Livets toppar och dalar

PB - ajaj, både för dig och sambon. Han får väl iofs skylla sig själv , men i ditt fall är det ju trist. Krya på dig!

Oupsie - du kan ju alltid skicka ett paket hem till familjen. Någon måste ju kolla deras post så länge, och om bara någon vecka är de förmodligen tillbaka på hemorten, och då kan de hämta paketet. De första veckorna behöver bebisen inga kläder; inte så länge den ligger i kuvös iallafall. När man tar ut dem är det alltid hud mot hud-kontakt som gäller, så det behövs inga kläder då heller.

Lappis - jag undrar ungefär detsamma som PB. När blir man bortplockad från kön - när man fått barnbesked eller först när man hämtat sitt barn? Det kan väl gå några månader däremellan, om jag fattat det hela rätt.

Att det hittills har kommit 45 barn ifrån Korea - betyder det att de faktiskt kommit hit eller att det är 45 barn som blivit "barnbeskedade"?

Lappis - aha, nu hänger jag med! Fast vad trist att det verkar som kön är längre igen. Iofs kanske det beror på att AC har gjort en kalkyl på hur många barn som ska komma i år, så det kanske kommer många barn de sista månaderna? *hoppas*

Alltså jag menar att kön kanske trots allt ine är så lång som den verkar, om det dyker upp ett helt gäng barn i slutet av året, och att AC baserat sin kötid på statistiken från tidigare år. Ledsen att jag rör till allting med mina funderingar.

Nu dagishämtning! Tjingeling på er!

Oms - vill börja med att skicka en varm stöttande kram; så himla tufft du har det nu. Jag tycker verkligen att du gör ett fantastiskt jobb med din dotter, men undrar som Vickan; har inte skolan/lärarna någon extra resurs att ta till i din dotters fall? Jag menar, ADHD är ju en diagnos, och då borde det ju finnas resurser till att få extra hjälp.

Jag ser stora paralleller mellan hur du har det i kampen för din dotter och hur jag har det med att få Piff & Puff att äta. Ditt inlägg andas precis samma känslor som jag har slagits med så många gånger. Intressant att se hur så olika problem kan yttra sig "på samma sätt", om du förstår vad jag menar. Sen önskar jag så klart att du hade sluppit det här eländet; livet är verkligen orättvist och ett helvete ibland.

Jag tycker att det är jättebra och jätteintressant att du skriver av dig här. Precis som det är intressant att följa ivf:er, adoptioner och andra aktiviteter i barnkarusellen är det ju intressant att följa de barn som redan finns, och allt vad som följer med dem. Jag känner mig inte bara engagerad i er andra som hänger här i tråden, utan även i era barn, för det pratas ju mycket även om dem här.

Många kramar till dig, Oms!

September - din kropp verkar ha fått lite spel efter ditt MA. Trist! Hoppas att nästa cykel är som den ska igen. Kram!

Lappis - jag har tänkt att adoptionsprocessen är lite "stabilare" än en vanlig process att försöka bli gravid och graviditet, men med tanke på hur köerna ändras hela tiden är det ju lika svårt att veta när man får ett barn i adoptionsprocessen som i den vanliga. Den enda (men iofs väsentliga) skillnaden är väl att när man väl kommit så långt som ni i adoptionsprocessen så är man väl i princip garanterad ett barn. Men jag förstår att det är grymt frustrerande när det datum man längtar efter bara tycks skjutas längre och längre mot framtiden. Kram!

Här är det lugnt och tyst i huset med två sovande barn och en frånvarande make. Riktigt skönt med en kväll för sig själv, även om jag ägnat delar av den åt att jobba. Innan dess var det iallafall full fart; efter dagishämtning tog jag Piff & Puff med ut på en joggingtur, sen hem och få i dem middag, sen duschade vi alla tre, jag skrev inköpslista och till slut åkte vi iväg till CityGross för att handla. Väl hemkomna blev det välling och sänggång för de små, och det tog inte många minuter innan de sov. Helt utschasade, stackarna.

Imorgon ska vi iallafall bara ta det lugnt när jag hämtat på dagis. Maken kommer inte hem förrän sent imorgon kväll, så det blir en kväll till på egen hand för mig. Lite trist är det när tjänsteresorna drar ut till sent på fredagskvällen, för helgen känns som att den blir lite rumphuggen, men så är det ibland.

Piff & Puff har också sagt en del fula ord, men nu när de äter bättre blir det inte många svordomar i deras närvaro, så nu händer det inte ofta att något fult ord hoppar ur munnen på dem. Skönt (åtminstone för mitt samvete ).

Har verkligen inte 8-åringen något du kan låna?

Nja, det är ganska snorigt och hostigt här, men det var ju bara jag som sprang; de åkte i vagnen.