I vått och torrt och väntan

Blommis igen, har sambon kommit ner igen? När börjar han nya jobbet?

Ja, mina gympaminnen är förfärliga faktiskt. Att vi hade en galen sadistisk gammal magiser under de åren som hade varit i det militära halva livet, gjorde sitt till i den förfärliga historien. Han skrek åt folk som en komplett galning, skrattade ut och skällde och så hade han favoritgrejor för sg som att tvinga alla attspringa/åka skidor på tid, då han klockade iväg oss två och två och ingen fick gå hem förrän alla kommit runt. En stor del i klassen var riktiga idrottstalanger och såklart även de som var de som räknades i klasen. Gissa hur det lät när mvi som inte platsade slutlligen kom flåsande?

Annars var hans uppvärmningar en nära-döden upplevelse också. Han valde alltid ut tjejen som höll på med allt från skidorientering till fotboll och friidrott till att springa länst fram och sedan spran g vi...och sprang...och sprang, medan han vrålade "ett två ett två ett två och VÄÄÄÄÄÄÄND snett igenom och HAAAALT" och så vidarre i en mardrömslik evighet tils man fasen hade blodsmak i munnen. Jag fick min första mens under ett sådant där pass. Tror ni jag vågade säga dt och få gå hem? Sällan!

Fy fan, jag får ångest när jag tänker på den där tiden! Som väl var så ar det två år av mitt liv, men jäklar vad det sitter i en sådant där! Framförallt så räcker det gott och väl för att förstöra all lust och glädje inför ett ämne att vara med om sådant där.

Tack och lov att jag haft även fantastiska lärare under min skoltid, så inte allt är ett mörker bakåt.

Goooooood MORGON!


Blommis: får små ångestattacker när jag läser din beskrivning av skolgympan. *ryser* Fast vår var inte så farlig. Däremot upplevde jag alltid stress när vi skulle ta oss runt elljusspåret springandes eller på skidor. Men visst var det de framgångsrika målgörarna som räknades (blev själv aldrig särskilt populär hos gympamagistern, fast jag spelade fotboll på fritiden (kan kanske ha att göra med att jag aldrig var bra... )).

*hjärtar miss Muffin och Ninnis hund*

Dags att jobba.

Blir ett snabbt skrivet meddelande här innan jag MÅSTE komma igång o jobbba. Skulle varit här 7 imorse men blev halv åtta. Jag orkade inte upp ur sängen. Har drömt mardrömmar inatt. Och där emmellan har spillevinken kickat runt i magen så jag har inte sovit så bra inatt. *gäsp*

Igår läste jag här lite men orkade inte skriva något, vet inte vad som hände.

Ninnis, vad mysigt ni har med eran hund. Den verkar ha kommit till helt rätt familj.

Villemoa ser lilla Moa framför mig med klubban i högsta hög.

Hvidis, låter som ni har mysigt med lillaplutten. Hmmm, undrar om jag får se henne på söndag??

Ankan, nu är jag förvirrad men jag tror inte jag svarat dig, men visst skrev du att du inte kunde komma på söndag?

Appropå Ninnis och hund. Jag var ute med våran hund igår och gick runt en sjö. En sjö med änder i. Våran hund gillar 2 saker: fåglar och vatten. Kan säga att det slutade med 3 dopp där matte stod på land och sa sitt bestämdaste NEJ men nog tusan flög hunden i vattnet. Men vad skall man säga, mest skrattade jag åt henne samtidigt som jag försökte skälla. Hon gör ju inte fåglarna någon skada, hon är för korkad för att lyckas fånga dem hon tror det bara är lek, så änderna behövde bara flytta sig 2m så var faran utom räckhåll.

Vad händer med Ingis, skulle inte hon få dator i fredags igen?

Nu har jag äntligen kommit in på BT igen. Verkar som sidan har legat nere ett tag, eller iallafall på min dator.

Idag var vi på besök hos Barnmorskan och allt såg bra ut med lillsnuttan. Hon växer precis som hon ska och barnmorskan tror att hon kommer väga runt 3300-3500 g vid BF, så det känns ju bra. Hon har legat med huvudet neråt (alltså lillsnuttan, inte barnmorskan ... ) nu ett bra tag, men idag sa BM att hon hade sjunkit ner mkt mer och var i stort sett fixerad. Detta är dock tyvärr inget tecken på att förlossning närmar sig.

