Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Lappis, ja det gjorde vi och tack gode Gud för det! Annars hade jag inte haft den lilla killen som just nu spelar Play Station för fullt med sin kompis här bredvid.

För min del har jag aldrig tagit barn för givet. Vare sig att jag ens borde ha några eller ville ha några eller att jag kunde få några.

Det förvånar mig lite att så många pratar om det som om man väljer helt själv och sedan om det inte funkar så ser man till att få hjälp, och med det menar man att vården fixar det åt en.

Det måste ha att göra med att vi är uppvuxna med att vi alltid har ett val och kan stryra våra liv väldigt mycket på alla sätt.
Tanken att det inte går att få som man vill jämt verkar liksom inte riktigt finnas med.

Vi är vana vid kontroll över vår tillvaro.

Ja, men eller HUR gosnosen! Och det är ju inget fel i att man medvetet formar sitt liv och tillvaron efter vad man drömmer om och vill.
Bara det att dels har ju biologin knappast förändrats bara för att vi numera inte etablerar oss i varaktiga förhållanden vid 17-20 års ålder som väl rent fysikst sett vore det ideala, och dels är det inte ens bara för att man är ung några garantier med i det här lotteriet.

Du har helt rätt i det där med den sekundära barnlösheten. Man känne väldigt starkt att man borde vara nöjd och tacksam och att det möjligen är en liten besvikelse, men alls ingen stor sorg om man inte lyckas fler gånger. Och den känslan kommer väl lika myckelt inifrån en själv som ifrån andra.

Jag ÄR ju tacksam för den son jag har såklart och visst skulle vårt liv vara bra och så även med "bara" oss tre som familj. Men det är ju likaväl för mig som för alla andra verkligen inte så jag hade drömt min tillvaro. Men längtan efter den där lilla personen jag skulle vilja he med i familjen, den är faktiskt mycket mycket starkare nu än den var med sonen. Nu vet jag ju vad jag längtar efter. Då var jag mest örundrad över att detta skulle hända mig och fundersam över hur det skulle bli.

Allra helst hade jag faktiskt haft ännu fler barn. Jag hde inte bangat för fyra om livet haft det i beredskap för mig. Så att tänka sig att sonen inte är vårt första utan mer troligt vårt enda barn känns helt bakochfram, men blir det så så blir det ju.

Då kommer arbetet att utföra att bli att se till att sorg inte blir bitterhet. För är det något jag vägrar bli i livet så är det bitter.

Lappis- vilket jäkla språkbad det här är för din man! Kanske jättebra bara det, men jobbigt när det gäller så stora saker.

Tycker det kan vara en liten tankeställare i debatten som bitvis är rätt högljudd om språkkrav på invandrare som annars ska utvisas och vad det nu är folk tycker. Jag menar, det är ju i många fall faktiskt flyktingar som har tortyr och andra trauman med sig och kanske är spårket då inte det enda de behöver för ettvärdigt liv... Jätte OT och parentes, men iallafall.

Telis, vad gött med en vettig Aurora nu då!

Tinga, jag hejjar och följer utvecklingen på matfronten allt jag kan! Hoppas saknaden efter ostbågar överväldigar både piffar och puffar och att ni snart kan få lämna det här bakom er, med sondmatningar och elände. Fy vad jag beundrar er uthållighet! Det är väl som Emil säger"man blir så stark när man måste förstår du"

BS, åh jag vet! Emil är förövrigt helt underbar och han är nog det närmaste en idol jag haft i livet. När vi var små lekte vi Emil syrran och jag. Fast hon låste in sig själv i snickerboa(garderoben) och gjorde hysset där. Klippte små hål i fleertalet av mina kläder nämligen.
Mamma blev måttligt glad....

*håller tummarna för Ore för fulla muggar*

Sådan där tystnad i det här skedet känns talande på något vis...

Nu är min son så otålig att det är lika bra att vi går. Vi ska iväg och kolla in det där fotbollslaget som vi fick veta om att det existerar nu i söndags.

Så, hoppas han känner att han platsar där och vågar ge sig in i alltihop lika duktigt som han gjort i de andra lagen.

Hej på er!

Fotbollen var såklart en hit. Min son kommer att bli en total sportfåne...

...och jag inser att ska man få det här med mat och läxor och läggtider att flyta så kommer det att krävas en hel del logistik av sportfånens mamma.
Nuär det på tok för sent igen. Men sambon vill ju också ha middag och han slutar inte förrän 19 vissa dagar.

Och jag tycker att äta ihop kan vi väl åtminstone göra då nu när han iallafall inte slutar 22.00

Alltså måste jag nog se till att förbereda mat så det bara är skjuts i ugnen direkt efter träningen och färdigt precis till sambons hemkomst. Då är det sent, men inte så här sent.

Tinga, hihi, tänka jag visste att du eller kanska Ore skulle säga just det, angående siffrorna.

Men det är så jädra typiskt sådär rationellt och bara "vad kostar det" dvs hur mycket måste jag jobba extra för att tjäna ihop 22 000 lakan.

och "vad är procenten" dvs hur stor är sannolikheten att jag dels jobbat extra förgäves och alltså slängt pengarna i sjön OCH dels får ett nervvrak tillledsen sambo på halsen.

Liksom inte ett andetag av längtan eller önskan eller något tal om sorg eller sådant.

I övrigt är min sambo egentilgen rätt kass på just siffror. Han är mer intresserad av samhällsfrågor och historia, politik och krig och sådant.

Tinga, hihi, ja du har väl det, eller så är jag synsk eller så.

Vickan, jo nog verkar det finnas trevliga människor här i krokarna. Det gäller bara att babbla med dem...

"Hej vilka är ni mammor till?"säger jag på läktaren i alla tre sporterna och sedan ppratar jag-antingen de vill eller ej!
Och jag berättar om "ingen-ringen" lite här och där också och igår fick en mamma tårar i ögonen när jag berättade om den.

Jag är helt säker på att ett och annat telefonsamtal från nya kompisar här arit en aning påhejade av mammor och pappor i den änden. För att jag har pratat med dem och sagt att jag gärna vill ha hem barn till oss.

Man måste vara med och försöka styra sin verklighet lite aktivt.

Men hallåååå, nu vill jag höra ifrån Ore! Hur går allting???

-Vaddå "har väl kanske annat än oss att tänka på när hon föder barn?" förstår inte alls vad ni menar?

*nyfiken så jag dööör och liiiite nervösorolig innan jag vet att det gått bra*