I vått och torrt och väntan

Klart att du kommer att få bli mamma igen, blommis! Det håller vi alla tummarna för!

Det känns som om du läst av mig rätt så bra. Det är en mkt bra egenskap hos dig, du är verkligen en personkännare och det då bara genom att läsa inlägg i ett forum.

Dock så känner jag verkligen inte så när det gäller besök efter födseln. Jag hade helst av allt velat bara vara hemma med min man och vårt barn den första tiden utan en massa besök. Jag tror/vet att min familj kommer att komma på besök så snart de kan, då detta är deras första barnbarn. Tror dock att min mans familj är lite lugnare med antal besök. Har känt lite ångest inför allt detta tidigare, då min mamma vill att vi ska ringa när vi åker in till förlossningen och att de då kommer att köra ner hit med en gång (har 3 timmars bilresa till oss). Detta verkar dock ha runnit ut lite i sanden nu när det är besöksförbud på BB (det enda som är positivt med svininfluensan). Är det konstigt att jag känner så? Att jag bara vill vara ifred hemma med min man och lära känna vårt barn i lugn och ro?

Fru Bygg: kan inte tala av egen erfarenhet, men jag tycker att det låter normalt att vilja vara ensam med den nya familjemedlemmen. Tänk, så många nya intryck och så mycket nytt som ni ska lära er. Och det utöver att ni ska lära känna den lilla.
Skönt att allt ser bra ut med lillsnuttan *hjärtar*

Blommis: Åh, vad vi hoppas att du ska få bli mamma igen! *kramar*

Lanovia: jobbigt med mardrömmar! Det kan få en ur balans hela dagen... Men spillevinken *hjärtar igen*

Igår hade jag en nyttig "No shit, Einstein?"-upplevelse. Har känt en viss stress att bli gravid igen och haft tankar som "åh, som tidigast blir det ett höstbarn och vi som skulle ha haft i januari, suck och pust och stön". Räknade igår ut att vi har försökt i ett halvår att få barn. Ett halvår. Då har vi hunnit med graviditet, MF och kroppens återhämtning. I ett ögonblick av klarsyn insåg jag att ett halvår är ingenting, inte i det här sammanhanget. Maken verkade inte så imponerad av min insikt, då han vetat det hela tiden men den kändes bra iaf.

Nu tycker jag mig höra matlådan ropa mitt namn.

Nej det är verkligen inte konstigt! Det är precis som det ska! herregud, det kommer ju att vara dina första dagar tillsammans ed någon du inte känner än!
Ni kommer att vara trötta, överväldigade och alldeles uppslukade av varandra. Dygnen kommer atatt flyta ihop och inga tider och klockslag ska passas utom att häna med i mat och sovklockan.

När bebis sover:SOV! När maken byter på bebis-ÄT något! Om allt är lite extra lugnt en stund-ta en dusch!

Jag tror många i hemlighet jublar över det där besöksförbudet. Uppe i Jämtland där jag bodde förr så är det alltid så. Bara pappan och syskon får komma in på BB. Ingen annan.

Att någon fått sitt första barnbarn och längtar efter att få gratta och se är helt sekundärt och DET HINNS MED!

Tro mig, det är mycket roligare för alla om man hunnit komma lite ikapp sig och landat som mamma och att amning och så är igång. Sitter man och kämpar och gråter som det var för mig innan lilleman fattat galoppen, så ger besökare verkligen ingenting.

Beisen behöver BARA dig egentligen i början. Inte ens pappa är livsnödvändig. Det är han antagligen för DIG däremot, för man behöver verkligen närhet och allt det där. Plus att han själv naturligtvis måste få bekanta sig med den här nya lilla personen.

Du har ansvar för att du själv ser till att ni får den tid ni behöver. Det är väldigt lätt att vara dumsnäll och fega och säga ja till saker för allas skull utom sin egen.

Öht är det inte mycket ett litet barn får ut annat än stress av att kuska runt på tusen skaer Jag är MYCKET tveksam till alla dessa aktiviteter som man -kanske främst i storstaden, tycker sig behöva gå på med barn som är under året. Det är MAMMORNA och papporna som får ut mest av att komma ut och göra saker tror jag faktiskt.

Enstaka saker, som att gå på mammagrupp ngn gång i veckan ELLER babysim ELLER musik eller vad det nu är, det ären sak, men många har aktiviteternästan varje dag.

När det enda som barnet verkligen behöver är de där rutinerna med mat, sömn och vakentid. De har minst lika roligt hemm a på en filt på golvet med sin mamma.

gud vad jag babblar..

Ni är så underbara allihopa! Tack Daa och Blommis för era kommentarer.

Blommis, du babblar inte alls på. Allt du skriver tar jag verkligen till mig för det är ju precis så jag känner. Det är så skönt att ha lite mammor och blivande mammor att prata av sig med! Det är ju inte alltid samma sak att prata med sin egen mamma, tiderna har ju förändrats en del sen man själv föddes.

Daa, visst är det bra med sådana insikter. Ett halvår är verkligen inget och du kommer att bli gravid igen när du känner dig redo för det. Det är jag övertygad om. Har ni börjat försöka igen eller ni avvaktar lite till?

Nu ska jag äta lite lunch, sen är det dags att gå hem. Vi syns snart igen!

Daa:

Jamen det var väl en underbar insikt!

Tänk vad tid kan vara lång i vissa avseenden!

Fru Bygg, vi började försöka igen direkt efter första indianbesöket efter MF, men efter skräckupplevelsen förra månaden (då mina indianer behagade uppföra sig som ett MF istället för att vara som de brukar och jag mer eller mindre bröt ihop) valde vi att ta en paus. Väntar indianer i veckan så nu är det dags att besluta om vi ska pausa lite till eller börja om igen (för nog känns det trist att "slösa" bort ÄL ).
Synes. *vinkar*

Blommis: det känns som om det är otroooligt länge sen vi konstaterade att vi har ett plus. Men det är mindre än ett halvår sen.
Det är bra att du babblar när det är så lärorika saker!

Swwwwiisch!
Det var ljudet av lunchrasten som flög förbi och försvann.

Hoppas ni får en fin eftermiddag.
*kramar*

Jaså, jaha, när man är arbetlös har man inga raster. Eller rast hela tiden, hur man nu väljer att se det.

Idag är det riktig höstkänsla över vädret. Björkarna är onekligen ganska gula nu och regnar och gråar gör det.
Då får man vara inne med alldeles gott samvete!

God middag alla härliga tjejer.
Har varit innen här och läst i helgen, men är något strul med vårt internet hemma så det har inte funkat att kommentera.
Annars har jag haft en kanon helg! Men har ont i magen idag, är så jobbigt att inte veta vad det är. Känns lite som indianverk men som vanligt händer det inget... helt plötsligt gör det bara ont på höger sidan, men både på magen och ryggen. Då slog det mig att det kanske är blindtarmen någon av er som haft ont i den? Så nu väntar jag och ser hur det blir... hoppas hoppas att det är indianerna på intågande

Är dags för lunch nu, ska försöka få i mig lite mat. Är inte alls sugen men man måste ju.