Angående Hektor så har han så bra balans redan att han borde kunna gå - om han bara släppte sargen! Han klättrar helt obehindrat upp och ner för långa trappor, upp på soffryggar (och trillar ner DONK). Pratar gör han ju inte heller nämnvärt. Men han är ju med i matchen intellektuellt det ser jag på honom. Bara djäkligt bekväm. Varför gå om alla andra börjar krypa när de träffar mig? Varför prata när alla förstår mig i alla fall?
PB: Tack 
Hektor är snart 17 månader vilket jag tycker är jättemycket i sammanhanget ... Syskonen var inte tidiga med att gå men inte så här sena. Men när jag ändå håller på och jämför så kan jag ju säga att inget av mina barn har heller varit så glatt som Hektor.
Men man ska ju inte jämföra! *slår mig i huvudet*
PB: bra idé med dammsugaren - vi har två så då kan ju vår städARE få ta den andra så går det dubbelt så fort ... 
Oupsie: oj vad jobbigt det låter med att vara i osynk med maken på det där sättet. (Mad Men kanske inte heller är den bästa serien att titta på under de omständigheterna. Könsskillnaderna där är så uppåt väggarna att jag bara satt och gapade många gånger (dmed miljömedvetenheten, barnuppfostran, spritvanor)) Män reagerar ofta har jag läst på sin frus graviditet genom att jobba mer - grottmänniskan i dem vill dra hem mer mat till grottan ... Går det att prata om er olika uppfattning om situationen?
Det är lite deprimerande när de enda riktigt (jobbmässigt) intressanta mailen jag får är mail som felaktigt skickas till mig. De ska till någon med exakt samma namn men vars mailadress innehåller en punkt. Och har ett liv som innehåller någon typ av karriär tydligen. 
Sorry. Egognäll.
Koko: jag har inte hunnit läsa ikapp hela vägen än men jag vill svara dig innan jag glömmer allt med min lilla trötta ärthjärna.
HAr Conny nyligen börjat på storbarnsavdelningen? När Storsonen började där (för ca 100 år sedan) så fick han också en period av bit-, riv-, dra-i-håret-galenskap. JAg var helt chockad för han hade ju alltid varit som en liten väldresserad teddybjörn innan. Men jag fick mig förklarat av min mamma (förskollärare) att det är ett vanlligt sätt att reagera på t ex en dagisförflyttning - att man försöker hitta sin plats, bita sig fast om det behövs, märkas ... Dynamiken mellan syskonen gissar jag kan trigga detta också. Att Lillebror börjar ta mer plats ... och fler leksaker, kanske. Kanske är det dessutom dagisbeteendet som han har tagit hem istället för tvärtom.
Storsonens galenskap tog ett par-tre veckor att bli av med. Varje dag på väg till dagis gick jag och mässade som en frikyrkopastor: Om du blir arg så får du inte bitas, inte rivas, inte dra i håret. Du får säga: Dumma dej och gå därifrån, om du blir arg så får du inte bitas, inte rivas, inte dra i håret. Du får säga: Dumma dej och gå därifrån, om du blir arg så får du inte bitas, inte rivas, inte dra i håret. Du får säga: Dumma dej och gå därifrån .... Och sedan bad jag honom upprepa vad han skulle göra om han blev arg: "Inte bitas, inte jivas, inte dja i håjet. Säga dumma dej och gå däjifrån"
Nu läsa ikapp
Inte i kapp än ... Men vill tacka Oms för vad du skrev att du trodde om Hektor Tack!
Ja jag har alltid tänkt att rump-/knähasare är lite smartare eftersom de dels får en bättre överblick och dels kan bära med sig saker på sin färd ... Sedan inbillar både jag och maken oss att vi har frambringat värsta kärnfysikerna, intellektuellt sett. Men det gör väl alla? Alltså tror det om sina egna barn. 
Oupsie: du kan väl köpa årets glögg och koka den? Fast jag tycker saffransglögg låter ganska äckligt. Saffran gör sig bäst i lussebullar, fisksoppa och kanske någon gryta - tycker jag. Tralala!
Muggles: vad skönt att Moa inte trotsar! Livia kom in i tvåårstrots redan vid 1,5 ... och blev lite normal först vid 3. Nu kör hon ungefär 40% trots 60% go och glad fast helt godtyckligt och oregelbundet - man vet aldrig om det är ett monster eller ett gosedjur man vaknar bredvid ...
Muggles: min Storson trotsade aldrig! Vi var på Irland när han precis skulle fylla två och då sa folk till oss att "ja han är ju snäll nu men vänta bara tills "the terrible two" ". Och vi väntade och väntade ... Det enda som hände var att han en gång tyckte han fick gå upp för tidigt ur badet och skrek en halvtimma men annars inget. Han är snäll, omtänksam och intelligent. Vet inte om jag skulle kunna kalla honom trygg i allmänhet - han har stort kontrollbehov - men när han får leva ut det (inom rimliga gränser) så är han trygg och nöjd. Oroa dig inte. En go och glad unge vill ju alla ha. Är de också intelligenta så är ju allt bara bra! Puss på goa Moa!
Tack förresten (var det Vickan?) som tipsade om poster-sajten? Ska beställa ett gäng Beatlesaffischer till nämnda Storson. Han har tröttnat på alla Tintintavlor som jag självsvåldigt köpte till honom för fem år sedan ... Fast den här gången ska ha få vara med och välja!
Angående brunch så kan jag kanske ... JAg och maken ska åka iväg på en liten mikrosemester (ett dygn utan barn!) - det KAN bli den helgen, det råder inte jag över tyvärr.
