Livets viktiga och oviktiga frågor

EA: jag har känt mig som värsta bitterfittan, och visst är det skämmigt, jag är inte alls stolt över det. Det tog mig 4 dgr att hämta mig tillräckligt för att säga grattis (jag är patetisk jag vet)

Nenne: tack!

*auuuummmmm* (fokuserar på det positiva i livet)
Imorgon skriver vi på för vårt hus! Då ska champagnekorken äntligen poffas!

muggles - det är inget att skämmas över. Alla vi som har haft motgångar i denna karusell har känt så någon gång. Förstår frustrationen över att kroppen inte vill komma igång. Den där utomkvedshistorien tog verkligen musten ur mig. Tror faktiskt jag hade orkat försöka med några till IVFer om det inte hade varit för den. Usch, hoppas din mens kommer snart och kroppen återgår till det normala.

Härligt med huset! Jag satt igår och drömde mig bort ... IGEN!

Lappis: tack för de orden. Jag kan känna lite skuld över att jag gnäller när jag ändå har ett barn (och mestadels är jag väldigt tacksam för det men klarar inte att vara tacksam 100% av tiden). Hela deppandet kan också hänga samman med att vi var på ett 2-årskalas i helgen där en tjej som fick sitt första barn samtidigt med Piggelin (alltså 3 mån efter mig) nu ska ha sitt andra redan i januari. Hon såg så lyckligt gravid ut Och mina medplussare går ju vidare i sina graviditeter och har nu kommit halvvägs och gjort RUL - medan jag inte ens har kommit till startblocket (som Nenne kanske skulle ha sagt). Men som sagt - vad har jag att gnälla över när jag har ett underbart äktenskap med världens bästa, en älskad dotter och snart nyköpt hus?! Varför varför kan man inte fokusera på det positiva istället?!

Muggles, jag var inte inne här och skrev på en hel dag häromdagen när jag hade bråkat så mycket med Iris på morgonen att jag kände det som att jag höll på att gå in i en depression, tårarna trillade till och från hela dagen, hur jag kunde vara kvar på jobbet vet jag inte, Iris låg på golvet i köket och grät och jag satt i hallen och grät. Sedan kom lilla Iris gråtandes ut till mig och klappade mig på kinden och kramade mig och sade att det är bra nu mamma om och om igen, det var hemskt, kommer aldrig att glömma det. Hursom, om det tar en dag för mig bara efter något sådant så är ju fyra dagar ingenting i sammanhanget. Kram! Vad roligt att pennan äntligen ska fram imorgon!

Liten, ja, livlig är den men det gör inte ont ännu när den sparkar, mest att det stör på nätterna så att jag inte kan sova. Fast inatt kunde jag i alla fall inte sova för jag har så ont efter sprutan, jag kände när hon tryckte in den, innan hon ens börjat spruta in något, att aj, nu tog den i en nerv, hela jag hoppade till. Idag har jag en halv golfboll på armen. Fast det får det vara värt, hellre lite ont i armen ett par dagar än medvetslös i en konstgjord lunga.

Lappis-*fniss* jag är helt inne på ert spår med att ställa sig i kö vid första ivf men maken är tankemässigt alltid några månader efter mig eftersom han behöver tid att vänja sig så jag kommer tryggt att ställa mig i kö och invänta maken

Muggles-bitterfitta är bra att vara ibland tycker det är viktigt att vi kan ventilera allt härinne

Har fått smak för apotekets Fludent, medicinskt tuggummi mot karies med pepparmintsmak. Fantastiskt gott.