Inlägg från: Klockarbol |Visa alla inlägg
  • Klockarbol

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    Tack alla . Vi går runt och ler lite fånigt inför utsikten att faktiskt ha två inkomster i flera månader!

    Snorkfröken - Jättevackert smycke! Såna såg aldrig jag när döttrarna var nya (18 rep 8 år sedan) då hittade jag bara etsade glasblock med hand- eller fotavtryck och det kändes inte som att det var värt pengarna. Men ett sådant halsband hade jag velat ha!

    Oms -Vilken liten cool Mathilda-pärla du har!

    Fru E - inte för att jag vet om det är till tröst eller om det bara säger väldigt mycket om mig  men yngsta dottern upptäcktes när jag var i 5e månaden eller nåt... Så just några graviditetssymptom hade jag ju inte.
    Nu hade jag p-spruta = inga blödningar och jag utreddes för ett av alla mina magsår och hade kräkts oavbrutet i nästan ett år men det finns ju trots allt en hel radda andra symptom man förväntas märka.

    Snaily - hoppas så att ni hittar en bra Korv-lösning snart

  • Klockarbol

    Go'kväll på tråden!

    Snorkfröken - fy vilken dag du har haft och nej, egoistisk är du inte. De allra flesta kan visa normal hänsyn vid som allra flesta tillfällen, sen händer det ju självklart att man gör fet-bort sig av ren obetänksamhet.
    Fast det gör ju inte mindre ont för det. Och det är jätteläskigt att gråta så att det känns som att man aldrig kommer kunna sluta.
    Hoppas du får sova så gott som det är möjligt och att du får en lite bättre dag i morgon.

    Fördelen med att läsa en text är att det är fullt möjligt att själv styra vad och hur mycket man tar till sig. Själv ser jag än i dag ytterst sällan tv-nyheter utan föredrar text-tv där jag kan skydda mig själv på ett helt annat sätt.

    På samma sätt blir det helt omöjligt att skydda sig när människor omkring en pratar :(
    Skulle möjligtvis vara bajsblöjorna från Vänner som kan hejda 'nyhetsflödet' tillräckligt snabbt!!

  • Klockarbol

    Hattis - Grattis till bra värden och sluppen medicin!

    Får jag ställa en antagligen inte alltför begåvad och kanske rent av närgången fråga?

    Jag känner att jag ibland saknar tillräcklig kunskap om händelser och begrepp här i tråden (och ja, jag är mycket tacksam för att jag har haft turen att slippa den här typen av karusell!). Men jag lär mig massor! Och att lära sig och förstå är det bästa jag vet för ju mer jag förstår och ju fler insikter jag når desto längre kommer jag på vägen mot att vara mitt allra bästa jag

    Till frågan:

    Prolaktin har jag googlat men jag undrar om förhöjt prolaktinvärde är en orsak till ofrivillig barnlöshet?

    Gör jag bort mig alldeles nu?

  • Klockarbol

    Tack Hattis! Ja, flera bitar föll på plats och även varför den glada gubben på stickan inte alltid är så himla rolig att få!

    Ore - jag har en bror som verkar påminna en hel del om din pappa... Fast det är onekligen enklare att be en bror bete sig som folk eller flyga & fara än att göra dito med en pappa!

    Jag VET att det köptes godis i dag men jag hittar det inte!!!! Undrar om det finns ett dolt budskap i detta?

    *rotar vidare i skåpen*

  • Klockarbol

    Godis är hittat men det var mest surt elände och ytterst lite choklad!

    Så jag får väl och knyta mig istället

    God natt på tråden och sov sött.

  • Klockarbol

    PB - skitpanna
    Och nej, det finns nog ingen här som tycker att du är ett dugg patetisk, iaf gör inte jag det! Snarare att du har liiiiite mycket nu! (Märkte du ironin i den sista meningen )

    Kikki - Kul att se dig igen! Grattis till sonen och urkel vilken bedrövlig förlossningsupplevelse du fick. Det är alltid lika roligt när det lyssnas till vad man säger :s

    Jag har haft en tvättäkta skitdag och tänker nu utrusta mig med choklad och pappernäsdukar och ta soffan i besittning!

