Vi fortsätter vårt umgänge och hänger med i alla livets svängar...
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3414645.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenaar, minst lika mycket.
Pralinen Jessica: Det är mkt med bröllopsplanering....men som bruttan skrev....delegera....o om du inte kan det....så ställ in dig på att buketten kanske inte blir exakt som du tänkt dig....o fundera på hur pass viktigt det är eg......eller välj en enklare variant som inte kan bli fel....
Det är jättesvårt att göra o ta alla beslut från distans...o att det blir tokigt ibland är rätt självskrivet....men om man är inställd på att ha stor tolerans så blir det superduper.
Gå in med låga förväntningar o komma ut med överförväntan resultat.
Det blir nog helt underbart för er!
Kan inte låta bli att tänka på HippHipps Julkalender förra året där Tiffanys väninna skulle åka till "Laaaanzaråååååte"... 
Vassegooooooooo! 
Idag har jag bara brunaktiga flytningar, precis som det var "över" med blödande...
Vi har sagt att vi ska testa senare i veckan om det fortfarande är ett +...
Är ju inte mycket at göra om det är ett MF... och är det en nidis är det ju inget att göra heller, känns mer som att om det är + om 2 veckor, då vill jag kolla att lilla + lever så det inte är ett MA...
Lycksele är närmst för oss och jag tycker att de är jättebra där
Ingis, måste erkänna att ett myggbett skulle kunna vara nåt annat... vi får se vad som händer
Mysigt med fötterna
Saga låg hopkrupen åt ett håll hela tiden, men så en dag när vi åkte bil bestämde hon sig för att vända på sig.. den överhalningen magen gjorde var faktiskt läskig, och så hamnade hennes lilla rumpa på "fel" sida Hon snodde sig från vänster till höger och så fruktansvärt hon körde ner huvudet i bäckenet när hon gjorde det, var bara att stanna bilen och ut och kissa bums
Nu ska jag sjunka ner framför fåret Shanun en stund, han äger
Ingis: myysigt med små fötter? "Buffbus" Är du piggare nu?
Bruttan: Oj. Missta myggbett för vattkoppor. De där kopporna har väl ändå ett ganska speciellt utseende (även om myggbett kan se ut lite hursomhelst).
Låter bra att kolla upp om ert plus kvarstår. Hur tidigt kan man kolla om de små plussen lever?
Lanovia: du måste rapportera när du känner spillevinken
Igår upplevde jag besynnerlig aktivitet i mina tjejdelar. På morgonen kände jag en ganska skarp, men inte stark, smärta i sisådär en femton sekunder. Det var samma sorts smärta jag kände när jag för första gången på allvar insåg att jag förmodligen skulle förlora mitt barn (fast då varade den bara några sekunder). 
Sedan var det ett bökande och gormande där inne av och till hela dagen, som när jag har indianbesök. Fast det fanns inga indianer.
Idag känner jag mig mycket nedstämd. Inbillar mig nånstans att det finns ett befruktat ägg (ja, det är teoretiskt möjligt) som kroppen inte vill ha kvar, men inte heller lyckas bli av med.
Hade det inte varit för den skarpa smärtan på morgonen hade jag tänkt att bökandet kanske berodde på att ägget gosar in sig.
Nåjå, kanske humördippen minskar när jag fått i mig lite mat...
Kram på er.
Daa, säger som Ingis tänk inte för mörka tankar. Jag kan itne säga varken bu eller bä vad gäller den smärtan du kände igår. Men jag känner smärta dagligen, typ som någon som hugger till där nere. Oftast bara några sekunder och bara någon gång per dag, men det är där.
*kramar Daa och hoppas humöret blir bättre snart*
Hmm.. kanske är det spillevinken jag känner nu. är så svårt att veta, det är ju det där med att tänka in i sanning också.
Men känner något strax nedanför revbenen, ungefär som något som rör sig/kittlar inne i.
Hej!
Nu har jag läst ikapp, men har lite svårt att skriva eftersom jag har en snarkande (faktiskt!) vovve i knät
Han är underbar, så tillgiven och gosig, och samtidigt pigg, glad lekfull och aktiv. I bilen hem lade han sig i mitt knä direkt och sov/vilade hela vägen Både jag och maken har varit hemma måndag & tisdag, han har dock åkt till Sthlm idag så jag och lillen är ensamma. På fredag kommer maken hem och familjen är komplett igen. 
Igår var vi hos veterinären för "besiktning" och röntgen. Han fick en "narkosspruta" som gjorde att han kräktes och sedan blev helt utslagen. När jag bar in honom till röntgen var han alldeles lealös och tittade på mig med sina stora fina ögon, jag kände mig som världens svikare! Oj vad tårarna rann! Och då var det ändå bara en vanlig rutinröntgen, hur skulle det ha gått om det hade varit något allvarligt? Maken undrade lite försynt hur det kommer att gå om vi får barn en dag...
Han var frisk och kry, och därmed har adoptionen gått igenom I övrigt har vi mest promenerat i skogen och på landet, lekt, busat och gosat. Nu vilar han efter långpromenad, sen ska vi lira boll
Jag har lagt in ett par bilden i galleriet om någon mot förmodan är intresserad
Passar på att krama om Blommis, Daa och Bruttan lite extra och ber om utsäkt till alla för att detta inlägg enbart handlar om mig och min lilla "familj". Jag lovar att kommentera mer sen, jag läser och tänker på er iaf!
Förresten känner jag på fullaste allvar att det inte alls är lika bråttom med barn nu när vi har vår lilla gullevovve. Det är fullt tillräckligt att ha honom i våra liv just nu. Hjärtat smälter när den lilla varelsen kommer och gosar in sitt lilla mjuka varma huvud i armvecket...
Tack, Ingis, du har rätt. Onödigt med för mörka tankar.
Förresten borde en hypotetisk graviditet i mitt fall vara så färsk att kroppen inte har fattat det än. Eller, vad vet jag? 
Usch, köpte en matlåda i matsalen. Den var ingen hit. Ibland har man tur med matlådorna, ibland inte...
Hvidis, det är så underbart att höra dina kärleksfulla och känsloladdade beskrivningar av er lilla dotter *hjärtar* Orkar ni med besök om ett tag?
Ingis, snart är det dags... Känns det ok? Lova att messa!
Andbeyond, grattis till att du är fru! Ha en únderbar resa till Hawaii! Ska omedelbart in och titta på dina bilder...
Blommis, vännen! Hoppas att stoppet inte behöver påverka era chanser nämnvärt. Jag ska ju göra spolning om ett par veckor och är inställd på ungefär samma besked...
Lanovia, härligt att din vikuppgång verkar stabil! In your face, svärmor!
Daa, hoppas att din kropp slutar spöka och odlar ett litet ägg istället!
Ankan, trist med jobbet, men jag tror som Blommis att det någonstans var meningen att du ska vara hemma och ta det lite lugnt...
