Livets toppar och dalar

Foglossningen . Vissa dagar känns helt ok, men andra dagar har jag jätteont. Och det går ganska snabbt från "helt ok" till "aaaaaaaaaaj". Egentligen skulle jag vara i skolan nu, men jag orkade inte vara kvar (var på en föreläsning i förmiddags). Sitter med TENS-apparaten nu, (var det Parnassia som frågade om jag hade en sådan?) men jag vet inte riktigt hur jag ska använda den för att få bäst effekt, men jag provar mig fram. Jag ofta väldigt ont i ljumskarna, och så strålar det både uppåt i magen, och ner i benen. Men jag får ju inte sätta de där klisterlapparna på magen så jag sätter så nära ljumskarna som möjligt på benen istället.

Jag badade i helgen i alla fall . Det var skönt! Har aldrig varit någon badfantast men den här gången var det riktigt skönt att ligga där i badkaret. Bebisen i magen har börjat sparka hårdare nu också så när jag låg i badkaret så såg jag ibland hur magen hoppade . Det var roligt . Lyckades resa mig upp alldeles själv också, men maken stod jämte för han var så rädd att jag skulle ramla, haha. Han har blivit lite hönsig måste jag säga, men han hänvisar till att jag har "dyrbart cargo" så jag kan inte bli så arg på honom.

PB, åh vad skönt att slippa den där klimakteriesprayen. Hoppas att det blir riktiga guldägg nu då !

Har smyläst lite i helgen men har inte haft möjlighet att logga in och kommentera. Såg att ni pratade om bilar som kan gå sönder... Kan berätta att vi inte hade en speciellt angenäm resa till mina föräldrar. Varningslampan för motorn böjar lysa och maken saktar in och stannar bilen vid en pakeringsficka på vägen. Då stannar motorn... jippie, och då hade vi bara kommit en fjärdedel av sträckan ungefär. Men vi läser i instruktionsboken och efter samtal med min pappa och en person på bilverkstaden i min hemstad så bestämmer vi oss för att köra vidare. Problemet är bara hur man får igång bilen, för man måste gasa för att den inte ska dö, och eftersom vi har automat kan man inte lägga den i en växel med en gång, utan först måsta man passera reverse så att säga, alltså behövdes bådas insatser för att få igång bilen, maken vred på tändningslåset, och skötte pedalerna medan jag snabbt fick se till att lägga i "drive". Bilen gick som vanligt, tills dess att man kom under 50 kilometer i timmen... då dog den. Det blev inte så bra i rondellerna om vi säger så, men vi fick in en ganska bra teknik på att starta bilen i alla fall (stackars växellåda säger jag bara). Gah, usch vad man var stressad, hatar när bilar krånglar! Men till slut kom vi fram i alla fall. I går kollade verkstaden upp bilen och det verkar som att allt som behövdes var en uppdaterad programvara. Så vi kunde köra hem med den och än så länge fungerar den utan problem.