Välkomna till Tivoli Empatia!

Har läst ikapp, kom av mig litet i en rejäl gråtattack när jag läste Snorkis FL-berättelse...

Det verkar ha varit en tung förlossning, på många sätt... Jag undrar om de hade tryckt så mycket på magen, och gått så hårt fram, om det varit ett levande barn i magen? Så på det viset, så tror jag att det skulle bli lättare nästa gång. Men jag förstår till fullo att du vill ha snitt, och att du kanske ska vända dig till ett annat sjukhus, om du tror att du inte kan få snitt för att de vill hålla nere sin statistik...?

Skulle det ändå bli svårt att få igenom snitt, så ska du ju åtminstonde få en ordentlig genomgång av förlossningen och din upplevelse, och få höra vad som skulle göras annorlunda med ett barn som lever.

Är också oerhört tacksam för att du orkar berätta för oss om din sorg, jag lär mig otroligt mycket av det (t.ex. att ta vara på varje dag jag får med min lillkille)...

September: GRATTIS!!! Håller tummarna hårt för att allt ska gå bra den här gången!

PB: Hoppas du får ett bra firande, det är du väl värd!!! (Stor fest i sommar låter väl inte så dumt, då har du ett halvår på dig att fundera, fixa och dona...)

Precis som många andra här är jag också väldigt lösningsorienterad, och i mitt jobb så har den egenskapen snarare förstärkts ytterligare... Och jag har heller ingen erfarenhet av att må så dåligt, som du gör nu. Jag förstår bättre när jag läser vad du skriver, och tycker att du resonerar så klokt och så rätt. Och jag hoppas att det kommer litet saker som går er väg nu, att en del ångestskapande grejer försvinner...

Sweet: En ny handläggare kan inte bara ta vid där den andra slutar, låter det som...? Besvärligt... Men hoppas det löser sig på snabbaste och billigast möjliga sätt för er, och att ni snart får era green card.

Oms: Tack för infon om värkstimulerande. Jag fick ju en hel del sådant, och har väl egentligen inte förstått varför. Jag har inte riktigt släppt tanken om att lillkillens huvud inte hann skruva sig rätt, pga något jag gjorde fel... För mig kom ju krystvärkarna igång ganska snabbt, men det hände inte så mycket och därför tog de till värkstimulerande. Önskar att jag varit mer inläst på området, för en väldigt rutinerad BM jag träffade efteråt (BB-vård i hemmet utgick från ett annat sjukhus än det jag födde på) sa till maken att jag borde fått något mot smärtan, vilat ett tag och att de skulle sett om det inte drog igång av sig själv igen. Akutsnitt var ju också något som diskuterades, men ansågs onödigt eftersom lillkillen ändå verkade må väldigt bra...

Lillkillen har förresten börjat gå! Jättehäftigt!!! Egentligen så tog han väl några stapplande steg redan för någon dryg månad sedan, men det har då varit att han "råkat" ta några steg när han trott att vi håller i honom, eller av någon annan anledning inte tänker på att han går. Men dagen innan julafton så släppte han självmant bordet och tog ett par steg mot TV:n. Och igår lossnade det rejält, han har insett att han kan gå ganska långa sträckor Superskoj att se honom, men hjälp vad stor han ser ut att vara helt plötsligt. Det blir så övertydligt att han verkligen inte är någon bebis längre...

Lunagarden: Grattis till dottern! Fint namn

PB: Du verkar väldigt handlingskraftig, så jag tvivlar inte en sekund på att du kan lösa de flesta problem. I mitt fall (kan inte svara för de andra) så betyder det mest att jag är dålig på att inse att andra kanske faktiskt inte behöver att jag funderar ut och presenterar en tänkbar lösning på saker och ting åt dem. De kanske bara vill få berätta, få stöd och bekräftelse. Istället kommer jag med sju oönskade råd, vilka alla har testats och inte fungerat... En brist hos mig, och något jag försöker tänka på, även om det inte alltid är lätt

Undrar litet vart Telis och Nenne tagit vägen. Men hoppas att de är bortresta till trevliga ställen och har fullt upp, fast inte med krånglande barn...

Hoppas att Televinkens blöjbestyr går bättre, och mindre smärtfritt.

Och sedan kom jag på häromdagen (när jag inspekterade mina egna ärr i underlivet) att jag ville fråga Nenne om hur det har läkt ihop för henne. Hon var ju betydligt värre däran än vad jag var...

