Livets toppar och dalar

Kikki, grattis till att har blivit mormor igen!

PB, vilken märklig cykel. Men det låter ju bra att du får hjälp att få igång en blödning så att ni kan komma igång med nästa försök.

AM, fy vad trist med bråk på bröllopsdagen. Hoppas att dagen slutar bättre än den började. Kul med nyfixad frisyr i alla fall, men typiskt med regnet.

MSW, köttbullar och makaroner är väl inte fy skam .Grattis på bröllopsdagen!

Lappis, hoppas att ni får ett mysigt firande!

Muggles, hur gick det hos psykologen? Känns det ok?

September, krya på dig!

Oms, intressant samtal med rättspsykiatriken. Känner en som jobbat inom det området och jag har för mig att han har sagt något liknande.

Ore och Am, jag avundas er inte att söka jobb och den ångest som det innebär.

Jag tänker inte söka ett enda jobb i höst. Har jag inte fått jobb på ett år så kommer jag inte att få det nu, när jag är gravid...

För ett par veckor sedan fick jag svar via mail att jag inte fått det senaste jobbet som jag sökte. I mailet så stod det vem som hade fått tjänsten så jag googlade namnet. Innan när jag har varit i kontakt med myndigheter inför jobbsökande så har de alltid sagt att de kommer att se till vilka som har "rätt" inriktning först, eftersom jag ofta har "fel" inriktning för många typer av myndighetsjobb. Men i det här fallet så har jag rätt inriktning, men hon som fick jobbet har läst en helt annan inriktning som inte har med den myndigheten att göra. Så jag bestämde mig för att maila till chefen på avdelningen och fråga om varför de valde att anställa just den personen som de anställde. Efter lite mer än en vecka så fick jag i alla fall svar på mailet, men knappast ett svar på min fråga. Nåja, särskild vikt hade lagts vid arbetslivserfarenhet, datakunskaper och personlig mognad. Ehh, personlig mognad, ska jag ta det som en förolämpning eller? Och hur f*n skulle de kunna veta något om de sökandes personliga mognad? Det jag undrar är naturligtvis vilken typ av arbetsliverfarenhet och vilka särskilda datakunskaper som har legat till grund. Personen i fråga är 24 år gammal och tog examen för sex månader sedan så hur mycket arbetslivserfarenhet kan hon ha? Ville skicka ett mail till och fråga en gång till men maken tyckte inte att det var någon bra idé, han tror inte att jag kan få ut något mer av det. Så är det säkert, men jag blev bara så jäkla förbannad på svaret, som dessutom tagit över en vecka för dem att få iväg .

Angående diskussionen som var för ett par dagar sedan, om man skulle jobba om man inte behövde... Jag känner inget som helst behov av att ha ett jobb bara för sakens skull, inte nu längre...  Men det tär något otroligt på själkänslan att inte ha ett jobb, inte känna sig behövd och att ständigt bli ratad när man söker. Jag vill inte ens säga till folk att jag har en examen, om någon frågar så säger jag bara att jag pluggar. I helgen var vi på bröllop och självklart så frågar folk vad man jobbar med.

"Ehh pluggar?"

"Jaha, vad pluggar du då?"

"Blablabla"

"Ah, ok! Men du, det står ju här i festhäftet att du har en examen i bläbläblä, varför pluggar du då/jobbar du inte med det?"

"Ehh, nä alltså..."

Så, nu har jag i alla fall tagit ett beslut att jag inte ska söka något jobb i höst, och det känns faktiskt som att en klump i magen försvinner. Men den lär ju komma tillbaka i framtiden, men nu vill jag inte tänka på det.

Kan inboxa myndigheten om du vill.

Ja, jag förstår att ni har haft mycket att slita med, och hur den jäkla barnkarusellen ställer känslor och ting på ända . Och jag tror att du har rätt, det är bättre att gråta än att bara försöka bära det inom sig. Det fungerar liksom inte riktigt i längden. Kram!

PB, godnatt!

Hattis, sov gott!

Melondoft, välkommen till deppiga klubben . Kram på dig!

Nu ska jag ut med hunden och sen sova!

Idag har jag varit hos sjukgymnasten och tydligen så är det foglossning som jag har... så nu har jag fått ett bälte att testa, ett litet träningsprogram och en del förhållningsregler. Jag hoppas att det kan hjälpa för just nu gör smärtan att jag känner mig jäkligt begränsad. Skulle ju iväg till Vickans trakter nästa vecka men just nu tror jag inte att jag skulle fixa att köra bil så pass långt. Och väl på plats så skulle det vara ganska mycket traskande i skog och mark. Vet inte hur mycket bättre man vågar hoppas att det ska bli på en vecka. Usch, känns ganska jobbigt faktiskt .