    På återhörande i kväll när jag slutat arg-grina och chokladkvoten är fylld!

  • Klockarbol

    Nu har jag försökt låta bli att gnälla här i tråden ända sedan jag kom hem men får konstatera att jag misslyckas med den ambitionen  
    Hoppa över om ni så önskar!

    Min dag började med att personalparkering var full med bilar från arbetsplatsen brevid (vår P-automat är billigare än deras) och jag får parkera på andra sidan kyrkogården och gå tillbaka.
    Att gå är jag ju inte så himla duktig på längre för det gör så förtvivlat ont så jag var lite upprörd över att "vår" parkering alltid är full när jag väl hade linkat in på jobbet.

    Kollegan i holken brevid hälsar godmorgon och så svär vi en stund över parkeringssituationen.
    Sedan frågar kollegan hur det är när hon ser att jag haltar. Jag svarar självklart att jag har ont för att jag behövt gå för långt.

    Det är nu det blir lite absurt - kollegan (som har en svårt sjuk man hemma) börjar storgråta och klagar högljutt över att hon 'minsann inte orkar lyssna på sjukdomsprat hela tiden för hon har minsann sjukdom omkring sig hela tiden hemma och man ska prata om roliga saker' osv. Varvat i denna utläggning förekommer små utrop i stil med 'förlåt mig' och 'du ska inte ta illa vid dig men jag orkar inte lyssna' och liknande.

    Jag ber om ursäkt för jag kom inte på något bättre att säga och går och hämtar en kopp kaffe. Detta tar mig några minuter eftersom det är trappor inblandade.

    När jag kommer tillbaka så undrar kollegan om jag har anmält mig till en tillställning med frigörande dans som ordnas i vår organisation framöver.
    Jag svara att nej, det har jag inte gjort - och får då frågan VARFÖR jag inte ska gå...

    Eh, jag kan inte dansa längre...?

    Varpå det börjar stortjutas igen!!!!

    Så idag har jag vid två tillfällen fått höra vilken j-a usel människa jag är som "bara pratar om att jag är sjuk" och som "haltar runt för att alla ska tycka synd om mig" och dessutom så finns det "massor med människor som har det såååå mycket värre än vad jag har det". Och ett antal variationer på temat.

    Jag är arg, sårad, ledsen och uppgiven. Och dessutom känner jag mig så förtvivlat korkad för jag fattar jävlar i min lilla låda inte???

    A. Jag är inte sjuk - jag har ont! För mig finns det en grundläggande skillnad där.

    B. Jag vet att det finns en massa människor som har det värre än mig - tyvärr leder inte den insikten till att jag har mindre ont... På sin höjd att jag kan känna en innerlig tacksamhet för det jag har sluppit uppleva.

    C. Det sista jag gör är att "halta runt för att folk ska tycka synd om mig"... (Hur kan någon bara med att beskylla mig för att fejka???)

    D. Varför frågar hon när hon inte vill höra svaret???
    Jag är inte intresserad av att leka lekar där jag ska gissa mig till vad jag förväntas svara på en fråga. Dessutom har jag ingen anledning att ljuga...

    Så här sitter jag, lätt illamående av för mycket choklad, tårar och ilska, och har ingen aning om hur jag ska handskas med min morgondag.
    Tror ni det blir det bra om jag sätter mig vid skrivbordet, sitter still och håller käft?

    Förlåt min uppsatsliknande galla

  • Klockarbol

    Fru AM - men rackans attans så vansinnigt tok-kul!!! Då måste du ju dessutom handla dig en läcker klänning - såna måsten är ju bara såååå roliga

    PB - Vet inte riktigt vad jag ska säga så jag tror jag kombinerar:
    Skräp också  (fast jag fortsätter att utgå ifrån att det här kommer att gå bra! & jättemega kram för allt det lösa (jag har också en liten längtan efter medvetslös-biten)& Hurra för ny panna  & så bra att känns yttepyttelite bättre nu!