I övrigt har jag fått inte oväntade men ändå litet chockerande nyheter. Syrran, som jag tyckte var litet väl snabb med att skaffa barn med sin nya, ska få barn ungefär samtidigt som Muggles, Samma antal som Muggles också... Pust, säger jag i syrrans fall... Jag skakade litet uppgivet på huvudet inombords, och sa grattis...

Har smygläst i eeeevigheter nu, men inte hunnit skriva. Hade galet mycket att göra på jobbet igår (men fördelen med att min vikarie ff inte har återgått till sin ordinarie tjänst utan jobbar med ett projekt, är att han kunde ta hälften av jobbet, för allt var tvunget att bli klart igår... ). Idag tar jag paus efter framgångsrik medling. Som bottnade i en rätt så hetlevrad persons oförmåga att uttrycka sig klart och tydligt. Gaaah, vad jobbigt det är när man behöver ställa sju motfrågor för att ens börja fatta vad den andre menar, och under den tiden så har den personen blivit vrålsur och lämnat samtalet två gånger... Så jag tycker jag förtjänar en låååång rast...

Nog om det.

Snorkis: Du är inte hemsk som inte just nu kan glädjas för deras skull. (Det innebär ju dessutom inte att du inte kommer vara glad på deras bröllop, för deras skull, det kan du ju mycket väl vara). Men just nu har du en enormt stor sorg att hantera, och då är det klart att deras levande barn och deras lycka utgör en kontrast som man blir avundsjuk på. Man är ju bara mänsklig!!! Och som de andra redan sagt, sorgen måste få ta sin tid, och måste få göra ont och uttryckas...

Angående diskussioner i två trådar, så tror jag inte någon har synpunkter på hur det hanterats hittills. Tycker att det har varit jättebra att PB skrivit här när det har varit uppdateringar med Elise, och att man då kunnat gå in och läsa i andra tråden. Och att kunna sammanföra folk med liknande erfarenheter från de olika trådarna, är ju jättebra. (Tänk, en kunskapsresurs till). Men jag, som försöker hålla mig någorlunda anonym, skulle själv tycka det var jobbigt om en diskussion om något som jag hade skrivits fördes i en annan tråd, utan min vetskap. Tror att det kan ha varit så Porchez tänkte också..?

Klockarbol: För att vara rosa (en färg jag inte gillar) så var det jättefint. Och jag är helt inne på att man ska ha luckor i en färg man själv gillar!!! Så kör på bara, det kommer bli jättebra!

koko: Skönt att två piller verkar ha effekt! Jobbigt med massa småblödningar hela tiden...

Årsbudget...? Imponerande, men jag och maken är rörande överens om att det inte är idé att göra budget om man inte kan hålla den... Och eftersom husbygget ff är i full gång och vi plockar litet av de pengar som kommer in (istället för att spara dem) och litet på byggkrediten, så lever vi på sätt och vis höööögt över våra tillgångar. Så det känns inte som läge att budgetera. Men vi har givetvis koll på byggkrediten

Billy-vitrinskåp låter bra! (Har tänkt mig sådana som bokhyllor i huset så småningom, med tanken att inte samla så mycket damm där...) Men då blir det nog inte glashyllor.
Annars skulle jag nog föredragit en skänk. Lättare att torka av luckor än att putsa glas. Och en sådan yta kan vara väldigt bra om man har många gäster, t.ex. för att duka upp mat. Eller kanske bara ställa kaffekoppar på i förväg, för att minska arbetet senare...

Mugglan: Har det löst sig på jackfronten? Annars kan du ju kolla i de vanliga internetbutikerna, efter mer "A-linjeformade" kappor/jackor... Har varit ganska populärt ett tag, vet att jag kollade på någon sådan, med knappar högt upp enbart, när jag var gravid. Men eftersom det inte hann bli riktig vinter under min graviditet kändes det onödigt. (Dock satt ju många av de andra jackorna inte bra ett tag efteråt heller, så med facit i hand hade jag nog gärna köpt en sådan jacka ändå...)

Oupsie: Tråkigt att du inte känner dig nöjd med din studieinsats. Jag tycker det är bragdartat att hålla igång så länge som du har gjort. Det tär något otroligt på psyket att ha så ont som du har haft, hela tiden. Och då är det svårt att hålla koncentrationen uppe för att plugga... Jag hade ju också en lätt graviditet, en del illamående i början, men det blev klart hanterbart med seabands. I övrigt var jag väldigt rörlig hela tiden, men det var ändå skönt att kunna 'varva ner' litet på jobbet, för att inte vara alltför trött.

