Tantvarning6
Nu ska jag komma vidare med min bokföring. Började igår, har en hel del kvar, men det går framåt!
Nu ska jag komma vidare med min bokföring. Började igår, har en hel del kvar, men det går framåt!
Jag kommer inte ihåg när jag rapporterade senast, men ungefär samtidigt som lunginflammationen gick ur hans kropp fick han en ny infektion och ny feber. Idag hade infektionsvärde och feber gått ner med hjälp av alvedon. De skulle äntligen försöka koppla bort respiratorn, då pappa sedan igår tagit alla andetag själv - men med hjälp av respiratorn. När de kopplade bort den började han dock andas häftigt, så de fick koppla på den igen. De vet ännu inte varför han reagerade så - om han helt enkelt inte klarar av att andas eller om han bara har ont o.s.v. Så nu ska de försöka hitta anledningen. OM det "bara" är så att han har ont, kommer de öka morfindosen och koppla bort respiratorn igen.
Igår och i föregår grimaserade han åt förändringar, höga ljud och så, vilket var väldigt skönt att se. Äntligen var han inte likgiltig inför allt... Igår gläntade han tom lite på ögonen när hans sambo kom in i rummet.
Blodtrycket har gått från för lågt (pga medicin) till för högt (vilket måste medicineras).
Så det är väl ungefär som det varit hittills, men med små små positiva tecken. Inget allvarligt har inträffat, tack och lov. Och ikväll har det gått 8 dygn. De första 10 är de mest allvarliga/riskfulla. Så jag hoppas nu att det kan få vara lugnt i två dagar till så det kanske går att andas ut en aning.
Själv mår jag ungefär som jag har gjort hela tiden. Tack och lov lite mindre huvudvärk. Men jag är konstant trött, biter ihop käkarna när jag sover så att det ömmar när jag vaknar. Igår och idag har jag försökt jobba lite (ca 8.30-15 båda dagarna), sedan varit på sjukhuset och därefter sovit bort resten av dagen. Ikväll var vi (sambon o jag) emellertid på restaurang för att fira vår viktminskning så här långt. (Fem veckor soppa + en vecka upptrappning, vilken nu är klar.)
Mm, vi är många som hoppas. Ja, tyvärr kan vi inte göra mer än att åka dit och få höra om och se de små förändringarna hela tiden, och bara fortsätta hoppas. Personalen på sjukhuset tycker att vi ska fokusera på att sova och äta. Och det (samt träna) lyckas i alla fall jag med...
Ja, givetvis har de det! Det är jättebra personal.
Tack Yes, jag har en plan och den går väl lite åt GI-hållet. Varannan vecka fram till jul har vi matkasse från Framtidens Mat, som satsar på nyttig matkasse. Igår lagade vi första rätten och den var smaskens. Fullkornscouscous med rostade grönsaker, färska örter, stekt halloumi och en yoghurtsås.
Jag fortsätter att träna 2-3 (ibland fler) gånger i veckan, avstår i största mån godis, glass, kakor, bröd, ris etc. och fokuserar på att lägga upp portioner som bör vara lagom för mig och därefter inte ta om och så. En långsam men kontrollerad viktnedgång. Sedan förra veckan bör jag dock ha gått upp lite för att kroppen har bundit tillbaka vatten igen efter att jag slutat med de vätskedrivande sopporna. Men så småningom kommer det att börja gå neråt igen om jag sköter mig. Jag har ställt in mig på 1 juni 2010.
Nu ska jag sova. Är väldigt trött. Många kramar till er alla här inne. Just nu följer jag knappt vad ni skriver, men jag skummar emellanåt och ser både glädje- och orosämnen. Jag hoppas att det ordnar sig för alla som har problem med något eller oroar sig över något. Varma tankar till er.
Krya på dig.
Målet gäller exakt 20kg (mätt utifrån förra veckans vikt). Har gått ner 15 under september och oktober, så 20kg fram till juni känns ju inte oöverkomligt
Godnatt nu
Men vad kan jag göra åt det? Jag har det inte i normala fall, så jag tänker inte lägga ut flera tusen på en bettskena...
Jo, det är nog snarare någon form av hårt ihopbitande.
Men ja, jag tar hand om mig. Har ätit ett litet Keso-mellis precis och ska strax gymma. Sov hela förmiddagen.
Jag pratade precis med sjukhuset, för efter jag gick idag skulle de se om de kunde ta bort pappas respirator, så nu ville jag höra hur det hade gått. Och de hade tagit bort den! Så nu har han bara syrgasmask, och han var vaken och låg och mumlade med personalen Åh, jag är jätteglad. Det är givetvis på prov, klarar han inte att andas sätter de ju tillbaka respiratorn, men ändå...! Det känns som största framsteget hittills. Och att han liksom var vaken och gjorde mer än att röra armar och ben. Så jag sa att de skulle hälsa till honom nu när jag ringde. Hoppas han är vaken när jag kommer imorrn Vi ska träffa läkaren imorgon eftermiddag och höra om framtidsutsikterna.