Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

snorkis – jo men jag kände att jag fick berätta allt om hur jag mått och hur man tänker och hoppas hon har lite mer sypmatier nu (och skäms lite, kanske). Sen kompletterade jag med ett mail också (väl genomtänkt, vill jag bara tillägga för smygläsaren) Vilken bästa vän, pffhöÖ! Förstår att det känns bittert fortfarande. Jag hoppas vi kan gå vidare, vi sågs ju inte eller hördes så ofta innan heller men jag trodde iaf att man fanns för varandra oavsett. Men alla tänker visst inte så. 

Tinga - vilket prutt rent ut sagt med matvägrande son igen Jag tycker så synd om er! *kram* I vilken vecka föddes Piff och Puff nu igen? Började fundera på det iom mina förvärkar häromdagen.

Nenne - precis, ett mail är ju nog för att visa att man tänker på någon, samtidigt, som man "slipper" ringa ett jobbigt samtal. Det viktiga är inte hur man hör av sig, utan att man faktiskt gör det på något sätt. Att dessutom skuldbelägga den som redan mår dåligt är ju riktigt ruttet.

"min mamma var ganska sträng som mamma" skulle ha fortsatt "men som mormor är hon inte så sträng!"

Snorkis - de föddes i v. 27+0.

Häromdagen sade jag till maken att tänk om man kunde slippa att ha (små)barn och då direkt på barnbarn istället, så att man hade sluppit allt tjafs och bara kunde gjort det roliga.

mugglan – duuuu OH jag vill ju va som duuuuuu shobidobidoAAH! Men med min erfarenhet av hur jag är mot Nancy (där mina intentioner var att vara lagom sträng och konsekvent) så kommer jag inte ens att släppa sargen. Fy sjutton vad mesig jag är och har jag skällt på henne så tröstar jag henne med godis eller säger med töntig röst "men hörru katter får inte vara på bojdet" AAAH jag kärks på mig själv men hon kommer ju undan med allt för hon är så söt! Och vad ska man då inte tycka om sitt eget barn (hoppas det blir fult)

Jag tänker ofta på det när jag har vänner som mår dåligt - att jag ser till att JAG hör av mig till dem. För jag vet ju själv hur man ibland inte orkar höra av sig när man mår dåligt men man uppskattar så oerhört om ngn ringer, messar, skickar ett mejl el en blomma. Man ska INTE sitta och vänta på att den som mår dåligt ska höra av sig. Och man ska inte tänka att de nog inte orkar prata så ingen idé att ringa. Om personen inte orkar prata så svarar de säkert inte i telefonen men då kan man ju iaf lämna ett meddelande på tel.svararen - det räcker ju med att säga "jag ville bara höra hur det var med dig". Det är ju guld värt när man mår dåligt och kan verkligen höja upp humöret lite lite mitt i allt elände.

Nenne: jag kan trösta dig med att de inte är så söta när de trotsar... Och stadiet före handlar mkt om att säga nej för deras egen säkerhet "nej du FÅR inte hoppa från soffryggen", "nej du FÅR inte springa rakt ut i gatan" osv. Men jag håller med, Nancy är otroligt söt!!!