Sambon ligger i sovrummet och sover fortfarande. Det hade nog jag också gjort om det inte vore för att jag hade massagetid kl 9.
(det är ett inte så dåligt sätt att börja sin dag på att få massage!)
Resan hade gått bra. Jag ringde ju också, för att säkra att han inte satt och somnade, för det är nästan det jag är mest rädd för av allt med trafiken och att det ska hända något.
Sedan bara måste jag berätta att jag önskar ni kunde sett min sons ansiktsuttryck när han insåg vem som låg i sängen imorse...♥
Han trodde ju att det var i eftermiddag pappa skulle komma, så när jag sa att hanskulle komma och titta i vårt sovrum sa han "va? är kattungarna i sängen fast de inte får?"
Sedan kan jag inte beskriva hans ansikte, men jag kan gråta när jag tänker på det...OOOOO vilket krät återseende! Ömsesidigt kan ju tilläggas.