I helgen har min familj varit på besök och det var mkt skoj. Det var ett bra tag sedan jag såg dem och nu kommer jag väl inte att träffa dem igen förrän lillsnuttan är född. Det tar dock mkt på krafterna att ha så mkt folk i huset hela dagen, kände jag för när kvällen kom och de var på väg hem igen så var jag helt slut. Vid 22-tiden blev jag riktigt ledsen och började gråta för att jag var så trött och ville bara sova. Maken som inte förstod varför jag inte bara gick och la mig, tröstade mig dock och som alltid känns allt bättre i hans famn! Vilken tur att jag har en sån underbar man! Det är intressant hur man kan gråta för småsaker när man är gravid. Nu i efterhand förstår man inte varför man var ledsen.

Tyvärr blev det inget bakande i helgen. Dessvärre så åkte lite av de redan bakade kakorna fram till min familj, så nu har vi nästan inget infryset. Jaja, detta är ju sista veckan på jobb innan jag är ledig, så jag hinner nog baka lite innan det är dags för förlossning.

Vilket långt ego-inlägg detta blev. Hade ju läst igenom hela helgens inlägg från er alla, men nu kommer jag inte alls ihåg vad jag skulle kommentera. Skyller på gravidhjärna!

Ha det bäst, nu ska jag försöka arbeta lite iallafall!

Har inte heller kommit in förrän nu, något knas med sidan...

Fru Bygg, baka bara om det verkligen känns roligt! Jag tycker på allvar och helt seriöst inte att folk som kommer och hälsar på en nyförlöst mamma och lilla bebis ska tro att det ska finnas fika. Det är dessutominte säkert att man orkar så värst långa besök heller för den delen.

Tänk efter: i resten av världen, verkar det vara mamman som står och fixar som en tok? NEJ det är det inte.
Även om vi här i Sverige suckar en del över invandrare som inte fattar att man inte kan ha med sig hela släkten in i förlossningssalen osv, så är det faktiskt sed på de flesta håll att den nyblivna mamman SEVAS en hel del och man hyllar bebisen och livet och och bär fram gåvor osv.

Jag vet mycket väl att man vill boa och fixa och det där med att bulla ligger visst djupt i våra värderingar om när mna får känna sig huslig och duktig. Men inför och efter en förlossning är det fasen inte vviktigt!

Sömn och bra mat är viktigt -för DIG, sedan är det ju skönt att känna sig förberedd och så.

och har man tråkigt, är rastlös och inte vet vad man ska göra mer för man bara går och väntar, så fine-baka för tusan, men inte för att man känner att man "borde ha något att bjuda på".

Tack för dina vettiga synpunkter, Blommis!

Jag känner väl inte det som om jag måste baka, det handlar nog mer om att jag vill så mkt, men sen orkar inte kroppen lika mkt nu som den gjorde innan man blev gravid. Jag har alltid haft lätt för att känna mig rastlös, men nu har man fått vänja sig vid att ta det lugnt, eftersom man inte orkar göra så mkt.

Hej hej!

Svischar förbi en sväng.
Lanovia:

Korrekt uppfattat om söndagen. Kan tyvärr inte

Ja, jag anar mig till att du är en sådan där "göra och fixa-person"

Nu är det "Vara och bära och lyda kroppen-tid" i ditt liv!

Det är helt ok att dels sålla bort rätt stora delar av alla "måsten" som sällan är så måstiga som de känns. OCH man får låta bli att vara med massor av folk och behöver definitivt inte ha hem halva släkten eller ens NÅN första veckorna efter BB.
Läste en lång grej om det i någon födabarnbok faktiskt och det sades bla att bebisen ser likadan utefter två veckor. Den där allra första tiden är ER tid. Jag påstår att det inte behövs en enda annan människa än föräldrar och bebis då. Ska andra finnas med ska de vara en hjälp isåfall.

Jag tog det där till mig och vågade lyssna på vad min kropp oc mina sinnen verkligen sa till mig. Det gnälldes en del om att jag hade min son i famnen så mycket och det ringdes en del att vi väl kunde åka hit eller dit. Det fick folk tycka vad fasen de ville om. Och baka, ja det var nog ungefär det allra sista jag tänkte på.

Andra mammor i mammagruppen bakade och var "duktiga", nå då fick de väl vara duktigare än jag då. Jag behövde min kraft och sinnesnärvaro för att orka vara mamma. Punkt.

Skulle jag få bli det igen kanske jag kommer baka så det blir värsta konditoriet här, det vet man ju aldrig...