MSW: Det känns ok ändå, om det blir en ny operation? Vill minnas att du var väldigt negativ till en ev. ytterligare operation tidigare...? Men om de hittar mer mjältvävnad, så kan problemet förhoppningsvis vara löst för gott, vid en ny operation? Det måste ju ändå vara lovande att du har haft väldigt bra värden emellanåt...? *håller tummarna*

Kul med skidåkande barn! Både på längden och utför

Vi längtar tills lillkillen kan börja åka skidor! Men det verkar som att vi får vänta minst två år till, alltså. Då är han nyss fyllda 3, kanske kan funka - om han är intresserad...

Nu är jag ju ingen hejare på slalom - alls, men det är skoj och får jag bara ett par bra (läs NYA) skidor, och litet skidlektioner, så ska det nog gå hyfsat

Vi kommer ju bo väldigt nära en mindre slalombacke, så jag misstänker att lillkillen kommer vilja åka dit titt som tätt när han blir äldre... Annars har vi siktet inställt på åkning i alperna framöver. Maken är "uppväxt" med en vintersemester i fjällen varje år, och vill ge lillkillen den möjligheten också...

Lappis: Om du hittar en bra utbildning, och kön har tickat på (borde finnas många växande magar i Sydkorea just nu, baserat på vår tumhållning...) så kanske du är ganska lagom färdigutbildad och kan söka nytt jobb direkt efter föräldraledighet?

För övrigt så kan jag säga att min svärmors karriär började när hon var ca 45! Hon hade litet tur, men allt började med att hon via ideellt arbete med ett större arrangemang, kom i kontakt med en person som anställde henne på halvtid. Då fick hennes gamla arbetsgivare (kommunen, hon har jobbat som lärare) upp ögonen för henne och vilken kompetens hon genom deltidsstudier genom åren hade skaffat sig och hon fick jobb som rektor. Med ett rejält lönelyft...

MSW: Om det är litet kvarvarande vävnad som spökar och gör att värdena hoppar som en jojo, så borde det ju finnas all chans att slippa de dåliga värdena och bara få de bra, om man får bort den vävnaden? För hade det inte kunnat åtgärdas och bli bra, så skulle du haft konstant dåliga värden? Eller? (Nu är det ju kanske så att mänskliga kroppen inte följer samma logik som maskinerna på mitt jobb, där är det fullt rimligt att anta att tar man bort problemet som orsakar svängningen så kommer allt gå prima, för annars skulle det aldrig svängt upp så att det var bra...)

Smakrådshjälp önskas, om tid finnes. Jag är just nu i trappfunderartagen,. Har ÄNTLIGEN fått offert från det företaget jag pratade med i oktober.  Den var lika dyr som den andra leverantören, så det är nog så att den trappan jag vill ha ÄR så dyr Skit samma, tycker jag. Den ska sitta där länge, då ska den fasen i mig vara snygg!

Jag vill ha en sån här trappa: http://www.atab-trappan.se/index.cfm?id=41&l=2&imgId=285 . Fast de underliggande vangarna ska vara vitmålade. Och så skulle jag gärna vilja ha glas runt trapphålet, istället för metallpelare där. Visst, jag kommer få putsa glas. Men jag tror att det ger ett luftigare och fräschare intryck.

Det jag funderar på är om det kommer bli snyggt att ha blandat stålpelare nere i trappan, och glas högre upp, runt trapphålet? (Glas hela vägen är tyvärr inget bra alternativ, eftersom det är bra att stabilisera trappan litet extra med metallpelare där). Särskilt som jag gärna vill ha ett "tvärt" avslut upptill och en bit metallstav sista biten upp till handledaren. Så som det är på bilden. Kanske ser bättre ut att ha metallpelare runtom trapphålet också?

Eftersom jag är litet praktisk av mig, så insåg jag ju också att det kan bli besvärligt att fästa alla stålpinnarna i golvet runtom trapphålet på ett snyggt sätt...? Fast det går säkert att lösa, frågan är bara hur snyggt det blir?

Vad tror ni? Hur ser era trappor ut, ni som har sådana? Gaaah, vad jag har ledsnat på att välja! Och när trappan väl sitter där så finns det ju ingen återvändo...