    Och en stor  för att du är en så omtänksam och underbar människa som nu har en banktjänstekvinna som kanske fått förmånen att slippa åka i den jobbiga barnkarusellen för att du delar med dig av dina kunskaper!
    Det är stort och fint att göra det ska du veta!

    Tack för alla kommentarer om händelsen på jobbet i går. Det har gått fläckvis bra under eftermiddagen att släppa övertygelsen om att jag är en sån hemsk människa.
    Kollegan har 3 gånger under dagen frågat hur det är med mig och jag har tre gånger ställt motfrågan - Vill du verkligen höra svaret?

    Så nu kan jag lägga till min meritlista att jag är otrevlig och sur också... Men det bjuder jag på!

    Allra sötaste Minimadame kom hem från fritids förkyld och febrig i dag så vi stannar hemma och har en mysaisoffanmedfilmochmums-dag i morgon!
    Ska man skämmas lite för att man blir glad över att barnet har feber?

    Nu soffläge och sedan middag!
    Ses i kväll tråden :)

  • Klockarbol

    Go'kväll i tråden!

    Jag sällar mig till skaran som har flyttat (ohemula 11mil!!!) och blivit upplyst om att det är ju så lååååångt för familjen att åka, det är mycket bättre att vi åker ner istället för det är ju på något magiskt vis inte alls lika lååååångt...
    Dessutom väger brödernas telefonlurar tydligen mycket mer än min för det är alltid jag som inte hör av mig?!

    Så jag antar att det är så det är åven om det känns supertrist mellan varven.

    Snaily - Grattis till supersött yngel  
    Fnissade så smått när jag läste om "flyende haka" för enda gången jag har hört det uttrycket var i samband med kritiken på vår collietik vid en utställning (hon har verkligen ingen haka så kritiken stämde mycket väl!) och visst jobbade du med djur?

    Nej, inte kan jag påstå att kollegan skämdes i dag inte.
    Nu har min kollega verkligen ett elände hemma med mycket oro och vaknätter eftersom hennes man är såpass sjuk men jag tycker ändå inte att det rättfärdigar den här typen av beteende.
    Tokbryt kan väl vem som helst få men då ber man också om ursäkt asap.

    Men jag är iaf oförskämt glad över att den stackars lilla dottern har feber och så jag slipper åka till jobbet i morgon!

    *fortsätter läsa ikapp*

  • Klockarbol

    Snaily - nä det förståss , har jag uppfattat det rätt om det för din del mer handlar om trattar och suturer?
    Känner nu ett akut behov av att se Sällskapsresan igen! Juiceglaset på flygplanet minns jag dock med så mycket glädje att jag kan börja fnissa högt!

    Om trotsiga barn har jag inte så mycket att bidra med, äldsta var det maken som var hemma med mest och likaså roddade hela dagmamme/dagis-biten.
    Vår yngsta är så erbarmeligt morgontrött så där handlade det mest om att se till så hon inte somnade o trillade av toaletten så hon slog sig, sen var det bara att liksom hälla i henne i de kläder hon skulle ha

    Däremot så har bägge döttrarna varit små och pinniga så storlekarna har räckt väääldigt länge! Och vinterkläder har oftast räckt två säsonger - uppvikta muddar första året och eventuellt att det har behövts knästrumpor mot slutet av andra säsongen för att det inte ska glipa när det leks.
    Minsta fyller 9 i februari och har srtl 122-128 som nog ska vara 6-7 år?

    Sen tycker jag att mina mest har vuxit på sommaren men det påstår mammsen att så är det och hon borde ju ha nån pejl efter att ha haft en strid ström med småbarn sedan 1956 - 3 egna ungar och 7 barnbarn lite lagom utspritt över åren ^.^

    Fast

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!