Vi fortsätter blanda och ge

Ja fy fabian vad jobbigt med mathelskottat! Allt från amning som krånglar och knipiga magar till knipna små munnar som inte vill ha!

Jag tycker att det i grund och botten är lite konstigt med all denna matvägran, oavsett om det är katter som dissar den eller den matsorten eller barn som inte äter. Jag menar, det är ju liksom så grundläggande "äta bör man annars dör man" och borde vara en rätt stark drift att förse sig så mycket man kan.
Tänker mig samma scenario som i våra hem i en begsby i anderna, en dito i Afghanistan eller en hydda in the middle of Etiopien någonstans "Mammaaaaaa, jag tycker inte OM maniokgröt"
Skulle liksom inte tro det!

Nu meaanr jag alltså inte att negligera saken på något vis, men jag blir så fundersam hur det kan vara så vanligt.

Märker ungen att vi som blir föräldrar blir oroliga, så att de kan skapa en "grej" runt just mat?
Eller har vi måttkurvor som är överdrivna i landet så att småtalibanerna egentligen klarar sig mer än väl på mycket mindre mat än vi tror? Och därmed har "råd" att krångla?

Eller vad fasen?

PB - ja, jag tror ju inte att dagisfröknarna luras när de säger att han äter OK, men eftersom jag aldrig sett det själv finns det ju ändå en gnutta av tvivel i mig. Hade jag bara kunnat se det hade jag känt mig riktigt lugn.

AM - du kan inte testa att krydda burkmaten lite mer? Ibland får jag känslan av att den är för "mesig" för många barn (inte bara mina, med sin konstiga förkärlek för saltgurka och mögelost ). Annars får du väl helt enkelt prova med hemlagad mat och se om det funkar bättre. Jag har en kompis vars barn efter ett tag vägrade burkmat, men gärna åt hemlagat. Men som sagt; jag hade provat att piffa upp burkmaten lite först.

BS - rökt lax smakar ju lite mer än vanlig laxkotlett (beroende på hur man kryddat den, förstås), så det är kanske därför Iris gillar den? Sover Iris middag på dagis, förresten, eller bara hemma?

AM
kanske har Hektor ngn förkylning eller något annat på gång? Hos oss har vi märkt att de gånger lill-Skruttan inte vill äta så blir hon nästan alltid sjuk en eller ett par dagar senare.
Fast senast var det nog en förstoppning på gång. Vi kunde efter ett par dagars gråtande vid nummer två få igång henne igen med katrinplommonpuré. Men vi måste blanda den med annan fruktpuré för hon igglade inte att äta bara katrinplommonen.

PB,
vad bra att skidorna kunde fixas! Sådant gillar jag!!

AM,
hur gammal är Hektor nu förresten?
Kanske kan han börja smaka er mat??

Vickan,
jag tror nog att Trollet kommer dra igång allt själv under natten! Då har du varit "vattenlös" ett tag vilket gör att det hela kan braka igång. Var bara beredd på att det KAN gå fort! Det var vad gyn sa till mig när jag låg inne. Att NÄR det börjar kan det gå väldigt mycket snabbare än i "vanliga fall". Och himmel det gjorde det ju för mig!

Jag började känna värkar runt 01 på natten. Men när sköterskan kom (jag ringde) sa hon att det bara var en "irritable uterus" så jaha, tänkte jag. Det var Fasiken vad ONT en irritabel livmoder gör, men jag kan ju nada om det här så självklart trodde jag på henne. Vid 03 gjorde det satikens ont plus att jag började tima värkarna (vilket jag trodde det var). och jag försökte andas lite sådär som man läst att man ska. Jag hann ju aldrig gå profylaxen eftersom vattnet gick så tidigt.
Sköterskan kom in igen och jag frågade om jag skulle ringa maken. men hon bara tittade på mig och sa "no of course not. You shouldn´t borther him with this. It will take a looong time before anythng happens". Så där låg jag och pustade och frustade i min ensamhet och funderade över hur ont det verkligen skulle göra när de riktiga värkarna satte igång eftersom detta ju bara var en "irritabel livmoder". Haha!
Men vid 04 gjorde det svinont. och då kom plötlsligt sköterskan inrusande och saatt nu var det minsann värkar och de kom ofta! Det såg hon på sin monitor! No shit tänkte jag. Det har jag nog "vetat" länge...
Och sedan hände det jädrigt snabbt. Två läkare kom in för att göra UL och de sa "Congrats honey you are in labor". jag frågade då om jag skulle ringa min man. De tittade lite chockade på mig och sa "Absolutely!!!" Så jag ringde och han sov såklart men insåg att han måste springa. Sedan gick det jävligt snabbt.
Haha!
Efteråt när vi kollade tiden för telefonsamtalet till maken insåg vi att det var mindre än 40 minuter från det jag ringde honom till dess att LillSkruttan var född!!!!
TUR vi bor så nära sjukhuset!!!!

Sedan visade sig att min gyn var rätt irriterad på sköterskan som inte fattat attt det skulle gå mycket snabbare än normalt eftersom mitt vatten gått för flera dagar sedan. Maken hörde att han var arg på henne. Själv hörde jag inget av det för det var när jag ahde värkar och jag var nog rätt borta då...

Alltså jag vill inte stressa upp dig Vickan!!!
MEn OM du känner värkar tycker jag du ska ta dig till sjukhuset rätt snabbt! För det KAn gå snabbt från att ha långt mellan värkarna till att man har kort mellan värkarna.

I mitt fall var de ju såklart extra stressade för att de skulle göra kejsarsnitt. Jag ahde hunnit öppna mig och kände hur barnet tryckte på där nere, och jag tror detta var vad min gyn inte ville skulle hända. för går man tillräckligt långt i förlossningen så kan man väl inte snitta antar jag???
och jag ville inte föda i säte. Så k-snitt var vad både han och jag ville.

Tinga,
skönt att det går bra för Puff.
Jobbigt med Piff, men jag tror faktiskt att det kommer gå framåt om inte alltför länge igen. Men jag förstår att det tar på energin.
Kram!

Hur känns det att jobba nu förresten? Nu har du ju varit på jobbet en liten tid?
Känns det bra?
Eller saknar du hemma-mamma-livet?

Sweet !

Vilket drag det blev!

Och vad pantat att säga att en mamma i födsloarbete öht skulle KUNNA "störa" pappan, närhelst hon än skulle ringa!