Tinga, det är väl inte så konstigt att få de känslorna. Du är ju inte avundsjuk på att hon är gravid, utan att hon kan få något som du inte fick. Jag förstår att du känner att du har förlorat något, i det här fallet en normal graviditet, och att hon väntar tvillingar blir en påminnelse för dig om vad du har gått miste om. Förhoppningsvis kommer det att kännas bättre med tiden och som Mugglan (?) sa, du får ventilera det här och med din man. Kram 
!
Telis, då ska jag hålla tummarna för din intervju också! Hoppas att du får ett riktigt bra erbjudande med dig hem 
.
Tinga, på tal om avundsjuka, jag är också avundsjuk på en kompis för tillfället. Och sur 
.
Har skrivit ett inlägg om varför, och kan jag vara avundsjuk på min kompis för det, så kan du mycket väl få vara avundsjuk på fullgångna tvillinggraviditeter!
Min kompis är också gravid, om ni kommer ihåg i somras så berättade jag här i tråden att när vi talade om för ett par kompisar att jag var gravid så fick vi reda på att hon också var gravid, i vecka 14. Först blev jag jätteglad att de också skulle ha barn och och vi skulle vara hemma samtidigt, men sen blev jag bara mer och mer besviken över att de inte hade talat om det innan. Vi hade träffats ett antal gånger och med tanke på att vi skulle ut och resa tillsammans så kunde de väl ha kläckt ur sig något? Sista gången vi träffades innan resan så var hon i vecka 12.
När vi möttes upp på resan så mådde jag inte särskilt bra på grund av illamåendet och jag orkar inte göra särskilt mycket utan ligger mest i sängen. En dag så säger kompisen något i stil med att "jaja, jag vet hur det är men det går över i vecka 12. Och jag tyckte att det var värre när jag var hemma och inte gjorde något, då låg jag på soffan hela tiden, men på jobbet fick jag skärpa till mig lite och då var det inte så farligt" 
. Tack för den! Jag bara tittade på henne och sa ingenting. Det ÄR jobbigt att må illa, och det var ju bra för henne att hon kunde "skärpa till sig" på jobbet, men hon kräktes inte en enda gång på grund av illamåendet och man kanske kan förstå att det finns olika grader av illamående? Även om jag tyckte att det var jobbigt med illamåendet och kräktes en del så förstår jag ju att det finns de som har haft det betydligt värre, Vickan och BS t ex.
Och nu har jag foglossning och har ont och kan inte göra vad jag vill medan hon "mår så bra så" och det enda som är lite jobbigt är att "den rör sig i magen". För det är läskigt tydligen. För mig är det verkligen det enda som jag har tyckt varit roligt med hela graviditeten, efter illamående och foglossning så får man åtminstone någon bekräfteslse på att det är någon i magen som gör det värt att stå ut med smärtan. Och så blir jag avundsjuk på att de kan flyga till Stockholm och göra saker som jag inte orkar.
Så det borde ju vara kul att vi är gravida samtidigt och ska ha barn med en månads mellanrum, men istället så orkar jag inte träffa dem. För jag känner mig bara avundsjuk på att hon mår så bra och har en så lätt graviditet.
Så sån är jag, avundsjuk och bitter. Och så är jag irriterad över att hon är några veckor före mig, och tänker på hur det kommer att låta när jag sitter där med såriga bröstvårtor och bröst som värker och försöker amma "men det gåååår öööver, det är bara att skärpa till sig litegranna serru".
Grattis till jobbet förresten, glömde att säga det igår .
.
Och självförtroende som växer är bra! Och beröm från "chefen" .
Angående min kompis, så det som känns lite jobbigt för egen del är att jag inte riktigt känner igen mig. Känner mig tjurig och långsint och det är inte likt mig. Jag kan bli arg och sur, men ofta går det över lika snabbt som det kom. Men jag tror att en del av känslorna bottnar i att jag blev väldigt besviken på att de inte sa något om graviditeten, utan medvetet försökte dölja den. Trodde nog att vi var närmre kompisar än så. Vi hade vid tidigare tillfällen pratat om det där med när man avslöjar graviditeter efter att jag kände mig besviken på en annan kompis som inte heller avslöjade sin graviditet förren i vecka 14. Och då sa hon att hon i alla fall skulle berätta tidigare än så, så jag förstår inte riktigt vad som händå på vägen.
Men men, det kommer väl att ge sig med tiden hur vår relation kommer att se ut.
Hoppas att ni får finfina siffror på KUB:et så att ni inte behöver genomgå FVP!
PB, åhhhhhh, mensvärk verkar också vara en sån sak som somliga ha svårt att förstå. Men du har inte sådan värk nu va? Så att du kräks och svimmar?
Ja, såriga bröstvårtor, eller som Snaily sa, en jobbig bebis (ett litet tag i alla fall ). Fast nu kommer jag väl att få äta upp att jag skrev så . Äsch!
