Välkomna till Tivoli Empatia!

ååå Mugglan vilka jobbiga känslor. Ber också om ursäkt för mitt glatta inlägg igår...

Som totalt ogravid och ovetandes om alla dess känslor, skräck och förundran så babblar jag nog på för fort. Sen när någon mår dåligt vill man bara trösta ibland gör man det med fel ord. Men nånting som inte brukar vara fel och som jag är bra på är en stor kram!!! Ta hand om dig, och är känslorna för jobbiga så måste du ventilera detta med din BM.

PB -vet inte vad jag ska säga till dig heller... Så KRAM till dig med

PB, jag hoppas verkligen på att det blir TVÅ guldägg och att det sedan också kommer en liten passionsblommebebis! Men jag förstår att det känns skit att det bara blev två. KRAM!

MSW, 4/12 låter jättebra!

sen så måste jag ropa lite på hjälp!! Jag kommer till Stockholm över dagen på söndag, åker buss och kommer till bussterminalen, hur hittar jag därfirån till Elverket?

Behöver en beskrivning för "dummies" då jag är totalt kass på att hitta

Vilka är det som kommer föresten? *börjar bli lite nervös*

Porchez - ta t-banan, röda linjen mot Ropsten. Gå av vid Karlaplan och ut mot Fältöversten. Exakt adress till stället finns i fb-gruppen. Det är bara något kvarter från tbanan. Och i min fbprofil finns mitt mobilnummer!

Allra finaste Blomman, inte heller jag vet vad jag ska säga så jag fortsätter envist hålla tummar, tår och vad jag nu får tag på att hålla i. Jag valde på ett tidigt stadie att helt enkelt förutsätta att det ska bli Passionsblommefrön så jag fortsätter på den vägen.
Under tiden erbjuder jag hand att hålla i, axel att luta mot, en ful Opel som man får sparka hur mycket man vill på däcken på och om det skulle behövas så får du snora på min tröja.

Jag har helt käckt dubblat dosen av min "antismärt"-medicin (allt enligt läkaordination) så jag är lite lagom svoschig i huvet i dag och har helt glömt vad jag skulle kommentera...

Men ett litet inlägg i långa dagar på dagis funderingarna - det är så lätt att få hyperdåligt samvete för att ens barn alltid är kvar sist på dagis (våra barn har nästan alltid haft heldagar, iaf när vi bägge har jobbat).
Det skiljer säkert från barn till barn men bägge döttrarna har alltid älskat att vara kvar sist! Lugnt och skönt och ensamrätt på fröken med bokläsningsmys - det är grejer det tydligen!

PB - Skit skit! Som sagt, håller tummarna för att du kan få en lika härlig solskenshistoria som Koko! Förstår att det känns tungt, men it aint over til it's over... STOR KRAM!!!  

Mugglan - Jag kan absolut förstå dina funderingar och rädslor kring en tvillinggraviditet. Herregud, jag var helt konstig i tankarna när jag fick reda på att jag var gravid med Matilda, även om hon var resultatet av en tids försök. Att dessutom då få besked om att det är två med allt extra det för med sig kan väl göra vem som helst helt konfys. Tillåt dig att landa! Det är helt ok att inte vara superglad. Givetvis finns det både fördelar och nackdelar med tvillingar, och anledningen till att jag tror att du får många positiva tillrop är väl att det dels är ovanligare med tvillingar och dels att det känns lite lågt att bemöta ett sådant besked med att påpeka det negativa. Man vill ju gärna stötta och vara positiv generellt. Men som vi sagt i tråden tidigare - ibland är det inte rätt taktik. Ibland vill man få vältra sig i det eländiga och få med sig ett gäng i helvetet och ibland behöver man hjälp med att ryckas upp och våga se det positiva. Stor kram till dig med!