktiskt epidural (trots att jag var 7cm öppen när vi kom in till BB) för att de tyckte att jag hade såpass ont. Men jag avböjde för att jag var rädd för att den skulle slöa ner förloppet. Jag är inte så säker på att jag gjorde rätt

muggles - tror det är viktigt att stanna upp ibland och uppskatta det man har. Vi försöker åtminstone att göra detta. Satt i helgen och pratade med en väninnas kompis som längtar så efter att träffa den rätta. Hon har ett aktivt liv där hon senast i somras köpte ett sommarhus, själv. Hon har alltid velat köpa det där huset med sin kärlek men eftersom han ännu inte har dykt upp ... så köpte hon själv. Vi resonerade kring livet (ja, ni vet hur det är efter myycket vin) och kom fram till att livet är alldeles för kort för att sitta ned i en hörna och deppa. Är saker inte precis som man önskar så får man göra det bästa av situationen. Sen så tror jag att man aldrig blir riktigt nöjd, när man uppnåt det man önskar så vill man alltid ha något nytt. Jag har ju hitta mannen med stort O men nu vill vi vidare - barn!

muggles - nu menar jag inte att ni har svårt att uppskatta det ni har men rent generellt är det så jäkla svårt ibland att stanna upp och njuta, må bra och inse att livet faktiskt inte är så jäkla dumt. Man fokuserar så himla mycket på det man inte kan få och jakten på det.

Jag har läst ngnstans att bryta ett ben ligger på 6 på smärtskalan medan förlossning ligger på 9-10 (av en skala på 0-10). Så tja, det gör rätt ont.

Nenne: känns ändå rätt skönt att man inte är ensam om att vara en bitterfitta även om jag rent logiskt tycker att jag inte har lika stor rätt som tex du att vara det. Men jag lyckas för det mesta med att uppskatta det jag har. Vet inte om det är hormoner som gjort mig helt labil denna vecka (började gråta på jobbet igår - tur ingen såg).

Stopp o belägg - jag måste få säga att själv tyckte jag varmt bad var alldeles fantastiskt under förlossningen! Eller - när maken väl fyllde på tillräckligt med varmvatten som barnmorskorna hade snålat med - då var det skönt och avslappnande. Slapp kämpa med min egen tyngd och otymplighet. Men förutsättningen var ju att vattnet inte gått...

Lappis - reflekterade igår över att jag mest tänkt på det jobbiga med magen denna gång. Försökte då anamma Muggles (tror jag) inställning från Moa-graviditeten - "jag kanske inte är gravid fler gånger - dags att uppskatta magen för vad den är". Då kändes allt mycket bättre.

Tittar för övrigt på två hus till helgen. Det ena är samma hustyp som vi bjöd på senast, men läget känns mer trafikerat=inte lika lockande. Det andra är ett över-renoverat 50-talshus som nog blir ruskigt dyrt, men det verkar lite spännande. Synd att de lyxat till på ett för oss oförståeligt sätt. Vi får se om vi kollar eller ej på söndag.