Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

God morgon i tråden!

Nenne, fy vad tråkigt . Det är alltid trist när "vänner" agerar på ett sätt som man inte trodde. Och dessutom, att välja att inte bjuda till ett bröllop känns som en ganska stark reaktion? Särskilt om hon nu var toastmadame på ert. Stor kram!

Parnassia, läkarbesök och mindre roliga undersökningar, det låter inte bra. Hoppas att allt går bra.

Inser att jag måste läsa ikapp. Har bröllopsväninnan definitivt sagt att du inte blir bjuden nenne??

nenne - nu har jag läst inlägget. Förstår inte riktigt, tycker hon du har betett dig så dåligt att er vänskap inte är värt något längre? Har hon hört av sig till dig under denna tiden eller har hon bara suttit och väntat på att du skall höra av dig? Man är ju två i en vänskap/relation. De jag valde att inte bjuda till vårt bröllop var folk som jag helt enkelt inte längre hade någon kontakt med och då menar jag att vi inte pratat på något/några år. Jag tycker det verkar jäkligt drastiskt att inte bjuda en så nära vän på sitt bröllop.

Sen kommer nästa reaktion ... tjoooooooohooooo, vi får träffa nenne i juni!!!!

Och något som faktiskt tillhör samma ämne som nennelainens. Jag har en gammal kompis som tidigare stod väldigt nära. Idag pratar vi/träffas vi kanske några gånger per år. Vilket fall, de var på middag hos oss i höstas och sen dess har jag inte hört ett ljud ifrån dem. Bjöd in henne till tjejmiddag i februari, inget svar. Och har nu inte heller fått något svar på min festinbjudan. Min mamma sprang på henne för några veckor sedan och ringde sedan mig och undrade om hon var gravid. De har redan 3 barn och den yngsta är i 7 års åldern så jag sa till mamma nej, så kan det inte vara MEN ... nu undrar jag om det faktiskt inte är så. Att hon inte "vågar" höra av sig till mig för att hon är gravid. OM så är fallet så borde hon känna mig bättre än så.

Lappis – ang din vän, det KAN ju vara så men borde hon inte ändå höra av sig på något vis? Vad hjälper det att hålla käft helt, om hon nu är gravid så går det ju knappast obemärkt förbi. 

Och ang min vän, nej hon har inte sagt upp bekantskapen – hon trodde helt enkelt inte att jag ville prata med henne och att ett bröllop inte var rätta stället att bryta isen på. 

Så länge man inte har ett väldigt litet bröllop känns det ändå som en ganska stor markering att inte bjuda. Jag hade en kompis som jag inte var säker på om jag ville bjuda, inte för att hon inte pratade med mig, utan snarare på grund av det som hon alltid pratade om . Och jag kände att vi hade tappat kontakten, men vi bjöd henne, och hon tackade nej. Så det blev väl som båda ville, men jag behövde inte känna att det var jag som hade avslutat vår relation genom att inte bjuda henne.

Lappis, vad konstigt. Vore hon gravid så går det ju inte att dölja i all evighet precis. Hoppas att hon svarar på din festsinbjudan snart.

Gud vad det kan vara knepigt med kompisrelationer ibland.

Nehe, nu måste jag sticka. Ses senare.

oupsie – jag vet ju var de ska vara och lokalen är jättestor. Men hon och jag ser inte saken på samma sätt, jag hade bjudit av samma anledning som dig, och så hade hon fått välja själv för jag vill iaf visa att jag vill ha henne där. 

Oupsie, tänker också på att det är svårt för henne att dölja en graviditet och ändå mer om hon hoppsan, helt plötsligt har en bebis. Alla hörde av sig gällande tjejmiddagen utom hon ... och nu så är det i princip bara hon + 2 andra som inte hört av sig gällande min fest. Man börjar ju liksom undra om man har gjort något fel? Jag inboxade även henne på FB utifall hennes mailadress är nedlagd.

Jag valde att göra som din vän nenne i mitt fall med väninnan som jag bad dra åt skogen. Jag ville inte känna mig orolig eller konstig för att ha henne på mitt bröllop. Men vi hade då inte pratat eller haft någon som helst kontakt med varandra på drygt två år MEN ... jag funderade länge på om jag skulle bjuda henne för att sluta "fred". För att då lämna över beslutet på henne om hon accepterade det eller ej.