Jag har också funderat på att köpa en ny symaskin för den jag har tillhör nog rent tekniskt min farfar... även om jag inte tror att han saknar den. Men det kanske kan vara en idé att köpa en begagnad. Jag syr ju inte så ofta precis.
PB, vaddå, tål den inte lite snö eller? 
Jag tycker att jag är hopplös på att ta hand om växter men nu när maken har varit hemma själv i ett par veckor så är i princip alla våra växter döda .
Oh, jag har ju glömt att säga, stackars Astrid! Hoppas att hon blir bättre snart. Är det någon som hört något ifrån BS?
Krya på dig Lapinette! Kanske var tur att maken tvingade dig till doktorn?
Lappis, du har en klok make du 
.
Smita ifrån doktorn, hihi. Kom precis att tänka på att min morfar gjorde det en gång... Han ville inte höra på vad doktorn hade att säga. Tjuriga gamla gubbe .
Tinga, det låter ju väldigt effektivt 
.
Nu måste jag gå, ha det så bra allihopa!
Helluuuu girls...
Stort grattis till Liten! Och till hela familjen också så klart. En liten kille . Typiskt att jag gissade på tjej dårå .
Grattis September, till ett skakigt plus .
Håller tummarna så de blir blå för Fru E och Snaily och PB. Måtte det här bli en plussitiv vår .
Stora stora kramen till alla som känner sig nere, jag känner också att jag behöver kramas lite 
.
Angående det där med att hålla sig undan eller ej när man inte mår så bra... Egentligen tror jag att det i många fall är bättre att fortsätta vara social i den mån man kan, men det är inte alltid så lätt. Jag väljer ofta själv att inte skriva här när jag inte känner mig så bra. Men ibland får man ju göra ett undantag när det kommit både bebisar och plus i tråden.
Egognäll: Kommer ni ihåg att jag sökte ett jobb för ett tag sedan, som jag sa att jag så gärna skulle vilja ha. Hmm, insåg ju att jag inte skulle blivit kallad till intervju eftersom det gått så pass lång tid. Hursomhelst kände jag att jag behövde veta varför jag inte blev kallad, eller snarare vad som krävdes för att bli kallad på intervju. Så jag ringde. De hade fått 950 ansökningar, 950! Hejsanhoppsan, och eftersom det var en myndighet så måste de ju gå på de som har bäst kvalifikationer. Så, vissa hade ju jobbat med relevant verksamhet i 10-15 år. Vad har man för chans då som nyutexaminerad? Ingen j*vla chans alls . Bläääääääääääääää
Men men, det är ju världsliga problem, och tack och lov har jag en man som har en inkomst så jag svälter inte, och jag tak över huvudet. Men just nu så känns det inte så lätt att vara glad ändå .
PB, fy vad trist med sådana arbetskamrater. Hoppas att han hittar något bättre snart.
Lappis, jättefint hus .
Fy vad kallt det är ute, det småregnar och ligger runt nollan, ruggigt. Har precis varit ute med hunden och det var skönt att komma in i värmen igen.
Snaily, en liten äggkartong, bättre än vad du trodde då? Håller mina tummar, och hoppas som tusan.
Snorkis, vad mysigt det låter med bumpar i magen .
Tack så mycket för alla kramar, jag behövde dem nu.
Ja, 950 ansökningar är mycket! Nu rörde det sig om flera tjänster och de sökte även folk med annan utbildning än mig vilket så klart gjorde att det var många personer som faktiskt var kvalificerade att söka. Jag tror inte att, i alla fall inte alla av, tjänsterna faktiskt kräver 10 års arbetslivserfarenhet, tvärtom så ville de gärna ha yngre sökande (enligt annonsen), och det är lite det som gör att det känns så hopplöst, om man inte ens kan få ett jobb där det inte krävs erfarenhet, hur stor chans har man då när nästan alla annonser vill att man har minst 2 års arbetslivserfarenhet?
Det känns jobbigt att tiden bara går, utan att det händer något. Det är ju inte bara det att man inte har ett jobb, det får ju andra konsekvenser också. Som när jag såg det orangea kuvertet som hade kommit när jag var borta. Jag får ju ingen pension! Visst får man lite så länge man tar studiebidrag/lån, men jag har inte många veckor kvar. Och så vill vi ju ha barn, och det känns inte så smart att bli gravid nu, för tänk om man faktiskt blir kallad till intervju och så sitter man där med magen i vädret... och så skulle jag inte få särskilt mycket pengar eftersom jag inte har någon sgi, och jag tror inte att det blir lättare att få jobb när examen är ett par år gammal och man inte har arbetat. Vi har varit gifta i tre år och vi känner att barn är på något sätt "nästa steg". Det är mest det som känns så trist . Att tiden bara rusar iväg och själv står man bara och stampar...
Huset ser kanske lite kalt och tomt ut men det är väl för att det ska bli lättare att sälja. En mäklare som vi känner säger att det är viktigt att alla spekulanter kan se sina egna möbler på plats när de ser huset så därför ska det vara ganska luftigt. Men tydligen får huset inte vara helt tomt, det är inte bra heller säger han. Jag vet inte om det verkligen är så, när vi var och tittade på den här lägenheten var den helt tom. Tyckte att det var ganska bra.
Ja, flytta dörren i sovrummet Lapinette, då kan man ställa sängen mot en "hel" vägg också. Gillar inte när sängen står mot fönstret så. Men det kanske bara är jag som inte gillar det.
