Livets toppar och dalar

behöver presenthjälp! Nån som har tips på vad man ska köpa för bröllopspresent, det är till ett par som åkte iväg och gite sig för att de inte ville ha nån stor fest m.m.

Men jag skulle gärna att vi från närmsta familjen gav dom nånting! För att visa vår glädje Tänkte först att de skulle få en brevlåda, där min mamma som är duktig på att måla, gjorde nåt fint på och skrev deras mya gemensamma namn. Men hur mycket jag än googlar så hittar jag inte brevlådor i trä, bara metal och då är det otroligt mycket svårare att måla nånting fint på, sen fick nog mamma lite prestationsångest, då bruden tydligen själv är duktig på att måla.

Några andra ideér??

nenne, ja, det stämmer! Nu har jag hittat den på nätet, det är en gullklematis. Tusen tack för hjälpen, nenne och Parnassia! Nu när vi ändå pratar växter, vet ni om benved måste ha bär? Vi tror att det kanske finns en sån i trädgården men den har inga bär.

Porchez: Jag mailade BT idag och bad dem ta bort mitt inlägg, känndes totalt ego och helt fel i den goda andan som råder här. Därav hittar du inte detM MrsB: + 4 dagar (men men kan ju vara tuppjuck) Nenne: torsdag (+6) I dag har jag varit med mina barn på Junibacken. Massa folk... så hemskt så jag gick o bjöd min son på MC Donalds ist, detg var det jag kunde locka honom därifrån med.... sen somnade de båda 2 samtidigt efter lunch - BINGO - händer ej ofta lappis, härligt att allt går åt rätt håll ni är bäst Nuj har jag rökt §10 ncigg o druckit n5 stora glas vin och nu ska jag lógga ut. Guten Nacht...

cicci - OK det förklarar ju min förvirring

Hoppas allt är okej med dig ändå och att du vet att du alltid är välkommen att skriva här, good or bad?!

Efter massor av sökande efter den perfekta bröllopspresenten har jag kommit på att den finns inte. Blir nog en STOR maffig blommbukett som får vänta på brudparet när de komme hem från deras semester!

Tack för alla funderingar och kommentarer - jag har funderatg en hel del själv också...

jag tror att mina funderingar bla grundar sig i att jag själv är uppväxt i storfamilj och det var alltid ngn som fick stå tillbaka. Många gånger pga mig som tog massor av plats som enda tjej.  Jag vill inte att mina barn ska behöva ha det så. speciellt inte den stora som först hade mig för sig själv länge innan maken kom in i bilden och sen ytterligare några år innan hon helt plötsligt som 12-åring fick 2 syskon inom loppet av 6 månader.

jag tror att jag känner mig lite skyldig och självisk när jag vill ha ngt som "försämrar" den storas liv...

självklart ska jag se vad åtgärderna i skolan ger för ngt, jag har sagt att jag kollar av betygen till jul och ser åt vilket håll det går. Fungerar det någorlunda så åker spiralen ut under våren. hon hinner nog bli 16 innan familjen utökas (OM den utökas) så det kanske kan vara ett avskräckande exempel så att hon själv inte blir mamma förrän hon pluggat klart, rest o levt lite, dvs runt 25-30 sådär

skulle det inte fungera alls så får jag o maken ta oss en funderare på hur vi ska göra. det är vääääldigt mkt med en tonåring som är som min och att då plussa på ett barn med allt va det innebär de första åren är ju att leka med elden. man ska ju må bra på hela resan genom livet, jag vägrar att leva som om att en del vore en transportstäcka utan jag vill njuta även av trotsen som gör sig påmind hos båda mina döttrar just nu.

helt ego vart det här, nu ska jag logga ut och kolla på ngn komedi på ngn kanal - jag kan ju det nu när jag är helt solokvist här hemma! wonderful

Det lustiga är att jag inte tänker så här när det gäller Mathilda. Jag tror att det är för att hon ff är så lite och formbar där vet ju jag att det kommer att funka och att hon sen inte kommer att minnas ngt annat heller. men en 14-åring hon minns. Det är så enkelt när de är små och man kan bestämma åt barnen

haha, det är ju som värsta terapin när man börjar skriva här inne, kom precis på att jag förutom att känna mig skyldig för att jag ändrar förutsättning i hennes liv så känne rjag mig så sjukt ansvarig för allt som hon gör och tar på mig alla hennes nederlag även om jag vet att hon är en egen person- hon är ju min dotter. min lilla tjej som jag har fostrat. hennes pappa har ju inte varit speciellt närvarande de senaste 6 åren och det kan jag också vissa dagar känna mig skyldig över -dvs att det inte fungerade mellan oss en gång i tiden och att jag valde en sån stor bebis som pappa åt mitt första barn.

Ja ni ser... det finns många bakomliggande faktorer till att jag ogärna gör min stora dotters liv mer komplicerat hon är ju värsta äventyraren själv så det räcker med drama i hennes liv.

luna - hur lång har du mellan dina, hur mottog dina stora beskedet om att familjen skulle utökas ytterligare?

Oj, det händer mycket här. Välkomna alla nya!

Jag har läst ikapp allt och inser att jag inte har en chans att kommentera allt men ska försöka lite med start imorgon.

En liten försiktigt positiv nyhet har jag, ett litet plus visade sig idag. Totalt är det mitt sjunde plus.  För er som är nya har jag en tvåårig tjej och innan dess blev det några tidiga MF och ett X, sen har syskonförsöken givit två MA i vecka 11 resp 14. Så det är med viss försiktighet vi gläds denna gång... Ca tre veckor till första VUL.